Guds heliga moder Marias högtid

Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 4 Mos 6:22–27; Gal 4:4–7; Luk 2:16–21.

Kära bröder och systrar

Gott nytt och välsignat Herrens år 2025! I dag på nyårsdagen som även är julens oktavdag firar vi Guds heliga moder Marias högtid. Mellan 1960 och 1970 kallades denna dag kort och gott för ”Julens oktavdag”. Dessförinnan hade rubriken för denna liturgiska dag under århundraden varit ”Herrens omskärelse”, alltså den händelse i vår Herres liv som faktiskt ägde rum på denna dag, åtta dagar efter hans födelse då han fick sitt heliga namn Jesus, och som vi hörde om i slutet av dagens evangelium. Detta fokus på Herrens omskärelse har dock inte alltid funnits, utan infördes först under 600- och 700-talen. Under de första århundradena efter Kristi födelse utgjorde denna dag istället den största och viktigaste Mariahögtiden i den romerska riten, där Marias gudomliga moderskap uppmärksammades. Att denna dag efter Andra Vatikankonciliets liturgireform åter firas under namnet ”Guds heliga moder Marias högtid” utgör således ett mycket bra exempel på en återgång till den romerska ritens källor. Och faktum är att det marianska temat på denna högtid har levt med under alla århundraden sedan äldsta tid. Dagens kollektbön var densamma även under den tid då rubriken för denna högtid var ”Herrens omskärelse”, och den talar om hur Gud genom den saliga Marias fruktsamma jungfrulighet har skänkt den eviga frälsningens gåvor åt människosläktet. Även antifonerna i tidegärden som talar om Jungfru Maria har förblivit oförändrade genom århundradena. För dem som följde direktsändningen av denna högtids första vesper som leddes av påven Franciskus i S:t Peterskyrkan i går kväll, så kunde man t.ex. höra kören sjunga följande antifon till den tredje psalmen, som liknar Jungfru Maria med den brinnande busken i Andra Moseboken: ”Busken som inte förtärdes av Gudomens låga var en bild av dig, du rena Jungfru. Du Guds moder, bed för oss.” Liksom den brinnande busken ur vilken Gud uppenbarade sig för Mose brann utan att förtäras, så födde Jungfru Maria Guds Son till världen utan att förlora sin jungfrulighet.

De andra stora Mariahögtiderna under kyrkoåret, Jungfru Marias obefläckade avlelse och Jungfru Marias upptagning till himmelen, uppmärksammar början respektive slutet av hennes jordiska liv. Redan vid det ögonblick då den saliga jungfrun Maria avlades i sin heliga moder Annas sköte så var hon helt befriad från varje arvsyndens fläck och förberedd till en fullkomligt ren och helig boning, väl värdig att bära Guds egen Son till världen. Och vid slutet av sitt jordiska liv blev hon med kropp och själ upptagen till himmelen, där hon kröntes av sin gudomlige Son till himmelens drottning. Men det som är själva anledningen till alla dessa Jungfru Marias privilegier, det är givetvis det faktum att hon födde Guds Son till världen, alltså det som vi firar idag. Att fira Jungfru Maria såsom Guds Moder i direkt samband med julen är fullständigt naturligt. Under julen firar vi att Guds eviga Ord ”har blivit kött genom den Helige Ande av Jungfru Maria och blivit människa”, som vi ber i trosbekännelsen. Dagens högtid utgör bara en specifik infallsvinkel på detta mysterium, som betonar Jungfru Marias aktiva roll i Guds människoblivande, och inbjuder oss att liksom Maria ta allt detta till vårt hjärta och begrunda det (jfr Luk 2:19).

