Tisdag i 21 veckan ”under året”

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Thess 2:1–8; Ps 139:1–6; Matt 23:23–26.

Kära bröder och systrar

I dagens evangelium hörde vi Jesus rikta två verop mot de skriftlärda och fariséerna. Jesu kritik av de skriftlärda och fariséerna är ett ganska vanligt återkommande tema i evangelierna, och konflikten blev bara värre och värre. De skriftlärda och fariséerna tog aldrig till sig av kritiken utan blev bara argare och argare på Jesus, och till slut var det de som såg till att Jesus blev korsfäst och dödad. Hur kan det komma sig att Jesus var så kritiskt inställd till just de skriftlärda och fariséerna? Det var ju trots allt de som hade mest kunskaper om den heliga skrift, de följde alla Guds bud på det yttre planet till punkt och pricka, och de var utåt sett frommast och bad mest av alla. Hade det inte varit mer logiskt och rättvist av Jesus att lägga sin energi på att kritisera alla verkligt stora syndare för att få dem att omvända sig? Men istället visade Jesus mycket kärlek och barmhärtighet mot alla syndare, och åt och drack tillsammans med dem, och det gjorde de skriftlärda och fariséerna ännu mer upprörda.

Men, saken är den att stora syndare vanligtvis redan vet om att de är syndare. De vet mycket väl att det sätt de lever på går emot Guds och Kyrkans bud. De flesta bryr sig inte om detta, och kommer aldrig till Jesus och hans Kyrka. Men om de någon gång gör det, då är det vanligtvis för att de ångrar sina synder och vill ändra på sina liv. Och då får man absolut inte skrämma bort dem genom att omedelbart påpeka alla deras fel, som de redan är fullt medvetna om. Man måste tvärtom kärleksfullt ta emot dem med öppna armar och låta dem omedelbart få erfara Guds förlåtelse och barmhärtighet, precis som Jesus gjorde.

Men med de skriftlärda och fariséerna är det mer komplicerat. De var inga stora syndare på det yttre planet, men det betydde inte att allt stod rätt till. De var enligt Jesu ord hycklare som visserligen skänkte bort en tiondel av allt de ägde till välgörenhet, även kryddor som mynta, dill och kummin som det inte ens var obligatoriskt att ge tionde av, men samtidigt försummade ”det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet och trohet” (Matt 23:23). Problemet med fariséerna var att de var ”blinda ledare”, som inte ens insåg och än mindre erkände att de hade begått några synder som de behövde ångra. Tvärtom, de ansåg sig själva vara bättre än alla andra, ja rentav att de var de enda sanna gudstroende.

Tyvärr finns samma hycklande attityd som hos de skriftlärda och fariséerna bland troende än idag. Låt mig ge ett mycket konkret och aktuellt exempel. Den helige Pius X:s prästbrödraskap, FSSPX, är en sammanslutning av katolska präster som grundades 1970 av ärkebiskop Marcel Lefebvre, i motstånd mot några av de reformer som Kyrkan beslutade om under Andra Vatikankonciliet på 1960-talet. Sedan 1976 är alla präster inom FSSPX suspenderade och har inte tillåtelse att fira den heliga mässan och andra sakrament. Sedan barmhärtighetens jubelår år 2016 har påven Franciskus gjort det möjligt för de troende att giltigt och lagligt bikta sig hos FSSPX präster, och en stiftsbiskop kan ge dem tillåtelse att förrätta vigslar, men det är de ända undantagen. Mässan och alla andra sakrament som FSSPX firar är visserligen giltiga, men otillåtna och firas i olydnad mot påven.

På det yttre planet kan FSSPX präster och de troende som deltar i deras pastorala verksamhet tyckas vara exemplariska katoliker. De firar den heliga liturgin oerhört vackert och värdigt, alltid på Kyrkans eget språk latin, med gregoriansk sång och med prästen och församlingen vända åt samma håll, vilket uttrycker hur alla gemensamt tillber och bär fram ett offer till Gud, och motverkar uppfattningen att den heliga mässan reduceras till en simpel gemenskapsmåltid. Så firar jag själv mässan här i kyrkan varje söndag kväll kl. 18.45. FSSPX håller också troget fast vid hela Kyrkans Tradition med alla dess dogmer och bud, åtminstone fram till Andra Vatikankonciliet, och låter sig inte dras med av liberala, modernistiska tendenser som försöker ändra på Kyrkans oföränderliga lära. De tar också sin tro på väldigt stort allvar, är till synes oerhört fromma, ber mycket, och de familjer som deltar i FSSPX verksamhet har ofta varit mycket generösa med att ta emot många barn från Gud. Allt detta är mycket bra saker, och till det yttre kan FSSPX därför som sagt tyckas vara fullständigt exemplariska katoliker.

Problemet är bara att de förnekar det som är det absolut mest grundläggande med att vara katolik, det som skiljer katoliker från alla schismatiker och heretiker och som är den enda garantin för att verkligen vara i full gemenskap med den Katolska Kyrkan, nämligen lydnaden till påven, Kristi ställföreträdare. FSSPX menar att Kyrkan befinner sig i en sådan krissituation att de hade rätt att viga sina egna biskopar mot påvens uttryckliga tillstånd år 1988. De vägrar acceptera vissa saker som Andra Vatikankonciliet beslutade om, som reformen av liturgin, ekumeniken och religionsfriheten, eftersom de inte kan förstå hur detta kan förenas med Kyrkans tidigare Tradition. Istället för att lita på påven så utgår de från sin egen tolkning av Traditionen, på liknande sätt som att protestanter rättfärdigar sin olydnad mot påven med att de utgår från sin egen tolkning av Skriften. FSSPX menar sig vara de enda sanna katolikerna, men i praktiken har de exakt samma tänkesätt som protestanter, som också sätter sig själva över påven.

För drygt två månader förmedlade en av FSSPX biskopar konfirmationens sakrament här i Göteborg, och detta utan biskop Anders vetskap eller medgivande. Som reaktion på detta publicerade vår biskop den 15 augusti ett klargörande om FSSPX där han bl.a. skriver att ”Deltagande i och mottagande av sakrament [administrerade av FSSPX] uttrycker bristande enhet med stiftets biskop Anders Arborelius OCD och påven Leo XIV.” Att trots detta uttrycka sin lojalitet med FSSPX eller rentav markera sitt avståndstagande från detta klargörande från vår biskop och kardinal, det vore att ta det första steget mot att lämna den fulla gemenskapen med Katolska Kyrkan och ansluta sig till FSSPX schismliknande ställning, och det är mycket allvarligt.

Låt oss därför ta Jesu verop mot fariséerna i dagens evangelium på största allvar, rannsaka oss själva huruvida vi också behöver vakna upp ur vår blindhet för det som är det allra viktigaste i lagen, nämligen rättvisan, barmhärtigheten mot vår nästa samt troheten mot Kristus och hans ställföreträdare, och låt oss be innerligt för den Katolska Kyrkans enhet i sanningen kring vår påve Leo XIV, och här i Sverige kring vår biskop Anders. Amen.