Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Fil 2:5–11; Ps 22:26b–30a, 31–32; Luk 14:15–24.
Kära bröder och systrar
Vi firar alltså idag den helige Martin de Porres. Han föddes utanför äktenskapet i Lima i Peru år 1579, och hans far var en spansk adelsman och hans mor ättling till afrikanska slavar. Han utbildades till sjukvårdare och blev lekbroder i dominikanorden, där han särskilt ägnade sig åt omsorgen av de sjuka. Han klippte även deras hår, och är således en av få helgonförklarade frisörer. Han levde ett ödmjukt liv och älskade den tysta tillbedjan av vår Herre i tabernaklet. När pesten bröt ut fortsatte han att vårda de sjuka tills han själv dog av pesten, den 3 november 1639. Min konfirmationspräst, fader Martin Pender har honom som skyddshelgon, och det är troligt att fader Martin under sin tid som ledamot i den Katolska Liturgiska Nämnden bidrog till att göra firandet av den helige Martin de Porres minnesdag obligatoriskt i vårt stift.
Dagens första läsning ur Paulus brev till filipperna utgjordes av den så kallade Filipperhymnen, som sjungs i Kyrkans officiella kvällsbön vesper varje lördagskväll, och som även läses i mässan på Palmsöndagen. Den uttrycker på ett oerhört kraftfullt sätt Jesu, Guds Sons frivilliga utblottelse, på grekiska kenôsis, som ledde till hans upphöjelse. Om Jesus, som är Guds egen Son, ”inte vakade över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt”, hur mycket mer borde då inte vi, Guds skapade varelser, också göra det om vi vill leva i Kristi efterföljd? Och det var just precis det som den helige Martin gjorde också. Men utblottelsen innebar inte slutet för Jesus utan banade bara vägen för hans ännu högre upphöjelse och förhärligande genom hans uppståndelse och himmelsfärd. Och om vi bekänner honom som vår Herre genom att böja knä för honom, närvarande i den heliga eukaristin, då kan vi räkna med att också få del av hans härlighet.
I dagens evangelium hörde vi Jesus berätta en liknelse om den himmelska måltiden i Guds rike. Sorgligt nog så är det tyvärr många människor idag som struntar i Guds erbjudande om evigt liv i obeskrivlig lycka tillsammans med honom och Sonen och den Helige Ande och alla helgonen i himmelen, för alla dem som tror på Jesus. Och kanske ännu mera sorgligt nog så är det tyvärr rentav även många katoliker, som menar sig tro på Jesus, som har ungefär lika dåliga ursäkter som personerna i liknelsen till att tacka nej till försmaken av den himmelska måltiden som vi får varje söndag i den heliga mässan. ”Jag har fotbollsmatch, förlåt att jag inte kan komma.” ”Jag har ett viktigt prov på måndag, förlåta att jag inte kan komma.” ”Jag är bortrest, förlåt att jag inte kan komma.” Visst kan det finnas giltiga skäl till att inte gå i mässan varje söndag och påbjuden högtid, som att man är sjuk eller bor så långt bort från kyrkan att det inte är praktiskt möjligt att åka dit. Men förhoppningsvis hjälper liknelsen i dagens evangelium oss att förstå hur löjligt det låter när man försöker komma med dåliga ursäkter till att inte gå i mässan varje söndag, samt hur ledsen och besviken Gud blir när vi struntar i hans inbjudan.
Låt oss be om nåden att vi får samma innerliga kärlek till Kristus som den helige Martin de Porres, så att vi ofta och med glädje kommer Kristus tillmötes, såväl i de fattiga och sjuka som i den heliga eukaristin. Amen.
