Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Ef 2:1–10; Ps 100; Luk 12:13–21.
Den helige Paulus av Korset som vi firar idag föddes i Ovada i Ligurien i nordvästra Italien år 1694. Som ung hjälpte han sin far i dennes affärsverksamhet, men av längtan efter någonting mer fullkomligt avsade han sig sin egendom och började hjälpa fattiga och sjuka. Med tiden samlade en krets av medarbetare kring sig och grundade Passionistkonkregationen. Efter sin prästvigning verkade han med stor iver för själarnas frälsning, allt under sträng botgöring. Passionistkongregationen har haft stor betydelse för vår församling. De engelska passionistprästerna John McCormack, som senare blev kyrkoherde, och William Kenney, som senare blev hjälpbiskop, började verka vid Johannesgården i Västra Frölunda 1981. De fick ansvar för hela församlingen mellan åren 1986 och 1993, och under den tiden grundade de även församling i Angered, som de uppkallade efter sin grundare S:t Paulus av Korset.
Som hans tillnamn antyder så lade den helige Paulus av Korset stor vikt vid Kristi kors och det asketiska livet. När p. John McCormack var andlig vägledare på prästseminariet i Uppsala för mig, f. Joakim Breding och f. Joseph Rizk, så berättade han att det förekom att den helige Paulus av Korset rullade runt naken i brännässlor för att göra bot och motverka frestelser. P. Johns hade dock även som ung passionistnovis fått lära sig att den helige Paulus av Korset är ett helgon som man många gånger snarare får beundra än imitera. Han var inte bara sträng när det gäller kroppslig botgöring, utan även i den andliga askesen. I ett brev till sin andliga dotter Lucia Burlini, som tidigare användes i läsningsgudstjänsten på svenska för denna minnesdag, skriver han: ”Sedan kommer Ni – sedan Ni – på mystiskt vis – blivit död för allt det som icke är Gud och frigjort Er helt från alla skapade ting – att alldeles ensam träda in i den djupaste heliga grunden av den inre ensamhet i den heliga öknen; detta heliga inträde sker genom den fullkomliga tomheten, genom tron och genom den heliga kärleken, den sker framdeles genom den fullkomliga frigjordheten från all kännbar glädje hur helig den än må vara. Ty i den får man inte känna något välbehag, ännu mindre får man vila ut i den.”
Den här andliga askesen, som innebär att man även måste göra sig fri ”från all kännbar glädje hur helig den än må vara”, den kan tyckas överdrivet sträng och svår att förstå. Jag frågade en gång min tidigare kyrkoherde i Linköping, den fillipinske passionisten Gabriel Baldostamon, om hur man ska tolka dessa ord av den helige Paulus av Korset, och han svarade: ”Även om man får erfara glädjen av att se Gud, så är det inte själva glädjen som man ska fästa sig vid och vila ut i, utan Gud själv. Detta har praktiska konsekvenser för det andliga livet. När man fäster sig vid eller vilar ut i den glädje som kommer tillsammans med den gudomliga trösten, då kan man frestas att söka dessa glädjeämnen för deras egen skull. Principen är dock att fokus måste vara på givaren, inte på gåvorna.”
I dagens första läsning ur aposteln Paulus brev till efesierna ges en mycket kärnfull förklaring till förhållandet mellan Guds nåd, tron och goda gärningar i frälsningsförfarandet. Först insisterar Paulus mycket starkt på att ”av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.” (Ef 2:8-9) Men han tillägger omedelbart att: ”Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” (Ef 2:10) En katolik kan utan att tveka skriva under på det lutherska slagordet sola gratia, ”nåden allena”. Ingen kan berömma sig av att ha förtjänat sin egen frälsning genom goda gärningar, utan allt är nåd. Men om vi gör motstånd mot Guds nåd genom att inte ”göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till”, då riskerar vi att falla ur nådens tillstånd.
Den helige Paulus av Korset dog i Rom den 18 oktober 1775. Låt oss be om hans förbön att vi genom både kroppslig och andlig askes kan förenas ännu innerligare med den korsfäste Kristus, så att vi finner vår djupaste glädje i Gud själv, och att vi blir trogna mot den nåd som Gud har frälst oss med genom att göra de goda gärningar som han bestämt oss till. Amen.
