Tredje söndagen i fastan B

Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Mos 20:1–17; Ps 19:8–11; 1 Kor 1:22–25; Joh 2:13–25.

Kära bröder och systrar

I dagens läsningar får vi höra om två av de absolut viktigaste sakerna som Israels folk i det Gamla förbundet hade för att uttrycka sin tro på Gud: lagen och templet. Lagen mottogs av Mose på Sinai berg i början av den 40 år långa ökenvandringen, som vår 40 dagar långa fastetid symboliserar. Lagen sammanfattades av de tio budorden, som vi hörde om i den första läsningen, och som Gud själv skrev ner på två stentavlor. Tack vare budorden kunde Israels folk veta hur de skulle leva för att behaga Gud. Mose mottog även instruktioner för hur man skulle bygga tabernaklet, där prästerna i det gamla förbundet frambar offer till Gud. Tabernaklet var en tälthelgedom, som kunde fällas ihop och som Israels folk bar med sig i öknen under 40 års tid. Efter att de kom in i det Heliga Landet så byggde kung Salomo så småningom ett ordentligt tempel som ersatte tabernaklet. Längst in i templet fanns det rum som kallades för det allra heligaste, där bara översteprästen fick gå in en gång om året, och där förvarades förbundsarken som innehöll stentavlorna med tio Guds bud.

Men, vi kan fråga oss vilken betydelse som lagen och templet har för oss idag. I sitt brev till romarna skriver aposteln Paulus att ”människan blir rättfärdig på grund av tro, oberoende av laggärningar” (Rom 2:28). Det tycks således som att tron på Jesus Kristus är viktigare än att hålla lagens bud. Och i dagens evangelium hörde vi Jesus säga: ”Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.” (Joh 2:19). Jerusalems tempel revs ner av romarna år 70 e.Kr. och har aldrig byggts upp igen sedan dess. Och i dagens evangelium sägs också att ”det tempel [Jesus] talade om var hans kropp”. Det tycks alltså som att Jesu kropp som offrades på korset har ersatt templet. Behöver vi således som kristna idag bry oss om lagen och templet i det gamla förbundet?

Låt oss börja med att titta på lagen. Tio Guds bud var inte de enda buden som Mose tog emot av Gud. Judiska rabbiner har räknat ända upp till 613 olika bud i Mose lag som Israels folk skulle följa. Många av de här buden var rituella lagar, som Israels folk skulle lyda för att uttrycka sin trofasthet till Herren. Men efter att Jesus har kommit och fullbordat lagen så är vi som kristna inte längre förpliktade att hålla alla dessa rituella lagar. Jesus har i stället gett oss en ny lag som är skriven direkt i våra hjärtan. Men när det gäller tio Guds bud, då gäller de fortfarande i högsta grad! De flesta biktspeglar som man kan använda som hjälp för sin samvetsrannsakan inför bikten utgår från de tio budorden, liksom Katolska Kyrkans katekes när den går igenom hur vi borde leva som kristna. Och det beror på att tio Guds bud inte bara hör till den gudomliga lagen som gavs av Gud till Mose på Sinai berg, utan de bygger också på den naturliga lagen, som alla människor kan få kunskap om genom att bara lyssna till sitt samvetes röst. 

När vi bryter motsådana bud som att inte dräpa, inte begå äktenskapsbrott, inte stjäla och inte ljuga, då blir det kaos i världen, och vi gör både oss själva och andra människor olyckliga. Men när vi håller dessa bud, då blir det ordning och reda i världen, vi bidrar till att andra människor har det bra, och vi blir själva lyckliga och får evigt liv, som det heter i dagens responsoriepsalm: ”Herrens lag är utan brist, den ger liv på nytt. (…) Herrens påbud är rätta, de ger hjärtat glädje.” (Ps 19:8, 9). Vi klarar dock inte att hålla lagens bud av egen kraft, och därför behöver vi Guds nåd som vi får genom att tro på Jesus Kristus, som själv har uppfyllt alla lagens bud till punkt och pricka. Men vi kan inte förbli i Guds nåd och i kärleken till honom om vi med vett och vilja begår en allvarlig synd som direkt bryter mot något av de tio budorden. Då behöver vi bekänna våra synder och få förlåtelse för dem i bikten för att återfå gemenskapen med Gud.

Hur är det då med templet? Till att börja med så kan vi lägga märke till att Jesus under hela sitt liv visade stor vördnad för templet i Jerusalem. Han frambars i templet 40 dagar efter sin födelse, och vid tolv års ålder stannade han kvar i templet för att påminna Maria och Josef om att han måste vara hos sin Fader. (jfr Katolska Kyrkans katekes, n. 583). Han undervisade ofta i templet, och i dagens evangelium får vi höra om hur han rensar templet från dem som sålde djur som skulle användas till offren. Han var verkligen mån om att templet skulle förbli ett bönens hus för alla folk. Sälja djur och växla pengar fick man göra någon annanstans. Även apostlarna fortsatte att gå till templet för att be efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd.

Men när Jesus dog, då brast förhänget i templet mitt itu, det skynke som hängde för ingången till det allra heligaste, dit alltså bara översteprästen fick gå en gång om året. Detta symboliserar att vi alla nu har direkt tillträde till Gud och inte behöver förlita oss på de gammaltestamentliga prästerna och offren som de frambar. Offren av djur kunde ändå aldrig ta bort våra synder på allvar, de var bara en förebild för det enda offret som försonar oss med Gud, nämligen Jesu offer på korset. Detta offer blir närvarande varje gång vi firar mässan här i kyrkan. Så även om templet i Jerusalem var oerhört viktigt och heligt fram tills Jesus kom, så har det idag ersatts av alla de kyrkor över hela världen där den heliga mässan firas. Och det betyder att samma regler som gällde för templet även gäller dagens kyrkor: vi måste se till att respektera kyrkan som ett bönens hus där Gud bor, genom att undvika att använda den till annat eller att föra oväsen, samt genom att klä oss anständigt ochhjälpa till att hålla kyrkan så ren och fin som möjligt.

Låt oss därför under resten av denna fastetid försöka ha samma vördnad för Guds lag och för templet som Jesus själv hade. Låt oss se till att förbereda en riktigt bra bikt inför påsken, genom att rannsaka våra samveten med hjälp av tio Guds bud. Och låt oss bidra ännu mer till att göra vår kyrka till ett bönens hus, genom att uppföra oss väl i den och komma hit ännu oftare för att delta i den heliga mässan, gärna även på vardagar, och i korsvägsandakten på fredagar. På så vis kommer vi att bli väl förberedda att fira Kristi död och uppståndelse under påskens heliga tre dagar. Amen.