Fredag i 4 fasteveckan

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Vish 2:1a, 12–22; Ps 34:17–21, 23; Joh 7:1–2, 10, 25–30.

Kära bröder och systrar

Dagens första läsning ur Vishetens bok utgör en av de mest detaljerade profetiorna om Jesus och de händelser som ledde fram till hans lidande och död. Denna text, som förmodligen skrevs ner under det första århundradet före Kristus, skulle i princip kunna läggas direkt i munnen på fariséerna och de skriftlärda under Jesu tid: ”Vi skall lägga försåt för den rättfärdige, ty han står i vägen för oss. (…) De rättfärdigas slut kallar han salighet, och han skryter med att Gud är hans far. Nu vill vi undersöka om hans ord är sanna och se hur det blir vid hans död. Är den rättfärdige Guds son, skall ju Gud ta sig an honom och rädda honom från hans fiender. Vi skall pröva honom med misshandel och plågor (…) Vi skall döma honom till en neslig död; han skall ju få beskydd, efter vad han säger.” (Vish 2:12,16-19,20) Även i dagens evangelium uttrycker Jerusalemborna tvivel över att Jesus skulle kunna vara Messias: ”Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.” (Joh 7:26-27).

Varför var det så svårt för de religiösa ledarna och invånarna i Jerusalem på Jesu tid att acceptera honom som Messias? Hur var det möjligt att de kunde fyllas av så mycket hat mot honom att de ville döda honom? Därför att Jesus lämnar oss fria att tro på honom eller inte. Och han gör detta genom att dölja sin gudomlighet bakom sin mänsklighets slöja. Och det gör han än idag. Varje gång vi firar den heliga mässan blir Jesus närvarande på altaret med sin kropp och sitt blod, sin själ och sin gudomlighet, och hans offer på korset som sonar hela världens synder blir på ett mystiskt sätt återaktualiserat. Men allt detta sker under gestalterna av bröd och vin, som lämnar utrymme för vår tro.

Jesus är också närvarande på jorden idag genom sin Kyrka, som är hans mystiska kropp, men han har överlåtit ledningen av Kyrkan på jorden till apostlarna och deras efterträdare, biskoparna, med Petri efterträdare, påven i spetsen. Kyrkan, Kristi kropp är precis som Jesus själv både gudomlig och mänsklig. Kyrkans verklige ledare är Jesus Kristus själv, som leder Kyrkan på jorden genom den Helige Ande. Men Kyrkans synliga ledare, påven och biskoparna, är vanliga människor. Därför behövs det tro för att inse att Kyrkan också är gudomlig, att hon aldrig kan avfalla från sanningen och tillförlitligt leder Guds folk på frälsningens och helgelsens väg. Och precis som att de flesta judarna på Jesu tid inte kunde eller ville se tecknen på Jesu gudomlighet bakom hans mänsklighet, så finns det tyvärr många kristna idag som inte heller tror eller litar helt och fullt på Kyrkan. Det må vara protestanter, som inte ser något behov av någon hierarkisk Kyrka över huvud taget. Det må vara ortodoxa, som visserligen har sina egna biskopar men inte erkänner påvens överhöghet eller tror på hans ofelbarhet. Eller det må vara fundamentalistiska katoliker, som påstår sig erkänna påvens auktoritet, men i själva verket inte litar på honom eller Kyrkan och bara lyder det som de själva håller med om, och därmed i praktiken gör sitt eget personliga omdöme till sin högsta instans, precis som protestanterna.

Låt oss be om nåden att vi stärks ännu mer i vår tro på Kristi närvaro i Kyrkan och sakramenten, så att vi med trons ögon kan se och bekänna hans gudomlighet bortom hans mänsklighets slöja. Låt oss inte som fariséerna och de skriftlärda döma Jesus på nytt till en neslig död, utan helt och fullt sätta vår tillit till honom och vår heliga moder Kyrkan. Amen.