Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Ef 1:1–10; Ps 98:1–6; Luk 11:47–54.
Kära bröder och systrar
Den heliga Teresa av Jesus som vi firar idag föddes i Avila i Spanien år 1515. Som liten drömde hon om att bli martyr, och 20 år gammal trädde hon in som nunna i karmelitklostret i Avila, eftersom hon såg det som det säkraste sättet att rädda sin egen själ på. Det dröjde dock ytterligare 20 år innan hon genomgick sin definitiva omvändelse i klostret. Hon insåg då att hon hade dragit alltför stor nytta av klostrets slappa disciplin med att upprätthålla den monastiska klausuren och avskildheten från omvärlden. Det hela ledde till att hon tillsammans med den helige Johannes av Korset grundade en reformerad gren av karmelitorden, som kom att kallas de oskodda karmeliternas orden (lat. Ordo Carmelitorum Discalceatorum, OCD). Det är till denna gren som vår biskop och kardinal Anders Arborelius OCD tillhör. I dagens första läsning ur Efesierbrevet hörde vi för övrigt hans valspråk som biskop: ”Till pris och ära” (Ef 1:6), på latin ”In laudem gloriae”. Vi är alla kallade till helighet genom att leva Gud till pris och ära, och medlemmarna av karmelitorden gör detta framförallt genom ett liv inriktat på den inre eller kontemplativa bönen.
I den heliga Teresa av Jesus självbiografi Boken om mitt liv och i hennes mästerverk Den inre borgen beskriver hon de olika formerna av den inre bönen och hur man gör framsteg mellan de olika stadierna i det andliga livet för att främja bönen. Den svensk-flamländske karmelitbrodern Wilfrid Stinissen har mycket förtjänstfullt sammanfattat hennes och den helige Johannes av Korsets undervisning på svenska i sina böcker, och jag vill särskilt rekommendera När natten faller på – den inre bönens väg, som förklarar allt väsentligt som en nybörjare i det andliga livet behöver veta för att börja vandra på den kontemplativa bönens väg. Även i bönboken Oremus finns en mycket bra beskrivning av hur man kan utöva lectio divina, andlig läsning, som mynnar ut i kontemplativ bön. Detta är inte bara någonting för karmelitnunnor och karmelitbröder, utan något som alla kristna kan och bör implementera i sitt dagliga böneliv. Alla har kanske inte möjlighet att ägna två timmar om dagen åt inre bön som nunnorna och bröderna i klostren, men åtminstone en halvtimme är i många eller de flesta fall både möjligt och önskvärt. Man börjar i så fall lämpligtvis med att eftertänksamt läsa en text ur Bibeln, exempelvis en eller flera av läsningarna ur dagens mässa. Efter att ha förstått textens innebörd i sitt ursprungliga sammanhang går man vidare till att meditera över vad Gud vill säga till en själv personligen med denna text just idag. Det som man kommer fram till kan man lämpligen låta inspirera en till en muntlig bön.
Efter dessa tre steg, läsning, meditation och muntlig bön, kan man sedan gå vidare till den kontemplativa bönen, det som är den heliga Teresa av Jesus och de oskodda karmeliternas signum. Bönboken Oremus beskriver det med följande ord: ”Slutligen vilar vi helt enkelt inför Guds ansikte. Han har använt sitt ord som ett medel för oss att sjunka in i hans förvandlande famntag. Ingen som någonsin varit förälskad behöver påminnas om att det finns stunder i ett kärleksfullt förhållande när ord är överflödiga. Samma sak gäller förhållandet till Gud. Ordlös, stilla vila i hans närvaro, han som älskar oss. Denna vila har ett namn i den kristna traditionen: contemplatio, kontemplation. Under kontemplationens gång övar vi oss i tystnad. Vi lämnar våra egna ord. Denna gång gläder vi oss helt enkelt åt erfarenheten av att finnas inför Guds ansikte, att vara med Gud och låta Gud vara med oss.” (På det senaste prästmötet fick jag bekräftat att dessa ord kommer från f. Anders Piltz penna.) Den heliga Teresa av Jesus själv beskriver den inre bönen på följande sätt: ”Enligt min uppfattning är inre bön ett intimt vänskapligt umgänge, varvid man ofta helt ensam samtalar med den Gud, av vilken man vet sig vara älskad”.
Katolska Kyrkans katekes kallar den inre bönen för ”bönens höjdpunkt” (n. 2714). Den är samtidigt en gåva, som vi inte själva kan producera på beställning utan bara ödmjukt ta emot från Gud. Det vi kan göra att att samverka med Guds nåd för att skapa goda förutsättningar för att ta emot denna bön. Till att börja med måste man avsätta tid för tyst, inre bön, så att Gud får en chans att röra vid vårt hjärta. Det kan självklart underlätta att göra detta i kyrkan i närvaro av altarets allraheligaste sakrament, men det är inte strikt nödvändigt utan det går utmärkt att göra det hemma eller var som helst där det är tyst och lugnt. För det andra så måste vi ge Gud fria händer att röra vid vårt hjärta genom att överlåta oss helt åt honom och hans vilja. Allvarliga synder som man vägrar att ångra är ett uppenbart hinder för själens förening med Gud. Men även mindre saker som man är otillbörligt fäst vid hindrar den fulla föreningen med Gud, vilket även visar sig i bönen. För att uppnå kontemplationens höjder och förenas helt och fyllt med Gud förutsätts därför att man både tar avstånd från synden och utövar askes för att inte vara fäst vid några jordiska ting.Den heliga Teresa av Jesus dog natten mellan den 4 och 15 oktober 1582, samma natt som kyrkan övergick från den julianska till den gregorianska kalendern vilket ledde till att man hoppade över 10 dagar. Hennes oundgängliga undervisning om det andliga livet och den inre bönen ledde till att påven Paulus VI år 1970 utnämnde henne tillsammans med den heliga Katarina av Siena till historiens första kvinnliga kyrkolärare. Låt oss be om hennes förbön för att alla hennes döttrar och söner i karmelitorden förblir trogna sina ordenslöften och gemenskapen med resten av Kyrkan, och för att vi alla kan ta del av hennes undervisning och blir väl disponerade att ta emot kontemplationens gåva.
