Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 55:6–9; Fil 1:20c–24, 27a; Matt 20:1–16.
Kära bröder och systrar
Är Jesus en radikal kommunist som förespråkar lika lön för olika arbete? Om inte, hur ska vi annars förstå dagens liknelse där de som har arbetat en timme får samma lön som de som har slitit hela dagen i solhettan? Till att börja med måste vi reda ut vad det utlovade lönen på en denar i liknelsen motsvarar i verkligheten. Utan tvekan är det som åsyftas den eviga frälsningen i himmelriket. Men vad menas i så fall med de olika tidsperioderna? Den helige Gregorius den Store föreslår åtminstone två olika möjligheter. För det första så kan det ses som en bild för olika tidsepoker i frälsningshistorien. Den första till tredje timmen motsvarar tiden mellan Adam och Noa, den tredje till sjätte timmen motsvarar tiden mellan Noa och Abraham, den sjätte till nionde timmen motsvarar tiden mellan Abraham och Mose och den nionde till elfte timmen motsvarar tiden mellan Mose och Kristus. Gud hade ingått förbund både med Adam, Noa, Abraham och Mose, och utlovat en lön till sitt utvalda folk om de i sin tur förblev honom trogna. De var utan tvekan privilegierade att ha fått ta emot uppenbarelsen av den ende sanne Guden redan från början och arbeta för honom i hans vingård. Poängen med dagens liknelse är inte på något sätt att förebrå det Gamla förbundets folk, utan snarare att uppmuntra oss som lever under det Nya förbundets tid genom att påminna oss om att vi också kan få del av det eviga livets lön, även om vi inte fått samma privilegier som Guds utvalda folk. Och om de som kallades tidigare att arbeta i vingården blir avundsjuka på att de som kallades vid den elfte timmen får samma lön, då är denna avund menad att sporra dem till deras egen omvändelse. I Romarbrevets tionde kapitel citerar Paulus Femte Moseboken där Herren säger att han ”skall väcka [Israels] avund mot ett folk som inte är något folk” (Rom 10:19, 5 Mos 32:21), och i det efterföljande kapitlet kommenterar Paulus att ”när de föll blev det till räddning för hedningarna, för att detta skulle sporra deras egen avund” (Rom 11:11).
Men enligt den helige Gregorius den Store kan arbetsdagen i dagens liknelse även motsvara en enskild människas liv: morgonen motsvarar då barndomen, den tredje timmen ungdomen, den sjätte timmen vuxen ålder, den nionde timmen ålderdomen och den elfte timmen när man är så gammal att man blir skröplig och dement. Och i så fall är liknelsen en uppmuntran om att det aldrig är för sent att omvända sig. När Kyrkan bedömer om någon ska bli helgonförklarad så ser man i första hand på hur han eller hon levde under de sista tio åren av sitt liv. Det finns en andaktsbokserie som heter Det är aldrig kört! som min syster i Svenska kyrkan har läst, och även om författaren inte är katolik så lär böckerna innehålla många uppmuntrande och inspirerande berättelser som vill inge hopp och framtidstro.
Förra helgen hade vi besök här i församlingen av jesuitpatern Thomas Idergard, och under sitt föredrag på Kefas ungdomsgrupp berättade han bl.a. om att han under sitt tidigare liv som framstående politiker hade ”levt i synd” med sin sambo under tio års tid innan sin omvändelse, och att hans generalbikt tog uppemot fyrtio minuter. Idag är han katolsk präst med särskilt ansvar för evangelisation och medlem i stiftets arbetsgrupp för präst- och ordenskallelser samt kommissionen för rättvisa och fred, och en av mina bästa prästvänner i stiftet. Han brukar för övrigt också publicera sina predikningar på sin Facebook-sida, så om ni inte tycker att mina predikningar alltid är så inspirerande så kan ni med fördel läsa hans också. Även bland helgonen finns det givetvis också otaliga exempel på omvända syndare, vars omvändelse satt långt inne. Tänk bara på den helige Augustinus, eller den helige Charles de Foucauld, som i sin ungdom strävade efter att ”helt och hållet njuta av det som behagar själen och kroppen” och försökte göra karriär som soldat, men efter sin omvändelse i 30-årsåldern inträdde i trappistorden och slutade sitt liv som eremit i Algeriet där han sköts till döds av banditer den 1 december 1916, och helgonförklarades 2022.
Men även om det eviga livets lön i princip är samma för alla oavsett hur sent man har kommit till tro så finns det enligt katolskt synsätt ändå grader i himmelen. Den helige Augustinus skriver att ”Eftersom det eviga livet kommer att vara lika för alla helgon så ges en denar till alla, men eftersom förtjänstens ljus kommer att lysa på olika sätt i det eviga livet så finns det hos Fadern många boningar, så att under denna samma denar, utdelad på olika sätt, ingen skall leva längre än den andre, men i de många boningarna kommer den ene att stråla med större glans än den andre.” (De Sanc. Virg. 26) I himlen kommer alla att vara helt fyllda av Guds kärlek och nåd och inte sakna någonting, och ingen kommer att vara avundsjuk på någon annans helighet. Men samtidigt så kommer de som har uppnått en större grad av kärlek under jordelivet att även i himmelen ha en större kapacitet att ta emot Guds oändliga kärlek, och vi har bara detta livet på oss att med Guds nåd bli så stora helgon som möjligt. Men inte heller för detta är det någonsin för sent att börja!
Dagens andra läsning ur Paulus brev till filipperna läses också i mässan för den helige Martin av Tours när den firas som högtid, som på mitt prästseminarium hos Sankt Martins kommunitet i Frankrike. Den helige Martins sista bevarade ord var ett eko av Paulus ord om att ”Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här.” (Fil 1:23-24) Vid den helige Martins dödsbädd sade hans medbröder att ”Vi vet att du längtar efter att komma till Kristus, men din lön är ändå viss och den kommer inte att förminskas genom ett uppskov. Ha medlidande med oss som du lämnar övergivna.” Den helige Martin vände sig då till Herren och svarade inför de gråtande: ”Herre, om jag ännu behövs hos ditt folk, drar jag mig inte undan mödan; ske din vilja.” Hans biograf Sulpicius Severus kommenterar: ”Vilken beundransvärd människa! Arbetet besegrade honom inte, döden övervann honom inte. Han fruktade inte att dö och vägrade inte att leva.” (Ep. 3, citerat i läsningsgudstjänsten för den 11 november).
Låt oss be om nåden att vi aldrig ger upp hoppet om att bli stora helgon och att be för andra människors omvändelse, och att vår längtan efter himlen sporrar oss att tjäna ännu flitigare i vår Herres vingård, honom till ära och världen till frälsning. Amen.
Fader Gustavs predikningar 