S:t Ludvig av Frankrike

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Thess 2:1-3a, 14–17; Ps 96:10–13; Matt 23:23–26.

Kära bröder och systrar

Den helige Ludvig av Frankrike som vi firar idag föddes år 1214 och blev konung av Frankrike vid 12 års ålder. Han är ett av Frankrikes skyddshelgon, på liknande sätt som vi i Sverige har den helige kung Erik, Norge har den helige Olav och Danmark har den helige Knut. Till skillnad från de skandinaviska helgonkungarna vördas dock inte den helige Ludvig som martyr, även om han dog i Kartago år 1270 under ett korståg för att befria den heliga graven i Jerusalem. Den amerikanska delstaten Louisana och staden S:t Louis är uppkallade efter honom, liksom den franska nationalkyrkan i Rom, San Luigi dei Francesi. Den helige Ludvig fick elva barn i sitt äktenskap med Margareta av Provence, och som en duglig regent med ett starkt andligt liv i bot, bön och omsorg om de fattiga, verkade han för fred och sina undersåtars kroppsliga och andliga väl. I sitt andliga testamente till sin son Filip som efterträdde honom på kungatronen uppmanade han honom bl.a. att ”hellre låta [s]ig plågas av allt slags martyrium än att begå en dödssynd”, att ”gärna och andäktigt åhöra kyrkans gudstjänster”, att ”bevara sitt hjärta ömsint mot de fattiga, eländiga och olyckliga och efter [s]in förmåga hjälpa och trösta dem”, samt att ”tacka Gud för alla hans välgärningar”, för att på så vis bli ”värdig att ta emot större ting” (Acta Sanctorum, Aug. 5, 1868, 546, citerat i dagens läsningsgudstjänst).

I dagens första läsning ur Andra Thessalonikerbrevet hörde vi aposteln Paulus uppmana brevets mottagare att hålla sig till de läror som han, Silvanus och Timotheos hade fört vidare till dem, ”muntligen eller i brev” (2 Thess 2:15). Detta är ett av de tydligaste ställen i Bibeln som uttryckligen motsäger den protestantiska principen om Sola Scriptura, dvs. att det endast är Guds nedskrivna ord som skulle vara normerande för den kristna tron.

I dagens evangelium hörde vi Jesus kritisera de skriftlärda och fariseerna för att vara hycklare eftersom de ”ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet”, och han tillägger omedelbart att ”Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra.” (Matt 23:23) Det spelar ingen roll om man är jättenoga med att utföra fromhetsövningar som att ge allmosor, fasta och se till att den heliga liturgin firas värdigt och korrekt enligt konstens alla regler, om man samtidigt försummar att visa kärlek och barmhärtighet mot sin nästa, samt att leva rättfärdigt i enlighet med Guds bud och vara trogen mot honom och hans Kyrka. Det gäller dock som sagt att göra det ena utan att försumma det andra! Så även om det primära budskapet i dagens evangelium är vikten av att visa prov på rättvisa, barmhärtighet och trohet samt att undvika hyckleri, så utgör denna text samtidigt också det tydligaste stället i Nya testamentet där Jesus uttryckligen upprepar det Gamla testamentets påbud att ge tionde, dvs. att ge bort 10 % av ens inkomst till Kyrkan eller andra välgörande ändamål.

Låt oss be om den helige Ludvig av Frankrikes förbön, att vi med Guds nåd kan bli lika fromma, botfärdiga, modiga och generösa mot de nödlidande som han, och låt oss också be om hans förbön för Frankrike, Kyrkans äldsta dotter, att hon alltid må förbli trogen sina doplöften. Amen.