Tisdag i 5 påskveckan

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 14:19–28; Ps 145:10–13b, 21; Joh 14:27–31a.

Kära bröder och systrar

”Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike”. (Apg 14:22) Det var apostlarna Paulus och Barnabas budskap till lärjungarna i Lystra, Ikonion och Antiochia, efter att Paulus hade överlevt att bli stenad. De här orden ingår i korsvägsandakten i bönboken Oremus, i meditationen för den femte stationen, Simon från Kyrene hjälper Jesus att bära korset. Jag har alltid funnit dessa ord mycket trösterika. Sedan det åter blev lagligt för svenskar att övergå till den katolska tron år 1873 så löper vi visserligen inte någon större risk att stenas eller på andra sätt straffas för vår tro. Men det finns många andra former av lidanden som kan vara högst aktuella för oss som deltar i denna heliga mässa idag, som inte nödvändigtvis behöver vara direkt kopplade till vår katolska tro, såsom kroniska hälsoproblem, ålderssvaghet, arbetslöshet, svårigheter med studierna, mobbning, olycklig förälskelse, att ens äkta hälft inte praktiserar tron i samma utsträckning som en själv, osäkerhet över vad Gud vill med ens liv, svårigheter att be, och så vidare. Om man lider av någonting av allt detta eller något annat fysiskt eller psykiskt lidande, då kan men alltid trösta sig med att man i alla fall är på rätt väg till himmelriket.

I dagens evangelium fick vi dessutom höra ytterligare ett mycket trösterikt ord av vår Herre själv. ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” (Joh 14:27) Jesus har aldrig lovat oss att livet i hans efterföljd kommer vara fritt från svårigheter och lidanden, tvärtom! Däremot har han lovat att alltid fylla oss med sin frid, som övergår allt förstånd. Det ligger ingen motsättning i att utså lidandet till såväl kropp som själ, och att samtidigt på ett djupare plan vara uppfylld av Guds frid. Om vi förenar våra lidanden med Kristi lidande, framförallt när vi deltar i den heliga eukaristin, då kan vi trösta och glädja oss över tanken på att vårt eget lidande får ett helt nytt värde, och ger ännu mer kraft åt vår bön. Vi kan också finna frid i hoppet om att inga lidanden varar för evigt, och att vi en dag kommer att nå fram till den eviga saligheten hos Gud, förutsatt att vi förblir trogna mot honom och hans nåd.

Låt oss därför finna tröst i dessa Skriftens ord, och be om nåden att alltid vara uppfyllda av Herrens frid även när vi får genomgå lidanden, och att vi tålmodigt och uthålligt kan bära våra lidanden på ett fruktbart sätt, så att vi till sist når fram till den eviga och obeskrivliga friden och glädjen i Guds rike. Amen.