Mässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Ef 1:15-23; Ps 8:2-7; Luk 12:8-12.
Kära bröder och systrar
Den helige Ignatios som vi firar idag räknas som den tredje biskopen av Antiochia i Syrien efter den helige aposteln Petrus och Evodius. Han dömdes till att kastas för vilddjuren i Rom under kejsar Trajanus regering och kröntes med martyriet år 107. På vägen dit skrev han sju brev till de församlingar han passerade, med djupsinnig och lärd undervisning om Kristus, kyrkans organisation och det kristna livet. De här breven räknas med bland De apostoliska fäderna, en samling av fornkyrkliga skrifter från de första generationerna efter apostlarna. I den helige Ignatios brev hittar vi bl.a. den äldsta otvetydiga indelningen av vigningens sakrament i de tre graderna biskop, präst och diakon, som motsvarade det Gamla testamentets överstepräster, präster och leviter. I sitt brev till magnesierna skriver Ignatios att ”Biskopen presiderar i Guds ställe, presbytererna i apostlarnas församlings ställe, tillsammans med diakonerna, som är mig mycket kära och har anförtrotts Jesu Kristi tjänst.”, och i brevet till trallierna att ”På samma sätt skall alla vörda diakonerna såsom en instiftelse av Jesus Kristus, biskopen såsom Jesus Kristus, som är Faderns Son, och presbytererna såsom Guds råd och apostlarnas församling. Utan dessa finns ingen kyrka.”
Enligt traditionen dog den helige Ignatius martyrdöden på Colosseum i Rom, och inför detta skrev han i sitt brev till romarna att ”Jag är ett Guds vete, och genom vilddjurens tänder blir jag mald så att jag kan visa mig vara ett rent bröd.” De här orden kommer vi även att sjunga i dagens gregorianska kommunionsantifon. Lite längre fram i samma brev återfinns hans än mer kända citat ”amor meus crucifixus est”, som den heliga Birgitta gjorde till sitt och sin ordens motto: ”Min kärlek är korsfäst”. Enligt den heliga Birgittas tolkning utgör kärleken, amor, en personifiering av Kristus, vilket stämmer överens med Första Johannesbrevets ord om att ”Gud är kärlek” (1 Joh 4:8). Men det grekiska för kärlek som används om Gud i Första Johannesbrevet är agapè, på latin caritas. Amor är den latinska motsvarigheten till det grekiska eros, som snarare syftar på den sinnliga, begärande, romantiska kärleken, och det är också i den betydelsen som Ignatios använder ordet i sitt brev, där den officiella svenska översättningen av det i Timmarnas liturgi återger det med ”åtrå”: ”Levande skriver jag till er i längtan att få dö. Min åtrå är korsfäst, och hos mig brinner inte någon lust för det jordiska.”
Men, även om den heliga Birgitta gjort en omtolkning av den helige Ignatios ord så är båda betydelserna av uttrycket fullt legitima. I Galaterbrevets femte kapitel skriver Paulus att ”De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär.” (Gal 5:24) Men i det andra kapitlet, i den text som används på den heliga Birgittas festdag i resten av Europa, säger han också att ”Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och offrat sig för mig” (Gal 2:20), som vi hörde i mässans lästa ingångsantifon.
Låt oss be om den helige Ignatius av Antiochias förbön, att vi får en djup kärlek och vördnad till Kyrkans alla biskopar, präster och diakoner, inte minst till den helige fadern Leo XIV som fortfarande ligger på sjukhus efter sin lungoperation. Låt oss även be om hans förbön att vi också kan korsfästa vår åtrå och oordnade begär, och att vi genom ett värdigt mottagande av livets bröd i den heliga eukaristin liksom han också kan förvandlas till ett Guds vete och ett rent bröd. Amen.
