Tisdag i påskoktaven

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Apg 2:36–41; Ps 33:4–5, 18–20, 22; Joh 20:11–18.

Kära bröder och systrar

De fyra evangelierna ger alla något olika återgivningar av Kristi uppståndelse. Igår hörde vi ur Matteusevangeliet om hur Jesus visade sig för alla de fromma kvinnorna som kommit till graven den första påskdagsmorgonen, och som då grep om hans fötter och tillbad honom. Idag fick vi höra Johannesevangeliets version av hur Jesus först visade sig endast för Maria från Magdala, och sade åt henne att inte röra vid honom eftersom han ännu inte stigit upp till sin fader. Hur är det, visade sig Jesus först för Maria Magdalena ensam eller samtidigt för den andra Maria som nämns i Matteusevangeliet, och eventuellt för Salome och Johanna också som Markus- respektive Lukasevangeliet nämner? Och tillät Jesus att kvinnorna rörde vid hans fötter eller förbjöd han dem att röra vid honom? De här skenbara motsägelserna kan vid en första anblick tyckas problematiska och ifrågasätta sanningshalten i Kristi uppståndelse, men om man tittar lite närmre på det hela så går det att hitta harmoniseringar som inte alls är särskilt långsökta. Att de fyra evangelisterna uppenbart inte har pratat ihop sig för att undvika skenbara motsägelser talar samtidigt starkt för att de skildrar uppståndelsen tämligen oberoende av varandra, och detta stärker i sin tur deras värde som vittnesmål.

Traditionen har sett Maria från Magdala ensam som det första vittnet till den uppståndne Kristus, enligt skildringen i dagens evangelium. Detta utesluter inte att Jesus strax därefter även visade sig för de andra heliga kvinnorna. Maria från Magdala har även sedan länge identifierats med synderskan som smorde Jesu fötter i Lukasevangeliets sjunde kapitel, om vilken Jesus sade att ”hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek”. Som belöning för att hon älskade Jesus så mycket och för sin trohet och mod att stå kvar vid hans sida ända till slutet fick hon privilegiet att vara den första som fick se honom efter hans uppståndelse – möjligen med undantag av Jesu egen moder Maria, som enligt en utombiblisk tradition skulle ha fått se sin Son omedelbart efter hans uppståndelse.

Enligt den gamla Vulgata-översättningen sade Jesus till Maria från Magdala ”noli me tangere”, vilket betyder ”rör mig inte”, precis som den officiella svenska översättningen Bibel 2000 också säger. Men i den nya Vulgata-översättningen från 1978 är detta ändrat till ”noli me tenere”, vilket snarare har betydelsen ”håll inte fast mig”. Det som Jesus vill säga till Maria från Magdala är därför troligtvis inte att hon över huvud taget inte får röra vid hans uppståndna kropp, i strid med vad han tillåter kvinnorna i Matteusevangeliet och lärjungarna i Lukasevangeliet att göra. Han vill snarare inskärpa att hon inte krampaktigt ska hålla fast vid hans synliga uppståndelsekropp, för han skulle bara fortsätta att visa sig med den under 40 dagar. Därefter skulle Maria från Magdala och de andra troende få vänja sig vid att den uppståndne Jesus skulle vara närvarande på andra, mindre påtagliga sätt, som lämnar större utrymme för tron, framförallt under brödets och vinets gestalter i eukaristin.

Låt oss be om nåden att vi också får stärkas i vår övertygelse om att Jesus är upppstånden och fortfarande lever, även om vi inte fått samma privilegium att se honom med våra egna ögon som den heliga Maria från Magdala. Amen.