Onsdag i påskoktaven

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 3:1–10; Ps 105:1–4, 6–9; Luk 24:13–25.

Kära bröder och systrar

Jesus instiftade som bekant den heliga mässan eller eukaristin på skärtorsdagen, kvällen före sitt lidande och sin död. Genom att förvandla bröd och vin till sin utgivna kropp och sitt utgjutna blod anteciperade och förevigade han sitt rena och fullkomliga offer på korset, och genom att dela ut sin kropp och sitt blod under brödets och vinets gestalter till sina lärjungar i den heliga kommunionen gjorde han det möjligt för oss att förenas till kropp och själ med vår Herre på det mest intimt tänkbara sätt.

Jesu möte med de två pilgrimerna på vägen till Emmaus som vi hörde om i dagens evangelium var av allt att döma den första eukaristin som Jesus firade efter sin uppståndelse. Berättelsen följer i stora drag samma struktur som den heliga mässan har än idag. Jesus börjar med att låta lärjungarna själva berätta om vad som hänt i Jerusalem de senaste dagarna. Detta motsvarar Ordets liturgi, den första delen av den heliga mässan där vi lyssnar till apostlarnas minnen om Jesu liv i läsningarna ur Bibeln, i synnerhet Nya testamentet. Jesus fortsätter med att förklara innebörden av detta för lärjungarna och visa hur han själv uppfyller alla profetiorna om Messias ur det Gamla testamentet.

Därefter går de över till att hålla måltid tillsammans, och dagens evangelium använder exakt samma terminologi som i instiftelseberättelserna av den heliga eukaristin. Jesus ”tog (…) brödet, tackade, bröt det och gav åt dem” (Luk 24:30). Att ta brödet syftar på offertoriet, då brödet bärs fram till altaret tillsammans med vinet för att avskiljas till heligt bruk. Tacksägelsen syftar på den eukaristiska bönen, i synnerhet den inledande prefationen som inleds med prästens uppmaning ”Låt oss tacka och lova Herren vår Gud”. Brödsbrytelsen syftar på Agnus Dei, Guds lamm, då hostian bryts och en liten partikel av den läggs i kalken för att symbolisera hur Jesu kropp och blod, som skilts åt vid hans död, återförenas vid hans uppståndelse, och förberedandet av kommunionen för de troende. Att ge brödet syftar slutligen givetvis på själva utdelandet av Kristi kropp till de troende i den heliga kommunionen.

Det kan tyckas förvånande att Emmausvandrarna till att börja med inte kände igen Jesus. Det är först när Jesus bryter brödet, dvs. firar mässan tillsammans med dem, som de känner igen honom. Å ena sidan vill Jesus visa sig för dem som uppstånden så att de ska förstå att han verkligen lever. Å andra sidan vill han vänja dem vid att han hädanefter inte kommer vara synlig för dem på samma sätt, men trots detta minst lika närvarande i den heliga eukaristin. Som katoliker är det vår tro att Jesus är närvarande på flera olika sätt i den heliga mässan. Andra Vatikankonciliets liturgikonstitution säger att ”Han är närvarande i mässoffret, inte bara i prästens person – ‘densamme som nu frambär offret genom prästernas tjänst, han som en gång frambar sig själv på korset’ – utan framför allt under de eukaristiska gestalterna [av bröd och vin]. (…) Han är [även] närvarande i sitt ord, eftersom det är han själv som talar när de heliga skrifterna läses i Kyrkan. Slutligen är han närvarande när Kyrkan ber och sjunger, ty han har lovat: ‘Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem’.” (n. 7)

Låt oss därför be om nåden att våra ögon öppnas så att vi också kan känna igen vår Herres verkliga närvaro varje gång vi firar den heliga eukaristin, som vi nu kommer att göra. Amen.