Vigiliemässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 60:1–6; Ps 72:1–2, 7–8, 10–13; Ef 3:2–3a, 5–6; Matt 2:1–12.
Kära bröder och systrar
Vad är det egentligen som vi firar idag på Trettondedag jul? I dagens evangeliet har vi nyss om hur de de österländska stjärntydarna, eller de vise männen som de traditionellt kallas, nådde fram till Betlehem för att tillbe det nyfödda Jesusbarnet. Men historisk sett har denna högtid haft ett ännu bredare innehåll. Det egentliga namnet för denna högtid är Epifania, som kommer från grekiskan och betyder ”uppenbarelse”, och detta skvallrar om att högtiden firades först inom detn grekisktalande östkyrkan, närmare bestämt i Alexandria i Egypten. Den här dagen associerades ursprungligen med flera olika uppenbarelser av Kristus, särskilt hans dop i Jordan som inledde hans offentliga verksamhet, hans första mirakel vid bröllopet i Kana, hans födelse och de vise männens besök.
Så småningom tog östkyrkan över traditionen från västkyrkan att fira Jesu födelse den 25 december, och dagens kom istället helt att handla om Herrens dop och fick namnet Theophania, ”gudsuppenbarelse”. I samband med att östkyrkan tog över västkyrkans julfirande den 25 december så började man inom västkyrkan även fira Epifania den 6 januari. Man fäste dock då i första hand vikt vid de tre vise männens besök, emedan Herrens dop och bröllopet i Kana kom att uppmärksammas senare. Men att alla dessa tre uppenbarelser av Herren ursprungligen ihågkoms samma dag vittnar antifonen för Marias lovsång Magnificat kvällsbönen vesper för denna högtid: ”Tre förunderliga gärningar har helgat denna dag: i dag ledde stjärnan de vise männen till krubban; i dag blev vid bröllopet vatten till vin; i dag ville Kristus döpas i Jordan av Johannes, för att frälsa oss.”
Låt oss dock i dag koncentrera oss på Herrens uppenbarelse sig på för de vise männen. De vise männen var de första hedningar som fick se det nyfödda Jesusbarnet, och de uttryckte sin tro på honom genom att tillbe och hylla honom med gåvor. Gåvorna var tre till antalet: guld, rökelse och myrra, och därför har man också antagit att det rörde sig om tre vise män. Traditionen har rentav gett dem tre namn: Caspar, Melchior och Balthasar. Enligt traditonen skall de dessutom ha varit ättlingar till Noas tre söner Sem, Ham och Jafet, dvs. en asiat, en europé och en afrikan, och därmed representerat hela jordens befolkning. De brukar även avbildas som en yngling, en medelålders och en äldre man, för att ytterligare uttrycka deras universalitet. De tre gåvorna bär också på djup symbolik, och syftar i första hand på Kristi trefaldiga smörjelse till kung, präst och profet. Guld är en gåva passande för en kung, som en symbol för hans rikedom och makt. Rökelse används av prästerna när de frambär offer. Myrra används för att smörja in kroppar vid begravningar, och syftar på att Kristus såsom en profet, som inte räds för att säga sanningen, till följd av detta skulle lida döden på ett kors.
Den mystiska stjärnan som ledde de vise männen till Betlehem visar att Jesus inte bara uppenbarade sig för hela mänskligheten, utan att han är hela universums centrum och mål. Det finns flera olika teorier om vad Betlehemsstjärnan egentligen var. Normalt sett så kommer och går ju inte stjärnor, och de brukar inte röra sig på himlen. Den mest troliga förklaringen som jag har tagit del av är att det rörde sig om en tredubbel konjunktion av planeten Jupiter, den starkast lysande himlakroppen, och stjärnan Regulus, som betyder prins, i stjärnbilden Lejonet i september år 2 f.Kr. Detta åtföljdes av en exceptionell konjunktion av planeterna Jupiter och Venus i juni år 1 f.Kr. Genom att observera dessa unika himlafenomen och kombinera det med det som de olika planeterna och stjärnbilderna naturligt hade kommit att associeras med, så kunde de österländska stjärntydarna dra slutsatsen att en kung hade fötts i Juda land, Juda som enligt Jakobs profetia i första Moseboken är ”ett ungt lejon” (1 Mos 49:9). Detta skulle i så fall betyda att Guds frälsningsplan sedan universums skapelse varit inskriven i stjärnornas och planeternas rörelser, vilket man kan finna stöd för i den nittonde psalmen: ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.” (Ps 19:2). Om man vill veta mer om detta så kan man se dokumentären Star of Bethlehem på Youtube.
Så vad betyder då allt detta för oss? Först och främst, att Kristus är kung, präst och profet inte bara för det judiska folket, utan för hela världen, ja för hela universum. Som aposteln Paulus skriver i dagens andra läsning: ”tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi, tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som vi.” (Ef 3:6). Vi kan således se de tre vise männen som för representanter för oss själva, och tacka Gud för att frälsningen genom Jesus Kristus gäller alla folk. Stjärnan som ledde de vise männen till Betlehem kan också påminna oss om att regelbundet lyfta blicken mot himmelen och se på Jesus som vår ledstjärna, som visar oss vägen. Man kan göra detta konkret genom att under dagens lopp stanna upp och rikta korta bönesuckar till Herren, för att påminna oss om att vi ständigt lever i hans närvaro och att det är han som är hela tillvarons centrum och mål, och för att på nytt rikta in vårt sikte på det som är hans vilja med vårt liv. Så här års är det också tradition att bjuda hem en präst eller diakon för att välsigna ens hem, eller att göra det själv genom att sätta upp en välsignad remsa ovanför ytterdörren med bokstäverna C, M och B, som dels utgör de tre vise männens, Caspar, Melchior och Balthasars initialer, samtidigt som det står för ”Christus Mansionem Benedicat”, dvs. ”Kristus välsigne hemmet”.
Låt oss därför i de tre vise männens efterföljd falla ner och tillbe det nyfödda Jesusbarnet, och ständigt ha vår blick fäst på honom, universums medelpunkt, så att han leder oss hem till vårt mål i himmelriket. Amen.
Vill du bli meddelad automatiskt varje gång en ny predikan publiceras? Klicka i så fall på ”Prenumerera” längst ner på sidan och fyll i din e-postadress.
Fader Gustavs predikningar 