Högmässa i S:t Ansgars kyrka, Södertälje. Läsningar: 4 Mos 6:22–27; Ps 67:2–3, 5–6, 8; Gal 4:4–7; Luk 2:16–21.
Kära bröder och systrar i Kristus
Gott nytt år! Efter att ha sett tillbaka på och tackat för allt som Gud gjort för oss under nådens år 2023, så blickar vi idag framåt mot 2024. Ett nytt år innebär ett naturligt tillfälle att börja om på nytt, fatta föresatser att med Guds hjälp ersätta dåliga vanor med goda, något som man även brukar kalla för nyårslöften. Nyårsdagen kan också vara ett tillfälle att förtröstansfullt och hoppfullt se fram emot all den nåd och välsignelse som Gud kommer att skänka oss under det kommande året. Därför är det naturligt att börja det nya året med fira den heliga mässan för att be om Guds välsignelse. Kyrkan uppmuntrar också till att man åkallar den Helige Ande inför det nya året genom att be eller sjunga hymnen Veni Creator Spiritus, på svenska ”Kom Skaparande”, som vi kommer att sjunga efter kommunionen. Att be eller sjunga denna hymn idag på nyårsdagen är rentav förenat med fullständig avlat under de vanliga villkoren: bikt, kommunion, bön för påvens intentioner och den fulla föresatsen att undvika all synd.
Men man kan fråga sig vad vi som kristna egentligen har för intresse av att uppmärksamma det civila nyåret. Seden att börja året den första januari instiftades i romarriket flera århundraden före Jesu födelse, för att uppmärksamma den romerska guden Janus som gett namn åt månaden januari, och som är begynnelsens gud. När kristendomen blev statsreligion valde många kristna nationer därför att istället fira nyår den 25 mars, den dag då vår Herre i egentlig mening blev människa, och som dessutom ligger väldigt nära vårdagjämningen. Men när påven Gregorius XIII införde den gregorianska kalendern år 1582 så återinfördes den 1 januari som årets första dag inom Kyrkan, och detta ansågs passa bra eftersom denna dag ju också är oktavdag till julen, då vår Herre för våra ögon trädde fram som sann och verklig människa.
Innan 1970 års liturgireform var rubriken för denna dag kort och gott ”Julens oktavdag”, och innan 1960 ”Herrens omskärelse”, vilket mycket riktigt är den händelse i frälsningshistorien som faktiskt ägde rum på den åttonde dagen efter Jesu födelse, och som vi hörde om i slutet av dagens evangelium. Men sedan äldsta tid så har den romerska liturgin denna dag uppmärksammat den saliga Jungfrun Maria och hennes roll i julens mysterium såsom Guds Moder. Detta avspeglas inte minst i det faktum att dagens kollektbön som särskilt nämner Jungfru Maria har funnits med i oförändrad form sedan åtminstone det tridentinska missalet från år 1570. Den latinska originaltexten talar ordagrant om ”den saliga Marias fruktsamma jungfrulighet”, något som kan få oss att stanna upp vid Guds för oss ofta paradoxala sätt att handla.
När ängeln Gabriel förkunnade för Jungfru Maria att hon skulle bli havande med Guds Son, så frågade hon som bekant ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” (Luk 1:34). Detta har i katolsk tradition tolkats som att Maria hade bestämt sig för att förbli jungfru. Det skulle i så fall innebära att hon frivilligt gav upp möjligheten till det som var alla judiska flickors dröm på hennes tid: att bli moder till Messias. Men med facit i hand, så ser vi att det inte bara var trots, utan snarare tack vare Marias jungfrulighet, som hon blev utvald att bli moder till Gud, och andlig moder till oss alla som blivit till bröder och systrar till Kristus och inlemmats i hans mystiska kropp genom dopet. Det är inte sällan som Gud på detta sätt ger oss del av sina mest underbara gåvor först efter det att vi gett upp alla försök att själva få tag på dem på naturligt sätt. Låt oss därför inte vara rädda att som Jungfru Maria också göra uppoffringar för Guds skull som han inspirerar oss till, i tron och hoppet om att han kommer att ge oss någonting ännu bättre i gengäld.
I dagens evangelium hörde vi också om hur ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.” (Luk 2:19). Efter att under juloktaven ha lyssnat till texterna om Guds människoblivande i liturgin och mediterat över det på olika sätt, så är Maria vår förebild i hur vi ska gå vidare under resten av jultiden och början av det nya året, för att julens mysterium ska fortsätta att bära frukt i våra liv. Låt oss ta allt detta som vi har varit med om till våra hjärtan och begrunda det, i en betraktande, kontemplativ bön. Man kan exempelvis sätta sig framför kyrkans eller vår egen julkrubba där hemma, och i tystnad bara försöka låta detta oerhörda sjunka in: att den evige, allsmäktige Guden frivilligt har stigit ned till jorden och trätt in i tiden som ett litet, försvarslöst barn.
Dagens evangelium avslutas med att berätta om hur Jesus, i samband med omskärelsen på den åttonde dagen efter födelsen, fick sitt heliga namn. Namnet Jesus betyder ”Herren frälser” eller ”Herrens frälsning”, och uttrycker på samma gång Jesu identitet såsom vår Herre och Gud, samt hans främsta uppdrag som människa, nämligen att frälsa oss från våra synder. Särskilt i östkyrkan ägnar man sig ofta åt den så kallade Jesusbönen, som går ut på att man upprepade gånger åkallar Jesu namn. Den fullständiga varianten är ”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig syndare”. Men man kan också nöja sig med att kort och gott långsamt upprepa namnet Jesus, eventuellt i takt med andningen. En sådan bön kan också användas som stöd för den tysta, betraktande bönen, för att behålla fokus på Jesus utan att behöva ägna sig åt så mycket annan tankeverksamhet. Kyrkans föreskriver också en genomgående vördnad för Jesu heliga namn genom att man gör en lätt huvudböjning varje gång det nämns i liturgin. Som vi hörde i den första läsningen, så har det varit sed ända sedan Moses tid att prästerna välsignar folket genom att uttala Herrens namn över dem. Såhär på det nya årets första dag som också är den dag då Herren Jesus fick sitt heliga namn, så kan vi alltså be om och räkna med att den välsignelse vi tar emot i mässan idag kommer att följa med oss under hela det kommande året, liksom den saliga Jungfrun Marias moderliga förbön. Amen.
Vill du bli meddelad automatiskt varje gång en ny predikan publiceras? Klicka i så fall på ”Prenumerera” längst ner på sidan och fyll i din e-postadress.
Fader Gustavs predikningar 