Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 8:5–8, 14–17; 1 Pet 3:15–18; Joh 14:15–21.
Kära bröder och systrar
På liknande sätt som fastetidens 40 dagar utgör en förberedelse för att fira Kristi uppståndelse på påsken, så kan hela påsktidens 50 dagar ses som en förberedelse för att ta emot den Helige Ande på pingsten. Om inte annat så är det brukligt att be en novena till den Helige Ande under de nio dagarna mellan Kristi himmelsfärd och pingst, vilket är ursprunget till alla novenor. Men redan idag handlar läsningarna i mässan på olika sätt om den Helige Ande.
I dagens första läsning ur Apostlagärningarna hörde vi hur de troende i Samarien, som bara var döpta i Jesu namn, tog emot den Helige Ande genom apostlarna Petrus och Johannes bön och handpåläggning. Apostlarna förmedlade på så vis samma gåva som de själva hade mottagit på pingstdagen, och som Jesus hade utlovat dem under den sista måltiden, som vi hörde i dagens evangelium: ” Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande.” (Joh 14:16-17)
Läsningen ur Apostlagärningarna om hur Petrus och Johannes förmedlade den Helige Ande till de troende i Samarien citeras i den Katolska Kyrkans katekes i kapitlet om konfirmationens sakrament (n. 1315). Inom de pentekostala samfunden tolkar man vanligtvis detta och andra ställen i Apostlagärningarna där den Helige Ande förmedlas som att det handlar om det så kallade andedopet, med det synliga åtföljande tecknet att de som mottar det börjar tala i tungor. Även inom den Katolska Kyrkan finns det olika karismatiska rörelser som särskilt betonar den Helige Andes extraordinära gåvor, exempelvis de som beskrivs av Paulus i Första Korinthierbrevets tolfte kapitel, som att meddela kunskap, bota, tala profetiskt, skilja mellan andar samt tala och tolka olika slags tungotal. Kyrkan utesluter ingalunda att den Helige Ande än idag kan förmedla sådana extraordinära nådegåvor till de troende, men man kan också ta emot den Helige Ande utan att detta omedelbart manifesterar sig utåt i form av extraordinära nådegåvor. Och vår Herre har instiftat ett särskilt sakrament för förmedlingen av den Helige Ande, genom handpåläggning och smörjelse med helig krisma, nämligen konfirmationens sakrament.
Men vilka effekter har egentligen konfirmationens sakrament? Och på vilket sätt skiljer det sig egentligen från dopet? Genom dopet är vi ju redan döpta i både Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, och våra kroppar har därmed blivit till den Helige Andes tempel. Faktum är att konfirmationens sakrament främst utgör en bekräftelse av dopet i och med att det medför tillväxt och fördjupning av dopets nåd. Konfirmationen får oss att slå djupare rot i barnaskapet hos Gud, den förenar oss fastare med Kristus, den ökar den Helige Andes gåvor i oss, och den förenar oss innerligare med Kyrkan.
Men om det är någon av effekterna med konfirmationens sakrament som särskilt skiljer det från dopets sakrament, då är det ”den särskilda kraften av den Helige Ande för att sprida och försvara tron i ord och handling som sanna vittnen för Kristus, för att modigt bekänna Kristi namn och för att aldrig blygas för korset” (KKK 1303). Detta hänvisar aposteln Petrus även till i dagens andra läsning då han uppmanar till att alltid vara ”beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal.” (1 Pet 3:15-16) Å ena sidan säger Jesus i sitt tal om tidens slut att ”När man för bort er för att utlämna er, så bekymra er inte för vad ni skall säga, utan säg vad som i det ögonblicket läggs i er mun, ty det är inte ni som talar då, utan den Helige Ande.” (Mark 13:11) Men som den helige Thomas av Aquino formulerade det så fullbordar nåden naturen, och därför är det heller aldrig fel att så gott man kan även använda sitt naturliga förnuft till att studera den katolska tron och därmed bli bättre förberedd att ge övertygande svar till dem som ställer frågor om eller ifrågasätter tron. Tack vare den Helige Andes kraft i konfirmationens sakrament behöver vi dock inte bekymra oss för vad vi ska säga, som om allting hängde på oss. I dagens evangelium kallar Jesus den Helige Ande för Hjälparen, på grekiska paráklètos. Detta betyder ordagrant ”den som har kallats till någons sida”, exempelvis som en försvarsadvokat. Det är alltså den Helige Ande som är vår försvarsadvokat, som lägger de rätta orden i vår mun, och inte tvärtom vi som skulle vara Guds försvarsadvokat, som på egen hand måste hjälpa honom att försvara sig mot alla som förnekar hans existens eller godhet, eller ifrågasätter hans Kyrkas lära.
Utöver den särskilda kraften att sprida och försvara tron så är den mest framträdande effekten av konfirmationens sakrament att vi får ännu större del av den Helige Andes gåvor. Och oavsett om man har konfirmerats för tjugo år sedan, ganska nyligen eller förbereder sig för att ta emot konfirmationens sakrament, så utgör pingsten ett särskilt bra tillfälle att be om ett nytt utgjutande av den Helige Andes gåvor. Låt oss därför be om fruktans Ande så att vi fruktar att på något sätt misshaga Gud. Låt oss även be om fromhetens Ande, så att vi alltid finner det ljuvligt att tillbe och tjäna Gud. Låt oss vidare be om kunskapens Ande, så att vi kan utvärdera de skapade tingen i deras relation till Gud. Låt oss be om styrkans Ande, så att vi blir starka nog att troget bära vårt kors i Kristi efterföljd. Låt oss be om rådets Ande, så att vi fylls av ett övernaturligt sunt förnuft om hur vi bör handla i konkreta situationer. Låt oss be om insiktens Ande, så att vi får en ännu större insikt om trons hemligheter. Och låt oss slutligen be om vishetens Ande, så att vi blir visa nog att förakta alla förgängliga ting och bara sträva efter det som evigt består.
Kom, helige Ande, uppfyll dina troendes hjärtan, och upptänd i dem din kärleks eld. Herre, sänd ut din Ande, och förnya jordens ansikte. Amen.
Fader Gustavs predikningar 