Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Hes 28:1–10; 5 Mos 32:26–28, 30, 35c–36b; Matt 19:23–30.
Kära bröder och systrar
Från och med förra veckan hör vi ur profeten Hesekiels bok i den första läsningen i mässan. Profeten Hesekiel hörde till den första gruppen av israeliter som deporterades till Babylonien år 597 f.Kr. I dagens läsning hörde vi en referens till en viss Daniel, som sannolikt syftar på samme Daniel som det berättas om i boken som bär hans namn, och där det står om hur han också hade deporterats till Babylonien vid denna tid. Daniel var känd för sin vishet och förmåga att tolka drömmar, och i dagens läsning hörde vi profeten Hesekiel nämna hans namn i samband med Herrens domsord över fursten i Tyrus, i det nuvarande Libanon: ”sant är att du är visare än Daniel, ingen hemlighet är förborgad för dig” (Hes 28:3). Precis som i fallet med kung Salomo så hade fursten i Tyrus genom sin vishet skaffat sig stora rikedomar. Att vara vis är i sig någonting mycket gott, och att vara rik är i sig vare sig gott eller ont, utan det beror helt på vad man gör med sin rikedom. Men om man söker visheten och rikedomen för deras egen skull och sedan berömmer sig själv för detta istället för att tacka Gud, som är all vishet och rikedoms källa, då riskerar både visheten och rikedomen att bli till avgudar. För fursten i Tyrus ledde hans stora rikedom till att han blev så högmodig att han rentav betraktade sig själv som en gud. Därför fick Hesekiel i uppdrag att påminna honom att han är ”en människa i [s]ina dråpares våld, inte en gud”.
Låt oss be om nåden att vi aldrig söker vishet och rikedom för deras egen skull utan endast i den mån de kan hjälpa oss att tjäna Gud och vår nästa, och att vår vishet och rikedom aldrig frestar oss att i högmod anse oss själva som självtillräckliga, utan att vi alltid erkänner vårt totala beroende Gud, som är all vishets och rikedoms källa och mål. Amen.
Fader Gustavs predikningar 