Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Ef 2:12–22; Ps 85:9–14; Luk 12:35–38.
Kära bröder och systrar
Dagens första läsning ur aposteln Paulus brev till efesierna innehåller flera djupa utsagor som förtjänar att stannas upp inför och begrunda. Paulus skriver att Kristus Jesus ”är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred.” (Ef 2:14-16) Innan Jesus kom hade bara Guds utvalda folk, Israel, fått del av uppenbarelsen om vem Gud är och mottagit lagen genom Mose. Men i och med att Gud har blivit människa i Jesus Kristus och Jesus gett sina apostlar uppdraget att ”gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet” (Mark 16:15), då har hela jordens befolkning fått möjlighet att genom dopet inlemmas med Kristus och bli en del av Guds folk. Genom att Jesus har upphävt den gamla lagens bud och stadgar och ersatt den med den nya lagen, som är skriven direkt i våra hjärtan och som Jesus påminner oss om i sin undervisning i evangeliet, så har han brutit ner skiljemuren mellan judarna och hedningarna och stiftat fred mellan alla folk.
Men det är inte den enda eller ens den främsta fiendskapen som Kristus har rivit ner genom sitt människoblivande. Han har framförallt försonat hela mänskligheten med Gud, såväl judar som hedningar, eftersom ”alla ha[de] syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23). Men tack vare att Jesus har gett sitt liv för oss och försonat oss med Gud så kan alla människor ”genom honom […] nalkas Fadern, i en enda Ande”. Och när Paulus skriver det sistnämnda så utgör det samtidigt en av Bibelns tydligaste skildringar av förhållandet mellan de tre personerna i den heliga Treenigheten, som ligger till grund för denna kristendomens mest grundläggande lära.
Men inte nog med att denna korta text ur Efesierbrevet förklarar två av kristendomens mest grundläggande mysterier, nämligen Treenigheten och frälsningen; den sista delen av texten berör även förlängningen av frälsningsmysteriet, nämligen Kyrkans mysterium. ”Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.” (Ef 2:20-22) Den här texten används även i Timmarnas liturgi för apostlafester. Genom dopet har vi blivit en del av Kristi kropp, Kyrkan, och Kyrkan byggs upp och hålls ihop tack vare att den är byggd på apostlarnas och profeternas grund med Kristus Jesus själv som hörnsten.
Imorgon kommer vi att högtidligt fira den här kyrkans invigningsdag. Kyrkan är precis som Jesus Kristus själv både gudomlig och mänsklig, och utgörs av både en osynlig och en synlig verklighet. Varje lokalförsamling utgör den konkreta manifestationen av den universella Kyrkan, och den enskilda kyrkobyggnaden är det mest synliga tecknet på den lokala församlingen.
Låt oss be om nåden att vi får en allt större förståelse för kristendomens stora mysterier: Tron på en enda Gud i tre personer, som har frälst oss från våra synder genom Kristi död och uppståndelse, och som fortsätter sitt verk i världen ända till Kristi återkomst genom Kyrkan, Kristi kropp. Amen.
