Fredag i 2 påskveckan

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 5:34–42; Ps 27:1, 4, 13–14; Joh 6:1–15.

Kära bröder och systrar

Hela vår kristna tro bygger på Kristi uppståndelse. Aposteln Paulus insisterar kraftfullt på detta i sitt första brev till korinthierna: ”om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. (…) om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder.” (1 Kor 15:14, 17). Men Paulus fortsätter med att försäkra: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.” (1 Kor 15:20). Fast hur kan vi vara säkra på att Kristus har uppstått? Tänk om alltsammans bara är en lögn? Det var ju fariseerna övertygade om. Låt oss därför lyssna än en gång till vad den kloke Gamaliel, Paulus lärare, sade i dagens första läsning ur Apostlagärningarna: ”Om detta är människors påfund och verk försvinner det av sig självt. Men är det från Gud, då kan ni inte krossa dem. Det kan visa sig att ni kämpar mot Gud själv.” (Apg 5:38-39).

Att apostlarna ändå blev pryglade som varning för att inte tala mer i Jesu namn fick bara motsatt effekt – de blev ”glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull” (Apg 5:41) och ”fortsatte dag efter dag med att undervisa i templet och hemma och förkunna budskapet att Jesus är Messias.” (Apg 5:42) Så småningom skulle elva av de tolv apostlarna tvingas betala med sina liv för sin övertygelse och bekännelse att Jesus är den utlovade Messias, Guds Son, och att han har uppstått från de döda. Dessförinnan hade de alla fått genomgå olika former av fruktansvärd tortyr. Den enda av apostlarna som inte dog martyrdöden, Johannes, blev enligt traditionen torterad genom att kastas i kokande olja, men överlevde mirakulöst.

Om apostlarna inte verkligen hade varit övertygade om att Jesus hade uppstått, då skulle de inte ha fortsatt ljuga om det till priset av en plågsam död. Det är heller inte sannolikt, eller ens möjligt, att alla tolv skulle ha genomgått en kollektiv hallucination om att de sett Jesus uppstånden. Apostlarnas vittnesbörd är därför ett mycket starkt bevis på att vår tro på Kristus och hans uppståndelse är sann.

Men det är inte bara apostlarna som hade förmånen att få se, umgås med och röra vid den uppståndne Kristus. Han är fortfarande här mitt ibland oss i eukaristin. I dagens evangelium hörde vi inledningen av Johannesevangeliets sjätte kapitel om brödundret, som nästa vecka kommer att fortsätta med Jesu tal om livets bröd, evangeliernas tydligaste utläggning om eukaristin. Att få möta den uppståndne Kristus och förenas med honom i den heliga eukaristin är källan och höjdpunkten för hela det kristna livet. Men, vi behöver också komplettera vårt deltagande i mässan med stilla tillbedjan. Jesus ger oss själv en förebild för detta i slutet av dagens evangelium då vi hörde att han ”drog sig undan till berget igen, i ensamhet” (Joh 6:15). Den naturliga fortsättningen av mässfirandet, det är den tysta tillbedjan av Kristus i eukaristin. Numer har vi en dryg timmes sakramental tillbedjan varje onsdag, torsdag och fredag, samt en halvtimme varannan söndagskväll efter vespern kl. 18.45. Över valborgsmässoafton och första maj kommer vi dessutom återuppta traditionen med 40 timmars tillbedjan dag och natt, förutom när mässan firas. Men det går givetvis även utmärkt att tillbe vår Herre i eukaristin även när sakramentet inte är utställt i monstransen, när som helst när kyrkan är öppen och ledig och Jesus alltjämt är närvarande i tabernaklet. Och skulle vi inte ha möjlighet att komma till kyrkan så kan vi alltid och överallt tillbe Kristus, andligt närvarande i vår själ, som en tacksägelse för vår senaste heliga kommunion och som en förberedelse för nästa.

Låt oss be om nåden att vår tro på Kristi uppståndelse och hans närvaro i den heliga eukaristin ständigt stärks, och att allt fler troende tar vara på möjligheterna att tillbe honom i stillhet i ande och sanning. Amen.