S:t Martin av Tours

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 61:1-3a; Ps 89:2-3,4-5,21-22,25,27; Matt 25:31-41.

Kära bröder och systrar

Den helige Martin av Tours som vi firar idag är det första helgonet i efterbiblisk tid som började vördas som helgon utan att vara martyr. Han är även skyddshelgon för S:t Martins kommunitet där jag formades till präst, och i denna heliga mässa sjunger vi de gregorianska proprierna för den helige Martin av Tours som sjungs på mitt prästseminarium. Den helige Martin föddes i Pannonien i nuvarande Ungern år 316. Han var soldat i den romerska armén, precis som hans far. Hans föräldrar var inte kristna, men han kom tidigt till tro på Kristus och förberedde sig för att ta emot dopet som katekumen. En kall vinterdag såg han en halvnaken tiggare sitta utanför stadsporten till staden Amiens i nuvarande Frankrike. Martin fylldes av medlidande med mannen, delade sin mantel i två delar med sitt svärd och gav den ena halvan till mannen. Som romersk soldat ägde han hälften av sin utrustning medan romarriket ägde den andra halvan, så han gav helt enkelt bort den halva av manteln som var hans. Samma natt hade han en dröm där han såg Kristus iklädd samma mantel. Då förstod Martin innebörden av Jesu ord i liknelse om fåren och getterna som vi hörde i evangeliet för denna minnesdag: ”Vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40). Därefter tog han omedelbart emot dopet, trots att hans far fortfarande var starkt emot detta. Martins halva soldatmantel kom med tiden att vördas som en relik av de medeltida frankiska kungarna. Bönerummet där manteln förvarades fick namnet ”capella” som betyder ”liten kappa” på latin, och prästen som tog hand om den kallades för ”capellanus”. Så småningom började man kalla alla hjälppräster som jag själv för ”kaplaner” och alla små kyrkor i hela världen för ”kapell”.

Den helige Martin fortsatte som romersk soldat ytterligare en tid, men när han beordrades att strida mot andra kristna så lämnade han armén. Han tog sin tillflykt till den helige biskopen Hilarius av Poitiers och bestämde sig för att bli eremit. Inom kort fick han flera lärjungar, och tillsammans med dem grundade han år 361 en klosterkommunitet i Ligugé, det första klostret i västkyrkan, över 150 år innan den helige Benedictus grundade klostret i Monte Cassino. Martin fick snabbt ett helgonrykte, och när staden Tours skulle välja en ny biskop år 371 stod han högst upp på önskelistan. Men Martin ville absolut inte biskop, utan föredrog att fortsätta sitt kontemplativa liv som munk. Det berättas att han försökte komma undan biskopsvalet genom att gömma sig i en ladugård, men att han blev avslöjad av gässens kacklande. Detta är bakgrunden till uttrycket Mårtengås och att man brukar äta gås i samband med den helige Martins festdag den 10-11 november.

Som biskop grundade den helige Martin ett nytt eremitage utanför Tours vid namn Marmoutier, där han omgav sig av en grupp av präster och andra klerker. På så vis kunde han fortsätta att leva ett klosterliv samtidigt som han fullgjorde sina biskopliga uppgifter på ett exemplariskt sätt. Han lät bygga flera kyrkor på landsbygden och lade därmed grunden för den kyrkostruktur som vi idag kallar för församlingar.

I november år 397 besökte han byn Candes-sur-Loire där det fanns en kommunitet av präster som hade blivit oense med varandra. Efter att ha försonat prästerna med varandra kände Martin att hans krafter snart var slut, och han lade sig ner och förberedde sig för att dö. Prästerna var bedrövade över att behöva förlora sin herde, samtidigt som de förstod att han längtade efter att komma hem till Kristus. Den helige Martin bad: ”Herre, om jag ännu behövs hos ditt folk, drar jag mig inte undan mödan; ske din vilja.” Strax därefter dog han. Idag heter byn där han dog Candes-Saint-Martin, och om man besöker den under sommaren kan man få en gratis rundtur i kyrkan av prästkandidater från S:t Martins kommunitet.

Den helige Martins tredubbla karriär som soldat, munk och biskop gör att han är ett föredöme för precis alla kristna, oavsett levnadsstånd. För att bli en bra biskop eller präst för att leda Guds folk måste man först och främst vara en bönens man, men även ha goda erfarenheter från civilsamhället och färdigheter på det mänskliga planet. Den helige Martin hade allt detta. Låt oss därför be om den helige Martins förbön, att oavsett om vi är kallade till att leva i världen som lekmän, som munk eller nunna i ett kloster, eller till präst eller rentav biskop, att vi precis som han kan fullgöra vår kallelse på bästa sätt och behaga Herren såväl med vårt liv som med vår död. Amen.