De senaste åren har fenomenet surrogatmödraskap blivit alltmer utbrett. I påven Franciskus tal till ambassadörerna vid den Heliga stolen i januari förra året tog han upp detta ämne, och fördömde det i skarpaste ordalag: ”Jag anser att utövandet av så kallat surrogatmödraskap är förkastligt, då det utgör en allvarlig kränkning av kvinnans och barnets värdighet och bygger på exploatering av moderns materiella behov. Ett barn är alltid en gåva och aldrig grunden för ett kommersiellt avtal. Därför uttrycker jag min förhoppning om att det internationella samfundet ska arbeta för att universellt förbjuda denna praxis.” (Tal till medlemmarna av den diplomatiska kåren vid den Heliga stolen, 8 januari 2024). Påvens fördömandet av surrogatmödraskap utgör en följd av ”barnets rätt att födas av föräldrar som det känner till och som är förenade med varandra i äktenskap”, som Katolska Kyrkans katekes talar om (n. 2376). Jesus avlades visserligen på ett extraordinärt sätt i den saliga jungfrun Marias sköte genom den Helige Ande. Men Jungfru Maria var inte bara en surrogatmamma för Guds Son. I ett brev av den helige biskopen och kyrkoläraren Athanasios som läses i dagens läsningsgudstjänst betonar han detta: ”Klart och otvetydigt meddelade Gabriel Maria glädjebudet. Han sade inte helt enkelt: det som föds i dig, för att man inte skulle tro att kroppen fördes in i henne utifrån. I stället sade han: av dig, för att man skulle tro att det som föddes verkligen var av henne.”

Jesus har fått sin mänskliga natur av Jungfru Maria. På ett av de julkort jag fick är Jungfru Maria och Jesusbarnet avbildade på så sätt att Jungfru Marias ansiktsdrag klart och tydligt återspeglas i Jesus. Jungfru Maria kunde se på Guds egen Son och säga: ”Han liknar mig”. Hon är sann och verklig moder till personen Jesus Kristus, och har frambringat såväl hans kropp som hans själ. Jesu kropp och själ var samtidigt oskiljaktigt förenade med hans gudomliga person genom den så kallade hypostatiska föreningen. Följden av detta blir det som det tredje ekumeniska konciliet i Efesos år 431 kom fram till, nämligen att den saliga Jungfrun Maria med rätta kan kallas för Theotokos, ”Gudsföderskan”, eller Guds Moder. Och eftersom vi i vår tur genom dopet har blivit inlemmade i Kristus och hans kropp som är Kyrkan, så är den saliga Jungfrun Maria också vår moder.

När vi på detta sätt mediterar över den saliga jungfrun Marias gudomliga moderskap och hennes roll vid frambringandet av Frälsaren till denna vår värld, då borde det uppfylla oss av en ännu större kärlek till henne, en ännu större förtröstan på hennes moderliga förbön, samt en ännu större insikt om både hennes och hela människosläktets värdighet och höga kallelse till helighet. Julens oktavdag infaller passande nog även på det civila årets första dag. Guds människoblivande innebar en nystart för hela människosläktet, och avslutandet av juloktaven idag på nyårsdagen blir ett naturligt tillfälle att göra en nystart av våra egna liv. Att idag fatta en eller ett par goda, konkreta och realistiska nyårsföresatser vore aldrig fel. I denna liturgi nedkallar vi även Guds nåd och välsignelse för hela det kommande året. Dagens första läsning ur Fjärde Moseboken utgjordes av den så kallade aronitiska välsignelsen, och i slutet av denna mässa kommer ni att få den högtidliga slutvälsignelsen då vi bl. a. kommer be att Gud ingjuter sin välsignelses överflöd i oss och under hela detta år bevarar oss frälsta och oskadda. Under offertoriet kommer vi dessförinnan att åkalla den Helige Ande genom att sjunga Veni, Creator Spiritus, ”Kom Skaparande”, för att be om den Helige Andes vägledning under hela det kommande året, något som Kyrkan uppmuntrar till den grad att det är förenat med fullständig avlat att göra just idag, under de vanliga villkoren.

Detta år utgör som bekant även ett jubelår, med temat ”hoppets pilgrimer”. Låt oss åkalla den saliga, alltid rena jungfrun Maria, Guds moder, hoppets moder och vår moder, att vi, burna av hennes förbön, under detta nya år får växa ännu mer i tron, hoppet och kärleken och alla andra dygder, så att vi liksom hon ännu mer får likna Jesus, hennes välsignade livsfrukt. Amen.