Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Gal 5:1–6; Ps 119:41, 43–45, 47–48; Luk 11:37–41.
Kära bröder och systrar
Dagens första läsning var hämtad ur aposteln Paulus brev till galaterna. Galaterna hade kort efter sin omvändelse till kristendomen utsatts för judekristna motståndare till Paulus, som hävdade att de kristna fortfarande är skyldiga att låta omskära sig och hålla hela Mose lag precis som judarna. I läsningen i lördags hörde vi Paulus beskriva Mose lag som en ”övervakare”, i den grekiska grundtexten paidagôgos, som ordet pedagog kommer ifrån. En paidagôgos var en slav som hade till uppgift att övervaka barnens skolgång. Man kan alltså se lagen i det Gamla förbundet som ett sätt för Gud att pedagogiskt, steg för steg, förbereda sitt utvalda folk för att ta emot den fulla uppenbarelsen i Jesus Kristus. Men efter att Jesus Kristus har kommit så behöver vi inte längre någon övervakare i form av Mose lag med alla dess detaljerade ceremoniella föreskrifter, utan vi har fått den nya lagen, som är inskriven direkt i våra hjärtan. Det finns bara ett sätt genom vilket vi kan bli frälsta och nå fram till det eviga livet, och det är att tro på Kristus. Efter att Kristus har kommit så tjänar det ingenting till att försöka bli rättfärdig genom att hålla alla buden i Mose lag, istället för att tro på Kristus.
Men vad för slags tro på Kristus är det som behövs för att bli frälst? Jo, det förklarar Paulus i den sista versen i dagens första läsning: ”I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.” (Gal 5:6). Det handlar alltså om en levande tro på Kristus, som är förenad med de andra två teologala dygderna, hoppet och kärleken. Om man medvetet och frivilligt begår en allvarlig synd, alltså en dödssynd, så förlorar man den teologala kärleken, åtminstone fram till dess att man ångrar sig och biktar sig. Man kan visserligen ha kvar en naturlig, rent intellektuell tro, dvs. övertygelsen om att Gud existerar. Men det är inte en sådan tro som leder till rättfärdighet och evigt liv. Det är för att förtydliga detta som den Katolska Kyrkan förkastar det protestantiska uttrycket sola fide, tron allena. Det går inte att bli frälst genom att bara tro på Gud, om vi inte också älskar honom, samt älskar våra medmänniskor för Guds skull. Tron och kärleken måste hållas ihop, och då följer även hoppet om det eviga livet med.
Låt oss be om nåden att alla människor får nå fram till en sann och äkta tro på Jesus Kristus, som får sitt uttryck i kärlek till Gud och till nästan, så att vi alla kan leva i hoppet om det eviga livet. Amen.
