Fjärde söndagen i fastan B

Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Krön 36:14–16, 19–23; Ps 137:1–6; Ef 2:4–10; Joh 3:14–21.

Kära bröder och systrar

Vi har nu avverkat över hälften av fastetiden, och vi gläder oss över att påskens högtid närmar sig. Denna glädje uttrycks på flera olika sätt i dagens liturgi. Ingångsantifonen inleddes med orden ”Gläd dig”, på latin ”Laetare”, som man traditionellt brukar kalla denna söndag. Fastetidens violetta färg har ersatts av en ljusare rosa, altaret pryds på nytt av blommor och orgeln får användas fullt ut. På detta sätt tar vi idag ut lite i förskott den glädje som fastetiden är menad att leda fram till, nämligen glädjen över att befrias från synden för att nå fram till uppståndelsen och det eviga livet.

Dagens evangelium ur Jesu samtal med Nikodemos innehåller en vers som mycket bra sammanfattar hela Bibelns budskap och som därför brukar kallas för ”Lilla Bibeln”: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16). Om det är någon bibelvers som man borde kunna utantill, så är det alltså den här. Och den förklarar också vad det är som vi gläder oss åt idag på denna Laetare-söndag: Gud vill av kärlek ge oss del av sitt eviga liv i oändlig lycka, och han har gått så långt som att själv bli människa och lida och dö på ett kors för vår skull för att detta skulle bli möjligt. Och det enda som vi behöver göra för att få del av denna ofattbara gåva är att ödmjukt ta emot den genom att tro på Jesus och det som han har gjort för oss. Men, är det verkligen så enkelt? Låter det inte för bra för att vara sant? Och stämmer det verkligen att vi bara behöver tro på Jesus för att få evigt liv? Måste vi inte hålla budorden också, som vi hörde om förra söndagen? Och varför har vi hittills under fastetiden fått höra att man ska avstå från olika saker också?

Låt oss börja med att titta på förhållanden mellan tron och gärningar, dvs. att hålla budorden. För det första så innebär tron på Jesus inte bara en intellektuell övertygelse om att Jesus har funnits, att han har lidit och dött för våra synder och att han har uppstått från de döda för att ge oss del av det eviga livet. Att tro på Jesus innebär också att ha förtroende för honom och lita på att det som han säger är sant. En sann tro på Jesus måste dessutom åtföljas av kärlek, som Paulus skriver i sitt brev till galaterna: ”I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.” (Gal 5:6). Och under sitt avskedstal till lärjungarna i Johannesevangeliet säger Jesus att ”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud.” (Joh 14:15).

Men förhållandet mellan tro och gärningar förklaras kanske allra bäst i hela Bibeln av dagens läsning ur Paulus brev till efesierna. Där understryker Paulus först och främst att ”av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig.” (Ef 2:8-9) Men han tillägger omedelbart att ”Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.” (Ef 2:10). När vi lever i en sann tro på Jesus Kristus, då leder det inte bara till att vi en dag kommer att få del av det eviga livet hos Gud, utan vi börjar på ett fördolt sätt leva Guds eget liv redan här på jorden. Och när vi litar på Gud och låter honom ta över kontrollen över våra liv, då leder det också till att vi mer och mer gör det som behagar honom.

Men vad är då poängen med att avstå från saker under fastetiden? Är det bara för att vi ska bli extra glada när vi får tillbaka dem igen, som idag när vi åter får ha blommor kring altaret och kanske blir bjudna på en extra god efterrätt? Inte riktigt. Faktum är att målet med hela fastetiden är att vi ska växa i glädje. Till en början kanske man har svårt att förstå hur det ska leda till större glädje att avstå från olika saker, som att äta god mat, surfa på roliga sidor på internet, spela olika slags spel eller shoppa nya spännande saker. För att förstå detta måste man noga skilja mellan njutning och glädje. Ibland kan dessa visserligen sammanfalla. Om ens mamma en dag t.ex. överraskar med att bjuda på en jättegod chokladglasstårta till efterrätt, då blir man glad, inte bara för att tårtan smakar så gott, utan för att mamma har varit så omtänksam att förbereda och ge oss detta som vi inte hade förväntat oss. Men om man sedan börjar tjata på mamma att hon alltid ska laga chokladglasstårta till efterrätt, då är man bara ute efter njutningen, och det leder inte till någon glädje. Mamma blir inte glad över att få bjuda på tårtan eftersom det inte längre är någon överraskning och hon inte alls får samma tacksamhet tillbaka, om ens någon. Och barnen som tjatat till sig tårtan blir inte heller glada på djupet, eftersom de innerst inne har dåligt samvete över att de utnyttjat sin mammas generositet och inte fått tårtan gratis som en gåva.

Hemligheten med den sanna glädjen är att man inte kan sträva efter den för dess egen skull, utan bara få den till skänks. När vi avstår från olika saker under fastetiden, då minskar vårt beroende av dem. I början kan det visserligen leda till en tillfällig sorg att bli av med saker som man är väldigt fäst vid, men om man håller ut och till slut lyckas vänja sig av vid dem så kommer man att märka man kan vara glad och nöjd i alla fall. Och när man är fri från beroendet av olika saker och inte hela tiden strävar efter att uppnå dem, då finns det istället utrymme för Gud att ge oss dessa och ännu bättre saker som en gåva, utan att vi själva har strävat efter dem eller förtjänat dem. Och då får vi erfara den allra högsta glädjen. En sådan glad överraskning var det för Israels folk att få återvända till sitt land och bygga upp Jerusalems tempel igen efter sjuttio års fångenskap i Babylon, som vi hörde om i den första läsningen.

Låt oss därför idag på denna glädjens söndag med stor förhoppning glädja oss åt alla de gåvor som Gud vill skänka oss, framförallt det eviga livet men också allt det andra som vi behöver för att vara lyckliga här och nu på jorden. Och låt oss sedan under fastans tre sista veckor fortsätta att göra oss av med alla osunda beroenden, så att blir ännu mer fria att ta emot Guds glädje fullt ut när vi kommer att fira Kristi uppståndelse under påsken. Amen.