S:ta Maria från Magdala

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Höga V 3:1-4a; Ps 63:2–6, 8–9; Joh 20:1–2, 11–18.

Kära bröder och systrar

Vi firar idag den heliga Maria från Magdala, eller Maria Magdalena. Hon är framförallt känd för att vara det första vittnet till den uppståndne Jesus enligt evangelierna, och såsom den som fick i uppdrag att berätta detta för apostlarna brukar hon kallas för ”apostlarnas apostel”. Evangelierna säger även att Jesus dessförinnan hade drivit ut sju demoner ur henne, och baserat på detta har man antagit att hon var en omvänd synderska. Det är förmodligen framförallt på grund av det sistnämnda som påven Franciskus under barmhärtighetens år 2016 upphöjde den heliga Maria från Magdalas minnesdag till graden av en fest. Traditionellt har den heliga Maria från Magdala också identifierats med synderskan som smorde Jesu fötter och torkade dem med sitt hår i Lukasevangeliets sjunde kapitel, som före liturgireformen 1970 utgjorde denna dags evangelium. Inom västkyrkan har hon dessutom sedan länge ofta dentifierats med den Maria som var syster till Marta och Lasaros och som smorde Jesu fötter inför hans begravning. Redan i det romerska martyrologiet från 2001 åtskildes dock de båda genom att Maria och Lasaros nämndes samtidigt med sin syster Marta den 29 juli, och år 2021 infördes deras namn även i den universella kalendern, i Norden dock den 27 juli för att inte krocka med S:t Olav. Med andra ord är den heliga Maria från Magdala inte samma Maria som smorde Jesu fötter i Betania sex dagar före påsken. Däremot finns det inget som utesluter att hon skulle kunna vara samma person som synderskan som smorde Jesu fötter hemma hos farisén Simon den spetälske i början av Jesu offentliga verksamhet, inte minst med tanke på att hon strax därefter nämns vid namn som den främsta av de kvinnor som följde Jesus och hjälpte honom och de tolv apostlarna med sina tillgångar.

Själv är jag i alla fall övertygad om att det denna traditionella identifiering är korrekt, och att följande ord av Jesus således handlar om dagens helgon: ”Hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek” (Luk 7:47a). Den heliga Thérèse av Jesusbarnet kommenterar i sina självbiografiska skrifter att ”jag erkänner att jag utan [den gode Guden] också kunde ha fallit lika djupt som den heliga Magdalena, och vår Herres djupa ord till Simon lyder med en stor mildhet i min själ … Jag vet det: ’Den som får litet förlåtet visar liten kärlek’ (Luk 7:47b), men jag vet också att Jesus har förlåtit mig mer än den heliga Magdalena, eftersom han har förlåtit mig i förväg, genom att hindra mig från att falla.” Den heliga Maria från Magdalas stora kärlek till Jesus visade sig inte minst i att hon tillsammans med hans heliga moder var en av få som stod kvar hos honom ända in i det sista vid korsets fot, och även var den som stod kvar sist vid den tomma graven på påskdagens morgon. För denna hennes kärlek och trofasthet till vår Herre belönades hon med att få vara den första som fick se honom efter hans uppståndelse, möjligen endast med undantag av den saliga Jungfrun Maria i enlighet med en utombiblisk tradition.

Den heliga Maria från Magdala är därför ett mycket bra exempel på en omvänd syndare som slutade som ett mycket stort helgon, precis som exempelvis den helige Augustinus. Det här är en stor källa till tröst och hopp för alla syndare, stora som små, att det aldrig är för sent att omvända sig och inte bara bli frälst, utan även bli ett stort helgon och ett föredöme och en kraftfull förebedjare för andra. Så låt oss be om den heliga Maria från Magdalas förböner idag för alla syndares omvändelse, inklusive oss själva, så att vi alla, var och en på vårt eget sätt, får bli minst lika stora och fina helgon som hon, och precis som hon en dag får komma till himmelen och där glädja oss åt att få skåda vår uppståndne Herres ansikte i alla evigheters evighet. Amen.