S:t Louis-Marie Grignon de Montfort

Mässa på tisdagen i 4 påskveckan i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 11:19–26; Ps 87; Joh 10:22–30.

Kära bröder och systrar

Den helige Louis-Marie Grignon de Montfort som vi firar idag föddes i byn Montfort i Bretagne i nordvästra Frankrike år 1673, och dog i Saint-Laurent-sur-Sèvre i stiftet Luçon den 28 april 1716. Han prästvigdes i Paris i juni år 1700, och utnämndes så småningom av påven Clemens XI till apostolisk missionär. I egenskap av detta genomkorsade han västra Frankrike och förkunnade glädjebudet om den eviga Visdomens mysterium, den inkarnerade och korsfäste Kristus, och undervisade om helgelsens väg genom Maria till Jesus. Hans mest kända verk är hans ”Traktat om den sanna andakten till den Heliga Jungfrun”, där han förordar en särskild vigning till Jungfru Maria, föregången av en 33 dagar lång förberedelse.

Han skriver att ”Vår fullkomnings höjdpunkt består i likheten med Jesus Kristus: att förenas med honom och vigas åt honom. Därför är den främsta formen av andakt den som formar oss bäst till likhet med Jesus Kristus, förenar oss med honom och viger oss åt honom. Eftersom Maria är den av alla skapade varelser som fullkomligast liknar honom, sin Son, blir den andaktsform som viger själen och bäst gestaltar den till större likhet med vår Herre andakten till den allraheligaste Jungfrun Maria, hans moder. Ju mer själen helgas åt Maria, desto mer blir den helgad åt Jesus Kristus. Den fullkomliga vigningen till Jesus Kristus är inget annat än den högsta och fullständiga vigningen av människan själv till den allraheligaste Jungfrun, och detta är den andakt som jag förkunnar. Denna andaktsform kan bäst kallas den fullkomliga förnyelsen av de förpliktelser och löften som avges vid det heliga dopet.” (n. 120-121, citerad i läsninggudstjänsten i Timmarnas liturgi). Den vigning som den helige Louis-Marie Grignon de Montfort förordar innebär att man ger sin kropp och sin själ förbehållslöst åt Jesus Kristus genom Jungfru Marias händer, att man offrar all sin gottgörelse och alla sina förtjänster till Maria så att hon kan förvalta dem som hon vill, samt att man föresätter sig att utföra alla sina handlingar genom, i, med och för Maria, för att vi mer fullkomligt kunna utföra dem genom, i, med och för Jesus.

Jag gjorde själv denna vigning på Jungfru Marie bebådelsedag för femton år sedan, och har sedan dess förnyat den samma dag varje år, varje gång föregången av den 33 dagar långa förberedelsen. Man kan även utföra vigningen på andra Mariafester, som på hennes upptagning till himmelen den 15 augusti eller hennes obefläckade avlelse den 8 december. Om man bestämmer sig för att göra vigningen på festen för Jungfru Marias besök hos Elisabeth den 31 maj, så hinner man göra den 33 dagar långa förberedelsen om man börjar idag. Det är dessutom ett utmärkt sätt att uppmärksamma maj månad på, som ju är särskilt vigd åt Jungfru Maria.

I söndags firade vi den Gode Herdens söndag, som är en särskild böndag för präst- och ordenskallelser, och idag hörde vi den sista delen av Johannesevangeliets tionde kapitel där Jesus talar om sig själv som den Gode Herden. Jag minns mycket väl den avgörande episoden i urskiljningen av min egen prästkallelse under påsktiden 2008. Jag studerade industriell ekonomi i Linköping, men lördagen före Kristi Kropps och blods högtid var jag ledare för en resa med konfirmander från hela Östergötland och Småland hit till Göteborg, där vi deltog i mässan och fick en rundvandring här i Kristus Konungens kyrka, åt picknick i Trädgårdsföreningen och tillbringade resten av dagen på Liseberg. På kvällen när jag hade lämnat av den sista av konfirmanderna började jag än en gång reflektera över min kallelse. Jag hade redan sett kortfilmen Fishers of Men fyra gånger och rörts till tårar varje gång, som jag berättade om i min predikan i söndags. Men jag var fortfarande inte helt övertygad om att Herren kallade mig till att bli präst, eller så ville jag helt enkelt inte låta mig övertygas. Till slut sade jag rakt ut till Jesus: ”Hur länge ska du hålla mig i ovisshet? Om du vill att jag ska bli präst, så säg det öppet!” Jag insåg omedelbart att detta var precis samma sätt som fariseerna adresserade Jesus på i dagens evangelium, när de säger till honom att ”Om du är Messias, så säg det öppet.” (Joh 10:24) Och lika omedelbart hörde jag Herren ge samma svar till mig som till fariseerna: ”Jag har sagt dig det, men du tror det inte” (jfr Joh 10:25). Dagen efter firade vi Kristi Kropps och blods högtid i S:t Nikolai församling i Linköping med en en storslagen eukaristisk procession runt kvarteret som avslutades med sakramental välsignelse i trädgården bakom kyrkan. På kvällen såg jag Fishers of Men och grät glädjetårar för femte gången gillt, och sedan den dagen har jag aldrig tvivlat på att Herren kallar mig att tjäna honom som präst.

Mot slutet av dagens evangelium sade Jesus även att ”Vad min fader har gett mig är större än allt annat” (Joh 10:29). Det finns två olika läsarter eller varianter av denna vers i de grekiska handskrifterna, och många andra moderna bibelöversättningar översätter istället versen med att ”Min fader som har gett mig dem är större än allt”. Men den officiella svenska översättningen utgör den mest troliga tolkningen av de äldsta och mest pålitliga handskrifterna. Den ordagranna betydelsen är alltså att det är vi, den Gode Herdens får som Fadern har gett honom, som är större än allt annat. Detta betonar de troendes oerhörda värde, när vi genom dopet och tron blir en del av Kristi kropp och får i hans hjord. Men när jag läste detta bibelställe inför Kristi Kropps och blods högtid för 18 år sedan så läste jag istället in att det syftade på min egen prästkallelse. ”Vad min fader har gett mig är större än allt annat.” Näst efter dopet finns det ingen större gåva som man kan ta emot från Gud än kallelsen till prästämbetet eller det gudsvigda livet. Som några av prästerna i filmen Fishers of Men säger: ”För varje dag blir gåvan vackrare och klarare. Det är en underbar gåva, det heliga prästämbetet.” ”Det är värt att sälja allt för att köpa det där fältet för att få den där skatten, får att få den dyrbara pärlan, gömd i prästämbetets skattkista. Det är värt allt.”

Låt oss be om den helige Louis-Marie Grignon de Montforts förbön, att vi alla får en djup och sann andakt till den saliga jungfrun Maria, och att många unga män och kvinnor än idag upptäcker och tar emot den ovärderliga skatten i prästämbetet och det gudsvigda livet, som är mer värd än allt annat. Amen.