Familjemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jona 3:1–5, 10; Ps 25:4–5b, 6–9; 1 Kor 7:29–31; Mark 1:14–20.
Kära bröder och systrar,
Förra söndagen hörde vi om hur Jesus kallade sina första lärjungar enligt Johannesevangeliet. Idag får vi höra Markusevangeliets version. Det kan tyckas ganska imponerande att lärjungarna utan att tveka genast lämnar sina fisknät och sina båtar, dvs. sina yrken och sin egendom, för att följa en till synes okänd man. Men om man läser dagens evangelium i ljuset av förra söndagens, så kan man dock anta att detta inte var allra första gången som lärjungarna såg Jesus. Precis som Johannesevangeliet förra söndagen berättade om så hade åtminstone några av dessa lärjungar troligtvis redan fått möjlighet att träffa Jesus, lära känna honom och komma fram till att han är Messias.
Som jag sade i min predikan förra söndagen så finns det flera olika sätt som Jesus kallar oss på. Den första kallelsen är gemensam för alla människor, och innebär kallelsen att lära känna Jesus och komma till tro på att han är Messias, Guds Son. Det var i första hand denna kallelse som förra söndagens evangelium handlade om. Dagens evangelium handlar om den särskilda kallelsen som Jesus ger åt några utvalda personer, nämligen att lämna allt och följa honom på ett ännu närmare sätt. Jesus kallar Simon, Andreas, Jakob och Johannes till att bli de första apostlarna, dvs. Kyrkans högsta ledare efter Jesus själv, som efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd skulle gå ut i hela världen och predika om Jesus. Med Jesu egna ord skulle de bli ”människofiskare”. Precis som Jesus själv skulle de predika att ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet.” (Mark 1:15).
En förebild för detta i Gamla testamentet var profeten Jona, som predikade för invånarna i staden Nineve att de måste omvända sig, som vi hörde om i den första läsningen. Idag motsvaras apostlarnas kallelse i första hand av kallelsen till att bli präst, som Jesus ger åt några utvalda män. Men när apostlarna lämnar alla sina ägodelar för att följa Jesus, då motsvarar det också kallelsen att viga sitt liv helt åt Gud som ordenssyster eller ordensman, genom att avlägga löften att hålla de så kallade tre evangeliska råden: kyskhet, fattigdom och lydnad. Kyskhet: att inte gifta sig. Fattigdom: att inte äga några egna saker, utan ha allt som man behöver tillsammans med andra. Lydnad: att avsäga sig sin egna vilja och frivilligt lyda en överordnad.
Även om inte alla människor är kallade att avlägga ordenslöften om att följa de evangeliska råden på ett fullkomligt sätt, så är alla kallade att leva i deras anda. Som Paulus skriver i dagens andra läsning: ”Även de som har en hustru måste nu leva som om de ingen hade, de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte fick behålla det och de som lever i världen som om de inte levde av den.” (1 Kor 7:29-30).
Även de som är gifta måste leva ut sexualiteten på ett ordnat sätt, genom att makarna ömsesidigt strävar efter varandras bästa och är öppna för att ta emot barn. Även om inte alla är kallade att leva i fattigdom så borde vi alla leva så enkelt som möjligt, och vara generösa med att dela med oss åt andra snarare än att samla på oss lyxiga prylar för oss själva. Och vi måste alla lyda Guds bud, Kyrkans herdar och vårt eget samvete, och barn måste dessutom lyda sina föräldrar. Bara för att man en gång kommit till tro på Jesus så betyder det inte att man en gång för alla bestämt sig för att leva i dessa de tre evangeliska rådens anda. Det är normalt att man senare i livet går igenom en andra omvändelse, där man bestämmer sig att ta sin tro på mycket större allvar än man dittills gjort. Det är en sådan andra omvändelse som Jesus kallar lärjungarna till i dagens evangelium. En sådan omvändelse kan vara förenad med kallelsen till att bli präst, ordenssyster eller ordensman, men måste inte vara det. Och för dem som gått igenom en sådan andra omvändelse och funnit sin plats i Kyrkan, så kan Gud ännu senare i livet även låta en gå igenom en tredje omvändelse som får ännu större konsekvenser för det andliga livet. Apostlarna genomgick en sådan omvändelse när de tog emot den Helige Ande på pingstdagen, och fick mod att gå ut och predika i hela världen. I den andliga teologin brukar man tala om tre stora omvändelser som motsvarar tre huvudsakliga etapper i det andliga livet: reningens väg för nybörjarna, upplysningens väg för de som gör framsteg, och föreningens väg för de fullkomliga. Jesu uppmaning ”Omvänd er och tro på evangeliet” gäller således inte bara de icke-troende, utan det är en uppmaning till oss alla att omvända oss på nytt en andra eller tredje gång.
Ett sätt att omvända sig på är att ta mer tid till att läsa och begrunda över Guds Ord i Bibeln. Sedan några år firas denna den tredje söndagen ”under året” som ”Guds Ords söndag”, och det kan vara ett tillfälle att intensifiera och fördjupa sin bibelläsning. Ni som är barn kan läsa i en Bibel för barn hemma, eller be era föräldrar att läsa för er. Ni som är vuxna kan läsa Katolsk Studiebibel, som nyligen firat ettårsjubiléum. När man läser Bibeln på ett andligt sätt så kan man använda sig att fyra klassiska steg: först läsa och försöka förstå vad texten helt enkelt betyder, och då kan kommentarerna i Katolsk Studiebibel komma väl till hands. Sedan kan man gå vidare genom att meditera över vad texten säger till en själv personligen. Som tredje steg kan man vända sig direkt till Gud i bön och be om det som texten inspirerat en till. Som ett fjärde steg kan denna bibelläsning ledas över i en tyst, kontemplativ betraktelse över de andliga insikter man fått. De fyra stegen blir då: läsning, meditation, bön och betraktelse, på latin lectio, meditatio, oratio och contemplatio. Och som avslutning bör man även låta det som man kommit fram till få konkreta konsekvenser i handling, på latin actio.
Låt oss därför höra och svara på Jesu uppmaning idag att omvända oss och tro på evangeliet, genom att på nytt bestämma oss för att leva ännu mer i en anda av kyskhet, fattigdom och lydnad, och genom att låta Guds Ord få en ännu större plats i våra liv. Amen.
Fader Gustavs predikningar 