Lateranbasilikans invigningsdag

Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Hes 47:1–2, 8–9, 12; Ps 46:2–6, 8–9; 1 Kor 3:9b–11, 16–17; Joh 2:13–22.

Kära bröder och systrar

Vi firar idag Lateranbasilikans invigningsdag. Detta är påvens egen katedral i Rom, och vid ingången finns inskriptionen ”Omnium urbis et orbis ecclesiarum mater et caput”, ”Moder och huvud för alla kyrkor i staden och världen”. Det är med andra ord den viktigaste kyrkan i hela världen, åtminstone formellt sett. I samband med att kejsar Konstantin tillät kristendomen i Romarriket genom sitt toleransedikt år 313 så skänkte han även Lateranpalatset till Kyrkan, som blev påvarnas residens. Konstantin lät även bygga en basilika i direkt anslutning till detta palats, som därmed blev påvens egen kyrka och Roms katedral. Kyrkan invigdes den 9 november år 324, och dess fullständiga namn är ”Den allraheligaste Frälsarens och de heliga Johannes döparens och evangelistens ärkebasilika i Lateranen”. Sedan påven Gregorius XI flyttade tillbaka till Rom från Avignon år 1377 har dock påvarna bott i Vatikanen intill S:t Peterskyrkan. Redan den ursprungliga S:t Peterskyrkan som invigdes några år efter Lateranbasilikan var något större än den sistnämnda, och den nuvarande S:t Peterskyrkan som invigdes år 1626 är som bekant världens största kyrka. Men Lateranbasilikan är och förblir påvens egen katedral, och sedan 1000-talet firas dess invigningsdag över hela Kyrkan. Denna dag firas som en Herrens fest, som har företräde framför vanliga söndagar ”under året”, vilket är fallet i år. 

Faktum är att kyrkoinvigningar hör till den allra viktigaste formen av festdagar. En kyrkas invigningsdag har något högre rang än dess patronatsfest, och i missalet står mässtexterna för kyrkoinvigning före alla helgonkategorier, inklusive den saliga jungfrun Maria. Många av datumen för de äldsta helgondagarna är dessutom valda utifrån invigningsdagen för kyrkan där deras reliker förvaras. Men vad är det egentligen som vi firar när vi minns en kyrkobyggnads invigningsdag? I det Gamla förbundet hade tabernaklet och så småningom templet i Jerusalem en oerhört central plats. Det var där som förbundsarken med tavlorna med de tio budorden förvarades, och det var där som alla offer bars fram. Även Jesus visade stor vördnad för Jerusalems tempel. I dagens evangelium hörde vi hur Jesus uppfylldes av helig vrede över att templet profanerades av ”dem som sålde oxar och får och duvor och (…) satt där och växlade pengar” (Joh 2:14). Katolska Kyrkans katekes förklarar att ”Jesus gick upp till templet eftersom templet var den särskilda platsen för mötet med Gud. För honom är templet hans Faders boning och ett bönens hus, och han blir upprörd över att dess förgård blivit ett marknadstorg. Om han driver ut dem som säljer och köper i templet så är det av nitälskande kärlek till sin Fader: ’Gör inte min Faders hus till en saluhall!’ Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: ’Lidelsen för ditt hus skall förtära mig’” (n. 584)

Men några kapitel fram i Johannesevangeliet säger Jesus också att ”den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern (…) den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom.” (Joh 4:21, 23). I och med Jesu död och uppståndelse på korsets altare så har han gjort sig själv till det nya templet i det Nya förbundet. I dagens evangelium hörde vi Jesus säga ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar” (Joh 2:19), och evangelisten förklarar att ”det tempel han talade om var hans kropp” (Joh 2:21). Och i och med att vi har blivit inlemmade i Kristi kropp genom dopet, så har även våra kroppar blivit till tempel för den Helige Ande. Som vi hörde i dagens andra läsning ur Paulus första brev till korinthierna: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? (…) Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.” (1 Kor 3:16, 17) Därför finns det inte längre bara en plats där Guds folk kan bära fram offer till Gud, som var fallet i det Gamla förbundet.

Men även om vi kan be till Gud var som helst och när som helst, så har vi också behov av särskilda platser som är särskilt vigda åt Gud, där vi kan komma samman för att gemensamt tillbe Gud och där Gud är närvarande på ett särskilt sätt, framförallt i den heliga eukaristin. Därför är det så viktigt att bygga kyrkor, att inviga dem med stor högtidlighet och fira minnet av deras invigningsdag varje år. En kyrkobyggnad utgör ett starkt synligt vittnesbörd om den kristna tron, och därför är det också viktigt med höga klocktorn som både syns och hörs på långt håll, för att påminna alla människor i staden om att det fortfarande finns kristna som tror på Gud och firar gudstjänst varje dag, och särskilt på söndagar. Och även om vi idag firar Lateranbasilikan i Rom så är denna fest även ett tillfälle att tacka för vår egen vackra Kristus Konungens kyrka här i Göteborg, eller Hedendomen som dess göteborgshumoristiska smeknamn lyder. Inte minst får vi tacka för att kyrkan de senaste åren under fader Pär-Anders Feltenheim som kyrkoherde även fått tillbaka de vackra änglamålningarna på korets valvbågar samt en fungerande ventilation, allt för att ytterligare främja och underlätta bönen.

Att Lateranbasilikans invigningsdag firas över hela Kyrkan är också en påminnelse om vår gemenskap kring påven, Petri efterträdare som Roms biskop. År 2006 beslutade den Nordiska biskopskonferensen att denna dag ska firas som en särskilt böndag för påven i de nordiska stiften, för att stärkta bandet mellan oss troende och den helige fadern. Låt oss därför i denna heliga mässa be särskilt för vår påve Leo, att Herren må bevara honom och ge honom liv och göra honom salig på jorden, och inte överlämna honom åt hans fienders händer. Gud, som leder och styr ditt folk, Se i nåd till din tjänare Leo, som du har sänt till herde för din Kyrka. Låt honom i allt bli till ett föredöme för hjorden och tillsammans med den nå det eviga livet. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.