Fjärde påsksöndagen B

Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka i Göteborg. Läsningar: Apg 4:8–12; Ps 118:1, 8–9, 21–23, 26, 28–29; 1 Joh 3:1–2; Joh 10:11–18.

Kära bröder och systrar

I Johannesevangeliet använder Jesus många olika bilder för att tala om sig själv. Under den gångna veckan har vi hört Jesus tala om sig själv som ”Livets bröd”, och nästa söndag kommer vi få höra honom säga att han är ”den sanna vinstocken.” Jesus kallar även sig själv för ”världens ljus” samt ”vägen, sanningen och livet”. Men av alla dessa bilder som Jesus ger av sig själv i Johannesevangeliet så är dagens bild av Jesus som den gode herden kanske den allra vackraste och mest tilltalande av alla. Föreställ er ett litet lamm som har råkat hamna efter resten av fårflocken, gått vilse och fastnat i en törnbuske. Ju mer det försöker slita sig loss, desto mer trasslar det in sig och river sig på taggarna. När det till slut sitter helt fast i taggbusken och har fullt av sår från taggarna, och inser att det inte kan komma loss på egen hand, då börjar det att ropa på hjälp genom att bräka på ett sätt som närmast låter som ett litet barn som gråter. Määää!

Då hör den gode herden det borttappade lammets röst. Han lämnar de andra fåren på ett tryggt ställe och går tillbaka för att leta efter det borttappade lammet. När han hittar det, kavlar han upp ärmarna och börjar försöka hjälpa det stackars lammet att ta sig ut ur törnbusken. Han är inte rädd för att själv få några rispor av taggarna om det behövs för att hjälpa lammet att ta sig loss. Faktum är att han är beredd att ge sitt eget liv för sina får. Efter att ha hjälp lammet att ta sig loss tvättar den gode herden rent lammets sår och förbinder dem, och bär lammet på sina axlar tillbaka till resten av flocken. Förhoppningsvis har lammet lärt sig en läxa att vara mer försiktig framöver så att det inte kommer bort från flocken. Men framförallt har det lärt sig att det alltid kan lita på att den gode herden kommer till undsättning varje gång man ropar på hans hjälp.

Inför Gud är vi alla som små lamm. Vi vet inte alltid vårt eget bästa, och det händer att vi kommer bort från Guds flock, Kyrkan, och trasslar in oss i syndens törne. Precis som att en törnbuske har vackra blommor, så verkar synden ofta lockande till en början. Men den leder lätt till beroenden som vi inte kan komma ur på egen hand, utan bara genom Guds nåd. När vi på detta sätt fastnar i synden, så blir Jesus, den gode herden, bedrövad. Vi ska inte se det som att Gud blir arg på oss när vi syndar, även om Bibeln och i synnerhet Gamla testamentet också använder det bildspråket. Nej, eftersom vi är som oförståndiga och sårbara lamm, så har Jesus framförallt medlidande med oss i vår svaghet. Vi måste bara vara ödmjuka nog att bekänna våra synder och erkänna att vi är i ständigt behov av Guds hjälp, genom att dagligen be till honom. På så vis håller vi oss nära intill Jesus, den gode herden, och kan lita på hans ständiga hjälp var gång vi faller i synd eller genomgår andra svårigheter i livet.

Alla fåraherdar har också en stav, vanligtvis med en krok längst ut. Även Kyrkans överherdar, biskoparna, bär på en sådan krokförsedd stav som kallas för kräkla. Kroken på herdestaven är till för att varsamt kunna ta tag i halsen om ett får som är på väg att irra sig bort från flocken, och föra det tillbaka på rätt väg igen. Det är inte särskilt bekvämt att få en krok om halsen, och man kan absolut tänka sig att det finns får som försöker undvika herden när han kommer med sin stav för att återföra ett får till flocken. På liknande sätt är det med Guds och Kyrkans bud. De finns där för vårt eget bästa, för att visa oss vägen som leder till det eviga livet. Ibland kan man få intrycket av att Guds bud bara begränsar oss och skapar obekvämlighet, och man kan bli irriterad på Kyrkans herdar när de påminner oss om dessa. Men då får vi påminna oss om att de gör detta av kärlek till oss och att alternativet skulle vara likgiltighet för att vi irrar oss vilse.

Denna söndag, som också kallas för den gode herdens söndag, är även en särskild böndag för präst- och ordenskallelser. Vi ber att bilden av Jesus som den gode herden ska uppväcka en längtan hos många unga män efter att också bli till goda herdar i Jesu efterföljd som präster, som konkret visar och lever ut Jesu barmhärtiga herdetjänst bland Kyrkans medlemmar idag. Men även aktiva ordenssystrar som på olika sätt tjänar sin nästa med olika barmhärtighetsgärningar utgör ett mycket konkret uttryck för den gode herdens medlidande och omsorg om oss. Det är även vår tro att munkar och nunnor i kloster över hela världen, genom sina liv i bön och offer på ett mystiskt sätt bär hela världen på sina axlar, liksom den gode herden bär oss, sina får. Därför ber vi även att många unga kvinnor och män hörsammar och svarar på kallelsen att viga sina liv helt till Gud som nunna eller munk.

Eftersom detta är den första gode herdens söndag som jag själv firar som präst, så ber jag att få avsluta med ett personligt vittnesbörd om vad firandet av denna söndag har betytt för mig. År 2008, då jag hade varit katolik i knappt två år, tillbringade jag helgen då den gode herdens söndag firas på en kurs i Heliga Hjärtas kloster. Eftersom det inte fanns några andra ministranter så blev jag och den ende andre unge mannen som deltog i kursen ombedda att ministrera i mässan under helgen, vilket jag bara hade gjort en gång tidigare. Jag var ännu inte helt övertygad om att Gud kallade mig till att bli präst, men efter denna min andra gode herdens söndag som katolik, så tänkte jag att i alla fall aldrig kan skada att be särskilt för prästkallelser i allmänhet. Jag bestämde mig också för att börja ministrera regelbundet, som ett sätt att visa att jag i alla fall inte aktivt försökte fly från en eventuell prästkallelse. En dryg månad senare såg jag filmen Fishers of Men, som bäst kan beskrivas som en 20 minuter lång reklamfilm för prästämbetet som framtagits på uppdrag av den amerikanske biskopskonferensen. Filmen berörde mig så djupt att jag omedelbart blev övertygad om att Herren kallar mig att bli präst och en god herde i hans efterföljd.

Så var det alltså för mig. Så vem vet vilka kallelser till prästämbetet- och ordenslivet som Herren vill uppväcka genom våra böner till honom för detta denna söndag. Låt oss därför tacka vår Herre Jesus Kristus för att han såsom en god herde alltid har omsorg om oss, låt oss lita på att han alltid vill vårt bästa även när han tillrättavisar oss med sin herdestav, och låt oss innerligt be honom att han uppväcker många heliga kallelser bland unga män och kvinnor idag att viga sina liv helt åt honom i prästämbetet eller ordenslivet. Amen.