S:t Augustinus

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Kor 1:17–25; Ps 33:1–2, 4–5, 10ab, 11; Matt 25:1–13.

Kära bröder och systrar

Den helige Augustinus som vi firar idag är en av kyrkohistoriens intellektuella och andliga giganter, en av västkyrkans fyra stora kyrkolärare tillsammans med den helige Ambrosius som döpte honom samt de heliga påvarna Leo den store och Gregorius den store. Men den helige Augustinus biskops- och kyrkolärarkarriär var långt ifrån spikrak. Han föddes i Thagaste i nuvarande Tunisien år 354 av den heliga Monica som vi firade i går. Trots hennes försök att uppfostra Augustinus till en god katolsk kristen gick han i sin ungdom med i manikéerna heretiska sekt, som hade en dualistisk syn på tillvaron där all fysisk materia och hela den synliga världen ansågs som ond. Paradoxalt nog så levde den ungdomlige Augustinus samtidigt ett mycket omoraliskt liv med alla tänkbara former av köttsliga njutningar och utsvävningar. Men tack vare hans heliga moder Monicas enträgna böner för honom under tårar kom han till sist till besinning och omvände sig.

Han flyttade till Milano för att studera retorik, och kom då i kontakt med stadens biskop, den helige Ambrosius, vars predikningar gjorde stort intryck på honom. En gång när Augustinus satt i en trädgård hörde han en inre röst säga till honom ”Tolle, lege”, ”Tag och läs”. Han fick syn på en bibel som han slog upp på måfå, och genom Guds försyn fick han upp Romarbrevets trettonde kapitel där det står ”Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks.” (Rom 13:13-14) De här orden träffade Augustinus rakt i hjärtat och blev början på hans omvändelse. Han lämnade sin konkubin och döptes av den helige Ambrosius, återvände till Afrika och började leva ett asketiskt liv och grundade en klostergemenskap. Han valdes så småningom till biskop av Hippo, men fortsatte att leva i ett kommunitetsliv tillsammans med stiftets präster, diakoner och andra klerker. För att reglera deras gemensamma liv skrev han en klosterregel som bland annat efterlevs av augustinerorden som grundades på 1200-talet, och som genom historien både har haft den protestantiske reformatorn Martin Luther och vår nuvarande påve Leo XIV som medlemmar.

Texten till antifonen för Sakarias lovsång Benedictus i morgonbönen laudes för den helige Augustinus minnesdag är hämtad ur hans självbiografi Confessiones, ”Bekännelser”: ”Herre, du uppväcker oss till lust att prisa dig, ty du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt, till dess det finner ro i dig.” Augustinus avbildas ofta med ett brinnande hjärta i handen, en symbol för detta oroliga hjärta som bara kan finna ro i Gud själv. Även på påven Leo XIV:s vapensköld finns detta augustinerhjärta. År 2010 kom en mycket välgjord film om den helige Augustinus liv som på engelska heter Restless Heart, och som går att se gratis på Youtube i två delar. Av alla de närmast oändliga hyllmeter av predikningar och andra teologiska texter som den helige Augustinus producerat under sitt liv så vill jag bara dela med mig av ytterligare ett tänkvärt citat som också förekom i Timmarnas liturgi den häromveckan, för alla dem som frestas att tro att allt vad bättre förr. Sådana människor förekom även i Kyrkan på den helige Augustinus tid, för över 1600 år sedan. ”Det är sant att man möter människor som klagar över vår egen tid och säger att våra förfäders dagar var bättre. Men om dessa människor själva kunde förflyttas tillbaka till de tider som de längtar tillbaka till, skulle de klaga då också. I själva verket anser du att de gångna tiderna var goda därför att de inte är dina egna.” (Sermo Caillau-Saint-Yes 2, 92: PLS 2, 441-442)

Den helige Augustinus dog den 28 augusti 430. Låt oss be om hans förbön att Gud stillar våra hjärtans oro och upptänder dem med sin kärleks eld, och ger oss nåden att leva i tacksamhet och glädje i den tid som är vår. Amen.