Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Kung 3:5, 7–12; Rom 8:28–30; Matt 13:44–52.
Kära bröder och systrar
Evangelieläsningen som vi nyss hörde utgör avslutningen av liknelsetalet i Matteusevangeliets trettonde kapitel. När Jesus frågar sina lärjungar om de har ”förstått allt detta”, då syftar det på hela detta tal, alltså inte inte bara på de tre liknelser om skatten, pärlan och fisknätet som vi hörde idag, utan även om liknelserna om sådden, åkern och surdegen, som vi har hört under de två föregående söndagarna. Aposteln Matteus som enligt traditionen har skrivit detta evangelium var som bekant tullindrivare innan han började följa Jesus, men med tanke på alla citat från Gamla testamentet i hans evangelium som visar hur Jesus uppfyller dess profetior om den utlovade Messias, så är det uppenbart att författaren till Matteusevangeliet även hade mycket goda kunskaper om Skriften. Det är därför mycket möjligt att han upplevde sig direkt tilltalad av Jesu ord om att ”Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammal.” (Matt 13:52) Nytt och gammalt, på latin ”Nova et vetera”, det är titeln på en av de viktigaste exegetiska tidsskrifterna, där bibelforskare publicerar sina senaste rön om hur Bibeln kan och bör tolkas. Som katoliker behöver vi visserligen inte själva alla vara professionella exegeter för att veta hur Bibeln ska tolkas, för i slutändan måste vi precis som dessa bibelforskare rätta oss efter Kyrkans officiella tolkning.
Men Guds Ord är så oerhört djupt och mångfacetterat att det allt som oftast inte bara finns en enda tolkning som är möjlig. Traditionellt brukar man tala om fyra olika sätt att tolka bibeltexter på: den bokstavliga, allegoriska, moraliska och anagogiska tolkningen. De här fyra tolkningssätten finns sammanfattade i en klämkäck ramsa som rimmar på latin: ”Littera gesta docet, quid credas allegoria, moralis quid agas, quo tendas anagogia”, eller på svenska ”Bokstaven lär vad som har hänt, allegorin vad du ska tro, moralen vad du ska göra, anagogin vart du ska sträva”. Det är en mycket god vana att läsa ett stycke ur Bibeln varje dag, antingen någon eller alla läsningarna i dagens mässa, genom att följa en bibelläsningsplan, eller kontinuerligt bara läsa igenom hela Bibeln eller valda bibelböcker från pärm till pärm. Om man inte förstår innebörden så kan man få god hjälp av de förklarande noterna i exempelvis Bibel 2000 eller kommentarerna i Katolsk studiebibel. Men framförallt gäller det att försöka lyssna till vad Gud vill säga till en personligen genom den aktuella bibeltexten. För att göra detta är det starkt rekommenderat att inleda bibelläsningen med en bön till den Helige Ande, exempelvis ”Kom, Helige Ande, uppfyll dina troendes hjärtan och upptänd i dem din kärleks eld”. Att be Gud själv om hjälp med att höra och förstå vad han försöker säga till oss, det är en bön som behagar honom mycket och som han utan tvekan vill svara på.
I dagens första läsning hörde vi om hur kung Salomo bad Herren om ett ”lyhört sinne” (1 Kung 3:9), eller ett ”hörsamt hjärta” enligt den äldre översättningen, efter att Gud hade lovat att ge honom vad han än skulle be om, och ”denna bön behagade Herren” (1 Kung 3:10). Därför kan också vi räkna att bli bönhörda om vi uppriktigt ber Gud om hjälp med att förstå vad han vill säga oss genom sitt Ord i den heliga Skrift, och om vi avsätter tillräckligt med tid för att lyssna till och meditera över Skriften. Däremot är det inte alls självklart att man omedelbart kommer kunna praktisera de insikter som man fått i dagens bibelläsning. Snarare är det precis så som Jesus beskriver det i dagens evangelium, nämligen att en bibelsprängd lärjunge bygger upp ett rikt förråd av bibeltolkningar i sitt hjärta, som man blir påmind om och kan sätta i praktiken vid passande tillfällen i det dagliga livet.
Dagens andra läsning ur Romarbrevet är en riktig klassiker som även förekommer vid flera andra tillfällen i liturgin, bl.a. som kort läsning i vespern för heliga kvinnor, som den heliga Maria Magdalena och den heliga Birgitta som vi firade under den gångna veckan. Enligt Bibel 2000:s översättning som används i vårt stift lyder början av versen ”Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda” (Rom 8:28, B2000). I det här fallet ligger dock Svenska Folkbibelns tolkning närmre tolkningen av versen i den officiella katolska Vulgata-översättningen till latin: ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa” (Ibid., SFB98). Det här uttrycker på ett fantastiskt sätt tron på och tilliten till den gudomliga försynen. Jag minns mycket väl ett tillfälle då jag tog fram denna bibelvers ur mitt hjärtas förråd av nytt och gammalt. Jag hade varit i Rom över apostlarna Petrus och Paulus högtid 2017, då vår biskop Anders Arborelius gjordes till kardinal. På vägen till flygplatsen gick flygbussens växellåda sönder i en uppförsbacke, vilket gjorde att vi fick vänta en timme på nästa buss så att jag missade mitt flyg. Lyckligtvis kunde jag bli ombokad till ett annat flyg dagen efter. Mitt mobilabonnemang var dock pausat eftersom jag vanligtvis inte använde det på prästseminariet, så jag kunde inte kontakta prästen som jag hade övernattat hos och fråga om jag kunde stanna en natt till. Eftersom jag inte litade på bussarna längre och inte hade särskilt bråttom så försökte jag ta mig tillbaka till centrala Rom med pendeltåget istället. Eftersom jag inte hade någon tillgång till Internet och någon navigeringsapp så gick jag dock av på fel station, och det slutade med att jag fick gå närmare en timme genom centrala Rom i sommarhettan med allt mitt bagage, och i takt med att min blodsockernivå började sjunka så blev missmodet alltmer påtagligt. I ren desperation försökte jag köpa ett italienskt mobilabonnemang på centralstationen, bara för att konstatera att det skulle dröja några dagar innan det aktiverades. Otur och en ond cirkel av irrationella beslut höll på att helt förstöra glädjen över att mitt lilla hemland Sverige hade fått sin första kardinal någonsin.
Såhär långt låter kanske detta snarare som ett exempel på hur allt ibland tycks samverka till det sämsta även för dem som älskar Gud. Men, sent omsider lyckades jag ändå ta mig tillbaka till boendet, där jag blev varmt omhändertagen av den fullt förstående och medlidsamme prästen, och till följd av allt detta genom Guds försyn fick tillbringa ytterligare ett nåderikt dygn i den eviga staden. Så allt slutade bra. Och om inte annat så kan vi lita på att till och med det bestående fysiska onda som vi genomlider med tålamod i slutändan samverkar till det verkligt goda att vi växer i dygd och kärlek, och till sist når fram till det eviga livet. Ty ”för dem som älskar Gud samverkar allt till det goda”. Eller lite annorlunda formulerat: Så länge vi älskar Gud, sätter vårt hopp till honom och gör allt som står i vår makt för att höra hans ord och handla efter det, då kan vi lita på att han håller sin hand över oss och genom sin försyn ser till att omständigheterna till sist blir sådana att allt slutar bra.
Låt oss be om nåden att vi var och en kan kombinera en skriftlärds förtrogenhet med Guds Ord med en sann lärjunges lyhördhet för Guds vilja, så att vi alltid älskar Gud och allt samverkar till det bästa. Amen.
Fader Gustavs predikningar 