14 söndagen ”under året” A

Familjemässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Sak 9:9–10; Ps 145:1–2, 8–11, 13b–14; Rom 8:9, 11–13; Matt 11:25–30.

Kära bröder och systrar

Vi firar idag den första söndagen i juli månad, sommarmånaden framför alla andra i vår del av världen då många åker iväg på semester, om de inte redan har gjort det. Själv kommer jag i alla fall att vara bortrest på välbehövlig semester större delen av tiden från och med i eftermiddag fram till mitten av augusti. För några veckor sedan började sommarlovet för skolorna och katekesundervisningen, och det är säkerligen många barn som njuter av ledigheten. Och i dagens evangelium hörde vi passande nog Jesus säga: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.” (Matt 11:25) Att vila är en naturlig del av livet. Vi sover ungefär en tredjedel av livet, och även under den vakna tiden behöver vi tid för vila och avkoppling. För små barn är det naturligt att få mycket tid till att upptäcka världen genom att leka, men när man blir äldre måste man även börja använda en del av tiden till att gå i skolan, och som vuxen måste man ägna större delen av sin vakna tid till att arbeta. Det främsta sättet för att utföra Guds vilja på, det är genom att utföra sina dagliga plikter, i hemmet, i skolan, på arbetsplatsen och här i kyrkan, genom att lyda sina föräldrar, sina lärare, sina chefer och sina präster. Men det går inte att vara på helspänn hela tiden och bara göra sina plikter som hör till ens levnadsstånd. För att få nya krafter till att tjäna andra, så måste det också finnas tid för återhämtning i form av vila och avkoppling.

Allt det här måste ske ordnat, enligt den rytm som Gud har lagt ner i skapelsen. Det finns en dygnsrytm där vi sover, arbetar eller studerar samt kopplar av, en veckorytm där vi är lediga på helgerna, inte minst för att kunna fira Herrens dag varje söndag, och så finns det en årsrytm med sommarlov och jullov, samt höstlov och sportlov däremellan. ”Allt har sin tid”, som det heter i Predikarens bok: ”Det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa” (…) Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. (…) Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda — det är en gåva från Gud.” (Pred 3:1-4,11,13)

Sund avkoppling måste skiljas från lättja. Lättja är när man bara ligger och latar sig eller bara gör saker som man tycker roliga för stunden istället för att sköta de plikter som man har gentemot sin familj, sin arbetsgivare och Gud. ”Plikten framför allt”, som min namne, den förre kungen Gustav VI Adolf hade som valspråk. Men när man väl har fullgjort alla sina plikter, då är det inget fel med att koppla av genom att roa sig lite. Men det gäller att koppla av på rätt sätt. Att vara ledig och ha semester innebär inte att det är fritt fram att slösa bort sin tid om dagarna hur som helst. Det handlar snarare om att huvudsakligen ägna sig åt mindre ansträngande aktiviteter, för att få nya krafter till att, när vilan väl är över, ännu bättre kunna tjäna Gud och sina medmänniskor.

Det finns många olika ord som man kan använda för aktiviteter som man ägnar sig åt på fritiden, och de har mer eller mindre positiva associationer. ”Underhållning” är ett tämligen neutralt ord. Att se på en bra film, spela ett bra spel eller, såhär i VM-tider, titta på en spännande fotbollsmatch, det kan vara utmärkta sätt att koppla av på, inte minst när det sker tillsammans med andra, och som alltid med förbehållet att det sker i måttliga mängder. Andra ord med mer negativa associationer är dock ”tidsfördriv” och ”förströelse”. Att planlöst scrolla på sociala medier, slösa bort tid med meningslösa mobilspel eller titta på i bästa fall intetsägande och i värsta fall rent omoraliska videoklipp på Internet, det är visserligen effektiva sätt för att få tiden att gå, men som bara gör oss mer splittrade och förströdda snarare än utvilade.

Det bästa ordet för avkoppling, det som används inom klostervärlden, det är ”rekreation”, ordagrant en ”nyskapelse”. Enligt den strängaste av klosterordnar för kvinnor, karmelitorden, ägnar karmelitnunnorna två timmar varje dag åt tyst, inre bön, de arbetar hela dagen under tystnad och går aldrig utanför klosterområdet annat än i nödfall. Men i gengäld har de också två tillfällen för rekreation varje dag, då de pratar fritt med varandra, skrattar och har roligt, vanligtvis medan de utför någon form av handarbete. Den heliga Teresia Benedikta av Korset, som den judiska filosofen Edith Stein fick som klosternamn efter att ha blivit katolik och karmelitnunna, lär ha sagt att hon aldrig hade skrattat så mycket som under rekreationerna i Karmel. Men den allra bästa formen av nyskapande rekreation, det är kanske att på olika sätt vara ute i, upptäcka och njuta av Guds vackra skapelse. Slutligen måste vi även komma ihåg att den största och viktigaste formen av vila, den får vi hos Jesus själv. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.” (Matt 11:29) Att vila ut i Jesus, inte minst i det som karmelitordens reformator, den heliga Teresa av Jesus kallade för ”vilans bön”, samt olika former av andlig läsning, det är något som vi alla borde prioritera att ägna mer tid åt under semestern.

Det gäller alltså att inte göra några skarpa kontraster mellan å ena sidan bön och arbete och å andra sidan vila och avkoppling, för allt har sin tid, och allt som inte är synd kan och bör vi göra till Guds ära. Det Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om Kyrkan säger i kapitlet om lekmännen att ”Alla deras verk, böner och apostoliska uppgifter, deras liv i äktenskap och familj, deras dagliga arbete, deras vila till själ och kropp när den sker i Anden, ja, också livets bekymmer när de bärs med tålamod – allt detta blir andliga offer ’som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus’” (Lumen Gentium n. 34, citerad i Katolska Kyrkans katekes n. 901). Alltså, till och med de troendes ”vila till kropp och själ” kan och bör bäras fram som ett offer till Gud, förutsatt att den sker ”i Anden”, som Paulus skriver om i dagens andra läsning ur Romarbrevet: ”Ni är inte kvar i er köttsliga natur utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er. (…) Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot köttet, inte att leva efter vår köttsliga natur. Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva.” (Rom 8:9, 13)

Låt oss be om nåden att vi under dessa sommar- och semestertider får möjlighet till sann avkoppling till kropp och själ i Anden, så att vi blir till en ny skapelse och efteråt kan tjäna Gud och vår nästa med nya krafter. Amen.