Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Pred 11:9–12:8; Ps 90:3–6, 12–14, 17; Luk 9:43b–45.
Kära bröder och systrar
Vi firar idag de heliga martyrerna Kosmas och Damianus. De var tvillingbröder som verkade som läkare i Syrien och led martyrdöden under Diocletianus förföljelse runt år 303. Det berättas att de inte tog betalt för sina tjänster, botade många människor och förde många till tro på Jesus Kristus. Deras grav fanns i Kyrrhos i närheten av Aleppo i Syrien, och deras kult spreds snabbt till Rom och därifrån till resten av Kyrkan. Under 600-talet fördes deras reliker till Rom, där en kyrka hade invigts åt dem vid Forum Romanum, som idag är konventualkyrka för franciskanernas tredje reguljära orden, alltså den gren av franciskanorden som vår tillförordnade kyrkoherde p. Ludvig och de andra bröderna på Franciskusgården i Jonsered tillhör.
Dagens första läsning ur Predikarens bok påminner oss om vår dödlighet och beskriver poetiskt människans åldrande och död, ”då solen och ljuset slocknar och månen och stjärnorna” (Pred 12:2). ”Den dag då husets väktare darrar och de starka männen sviktar” (v. 3) syftar på hur benen blir svaga och man behöver stöd för att gå, och ”då malerskorna slutat mala” för att ”de är för få” (v. 3) syftar på hur man tappar tänderna. ”Då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren” syftar på hur ögonen och synen försämras, och att ”stämman blir tunn som en fågels och sångrösten mister sin klang” (v. 4) syftar givetvis på hur rösten blir svagare. ”Då mandelträdet lyser vitt” syftar på hur håret vitnar, och att ”kaprisfrukten mist sin kraft” (v. 5) syftar på att man inte längre är fertil. För oss alla väntar den dag ”då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung, och livsanden återvänder till Gud, som gav den” (v. 7), och därför gäller det att ”Tänk[a] på [s]in skapare i [s]in ungdom, innan de onda dagarna nalkas” (v. 1).
I dagens evangelium hörde vi Jesu andra förutsägelse om sitt lidande, och evangelisten Lukas insisterar särskilt på att lärjungarna ”förstod inte vad han menade” eftersom ”det var fördolt för dem för att de inte skulle fatta det, och de vågade inte fråga honom vad det betydde” (Luk 9:45). Att Messias skulle lida och dö rimmade så illa med deras övriga bild av vem Jesus var att de helt enkelt inte kunde få ihop det, så det enda de kunde göra var att tills vidare bortse från dessa ord av Jesus, som om det ändå inte hörde till kärnan av hans budskap, och koncentrera sig på allt det andra han gjorde och sade istället, som hans underverk och hans undervisning om Guds rike och hur vi ska leva mot varandra. Men Jesu lidande och död var som bekant inte bara en liten detalj som man utan problem kunde bortse från om man inte kunde få ihop det med hans övriga budskap. Det var själva anledningen till att han steg ner till jorden och det mest centrala i hela hans frälsningsuppdrag, och tack vare att han tre gånger förutsade både sin död och sin uppståndelse för sina lärjungar så kunde de i efterhand påminna sig om detta och inse att allt det som Jesus fick genomlida var en del av Guds försyn och plan för att frälsa världen.
Låt oss be om nåden att vi likt dagens heliga martyrer Kosmas och Damianus kan vara så förenade med vår Herre Jesus Kristus i hans död, om inte på ett blodigt sätt som de så i alla fall på ett oblodigt sätt, så att vi också tillsammans med dem kan uppstå i härlighet till det eviga livet. Amen.
