Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Ef 5:21–33; Ps 128:1–5; Luk 13:18–21.
Kära bröder och systrar
Dagens första läsning ur aposteln Paulus brev till efesierna klingar inte alltid så bra i öronen hos nutida åhörare. Detta verkar Kyrkan också vara fullt medveten om, för i såväl söndagslektionariet som vigselritualet kan man ur denna läsning utelämna de verser där Paulus vänder sig till kvinnorna och uppmanar dem att ”foga [sig] efter [sina] män som efter Herren” och att ”liksom kyrkan underordnar sig Kristus, så skall också kvinnorna i allt underordna sig sina män” (Ef 5:21, 24). Jag har själv också råkat i blåsväder när jag utlade detta bibelställe i en tidningsintervju, eftersom min tolkning inte föll i god jord hos alla läsare, vilket lärde mig att man i vår tid måste väga sina ord om förhållandet mellan män och kvinnor på en guldvåg för att inte bli missförstådd.
Som alltid när det gäller bibeltolkning så gäller det att se till helheten och inte rycka enstaka bibelverser ur sitt sammanhang. Paulus uppmaning att ”kvinnorna i allt [skall] underordna sig sina män” (Ef 5:24) måste läsas i ljuset av uppmaningen till männen att ”älska era hustrur så som Kristus har älskat Kyrkan och utlämnat sig själv för den” (Ef 5:25), samt den inledande uppmaningen till både män och kvinnor att ”underordna er varandra i vördnad för Kristus” (Ef 5:21).
Det är framförallt dagens läsning som ligger till grund för att äktenskapet mellan en döpt man och en döpt kvinna av Kyrkan betraktas som ett sakrament, eftersom det är ett synligt tecken på en osynlig verkligen i det att det är menat att återspegla kärleken mellan Kristus och Kyrkan. Paulus säger att ”Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och Kyrkan” (Ef 5:32). Det grekiska ordet som Bibel 2000 översatt med ”hemlighet” är ”mystérion” och har i NT 2026 översatts med ”mysterium”, och i den latinska Vulgata-översättningen med ”sacramentum”, dvs. sakrament. Före Andra Vatikankonciliets liturgireform var denna läsning obligatorisk i alla vigselmässor, och även om det nu finns många andra texter att välja bland också så rekommenderar jag alltid alla brudpar att ha med denna den traditionella läsningen, och detta i dess längre, ursprungliga form.
Ett par som hade denna läsning på sitt bröllop var Lisa och Magnus Wetterberg, som numera arbetar som familjekonsulenter i stiftet. Det var också de som första gången gjorde mig uppmärksam på denna bibeltext, i samband med att jag blev katolik för 20 år sedan. På deras hemsida berättade Magnus att han var med i något som kallas för e5 Men, vars namn kommer från Efesierbrevet 5, som är en sammanslutning av män som fastar på bröd och vatten för sina fruar den första onsdagen i månaden. De som inte är gifta kan fasta för sin blivande brud, och de som lever i celibat kan fasta för Kyrkan, Kristi brud. Innan jag kommit fram till att Gud kallade mig till att bli präst brukade jag också fasta på detta sätt för min blivande brud, åtminstone till dess att jag insåg att den fruktansvärda huvudvärken jag fick varje gång inte berodde på hunger utan på koffeinbrist. Så för egen del har jag kommit fram till att det passar bättre att fasta på bröd och kaffe, samt att åtminstone äta ett fullständigt mål mat varje dag.
Men, oavsett hur man fastar så är poängen att de män som tagit denna bibeltext till sitt hjärta framförallt har tagit till sig av och låtit sig inspireras av Paulus uppmaning till dem som män att älska sina hustrur såsom Kristus har älskat Kyrkan och utlämnat sig själv för den, dvs. att vara beredda att ge sitt liv för dem. Uppmaningen till kvinnorna att i gengäld ”i allt underordna sig sina män” är riktad just till kvinnorna, och skall inte utnyttjas av männen för att missbruka sin makt över kvinnorna. Den helige Johannes Paulus II sade i en allmän audiens 1982 att ”Kärleken utesluter all slags underkastelse där kvinnan skulle bli makens tjänarinna eller slav […] Den gemenskap eller enhet som de ska bygga upp i sitt äktenskap förverkligas i ett ömsesidigt givande och en ömsesidig underkastelse.” (11 augusti 1982) Och påven Pius XI skrev i encyklikan Casti Connubii från 1930 att ”Hustruns underordnande gentemot mannen kan skilja sig till graden och sättet i enlighet med förhållandena för olika personer, platser och tider. Och faktum är att om mannen försummar sin plikt så faller det på hustrun att ta hans plats att leda familjen.” (n. 28)
Kärleken mellan man och kvinna i äktenskapet och deras ömsesidiga underordnade är alltså menat att återspegla och lära oss någonting om kärleken mellan Kristus och Kyrkan. Och precis som att Kristus och Kyrkan älskar varandra på olika sätt, så är kärleken mellan man och kvinna heller inte symmetrisk, utan komplementär. Det är Gud som först har älskat oss (1 Joh 4:9), och på liknande sätt är det oftast mannen som först fattar tycke för kvinnan och är den som förväntas ta initiativet att uppvakta henne. Och på liknande sätt som Kyrkan besvarar Kristi kärlek genom att vara honom trogen och lyda hans bud som han har gett oss för att vi ska bli lyckliga, så är det meningen att kvinnan ska kunna visa kärlek och förtroende till sin make genom att anförtro sig åt honom och lita på att han använder sin fysiska styrka till att beskydda henne och barnen såsom familjens överhuvud. Men notera att detta endast är och förblir en liknelse. Mannen är inte Gud, är inte allvis och ofelbar, och det är inte han som har skapat kvinnan. Och man får heller inte glömma bort att inom Kyrkan så innebär att styra detsamma som att tjäna, vilket inte minst Jesus själv har visat.
Låt oss be om nåden att man och kvinna i äktenskapet ännu tydligare kan återspegla kärleken mellan Kristus och Kyrkan, att skillnaderna mellan man och kvinna kan värdesättas utan att otillbörlig diskriminering uppstår, och att alla de som urskiljer kallelsen till äktenskapet kan göra det på ett fullkomligt kyskt och helgat sätt som är Gud till behag och för deras eget bästa. Amen.
