Votivmässa om Jesu heliga hjärta i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Fil 3:17–4:1; Ps 122:1–5; Luk 16:1–8.
Kära bröder och systrar
Vad vill Jesus egentligen säga oss med liknelsen om den ohederlige förvaltaren som vi nyss har hört? Det kan i alla fall knappast vara att uppmuntra oss till att förskingra andras pengar, som den ohederlige förvaltaren tycks göra, men ändå för beröm av sin egen herre ”för att han hade handlat klokt” (Luk 16:8). Som så många andra gånger så kan bibeltextens större sammanhang hjälpa oss att bättre förstå dess innebörd. Jesus följer upp denna liknelse med att bl.a. säga att ”Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?” (Luk 16:11) och ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon” (Luk 16:13). Därefter säger evangeliet att ”Allt detta hörde fariseerna, som älskar pengar, och de gjorde narr av honom.” (Luk 16:14). Det tycks således som att Jesus berättar denna liknelse för att undervisa oss om vilket förhållande som vi borde ha till pengar.
Liknelsen om den ohederlige förvaltaren påminner oss om att vi alla egentligen bara är förvaltare av de gåvor som Gud har anförtrott åt oss. Den katolska socialläran understryker visserligen rätten till privat egendom, men betonar samtidigt också att ”allas rätt att ha del av jordens tillgångar är och förblir av största vikt, även om man för att främja den allmänna välfärden kräver respekt för privategendom, dess rätt eller dess utövande”. (KKK 2403). Andra Vatikankonciliets pastoralkonstitution Gaudium et spes säger att ”När människan utnyttjar [rätten till privategendom] får hon därför aldrig behålla vad hon rättmätigt äger som vore det enbart hennes. Det måste bli till gagn icke blott för henne själv utan även för andra.” (n. 69), och Katolska Kyrkans katekes kommenterar att ”Den som äger något blir en Försynens förvaltare för att få sin egendom att bära frukt och förmedla dess avkastning åt medmänniskan, framför allt åt de anhöriga.” (n. 2404)
Påvens särskilda böneintention för november månad är just ”att våra tillgångar nyttjas på ett sätt som inte faller för egoismens frestelse utan alltid tjänar det gemensamma goda i solidaritet med de mest utsatta”. Bland det klokaste som vi kan göra med våra pengar är därför att frikostigt dela med oss av vårt överflöd till dem som lider brist. På så vis ”använd[er vi] den ohederliga mammon till att skaffa [oss] vänner som tar emot [oss] i evighetens hyddor när mammon lämnar [oss] i sticket” (jfr Luk 16:9). I både Lukasevangeliet och Matteusevangeliet upprepar Jesus föreskriften i det Gamla förbundet att ge tionde, dvs. att skänka 10 % av vår inkomst till välgörande ändamål, när han förebrår fariséerna ”som ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud”, men tillägger att ”Ni skulle göra det ena utan att därför försumma det andra” (Luk 11:42, jfr Matt 23:23).
Låt oss be om nåden från Jesu heliga hjärta att Gud i sin barmhärtighet visar oss hur vi ska leva i världen, så att vi under hans ledning förvaltar de förgängliga gåvorna så att vi inte går miste om de oförgängliga (jfr kollektbönen för 17 söndagen ”under året”). Amen.
