Fredag i 5 fasteveckan

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jer 20:10–13; Ps 18:2–7; Joh 10:31–42.

Kära bröder och systrar

Dagens evangelium är hämtat ur Johannesevangeliets tionde kapitel, som inleds med att Jesus talar om sig själv som den gode herden, och som vi kommer få höra mer ur på den fjärde påsksöndagen, den gode herdens söndag. Precis som i evangelieläsningen igår försöker judarna stena Jesus då de anklagar honom för blasfemi, i detta fall efter att Jesus sagt att ”Jag och Fadern är ett” (Joh 10:30). Jesus försvarar sig mot denna anklagelse genom att hänvisa till psalm 82, där Gud tilltalar dem som blivit utsedda till domare för hans folk med orden ”Jag har sagt att ni är gudar, allesammans den Högstes söner” (Ps 82:6). Självklart var dessa domare inte gudomliga och söner till Gud på samma sätt som Jesus, som av evighet är född av Gud Fadern och helt och fullt delar hans gudomliga väsen. Och det är inte heller så att Jesus bara gör anspråk på att vara Guds Son på samma bildliga sätt som dessa domare som också kallades för Guds söner. Nej, Jesus använder sig här av den traditionella hebreiska retorikmetoden qal v’chomer, ordagrant ”lätt och tungt”, på latin ”a fortiori” och på ren svenska ”så mycket mer”. Om Lagen t.o.m. kallar vanliga domare som mottagit Guds ord för att döma i Guds ställe för gudar och Guds söner, hur mycket mer har då inte Jesus rätt att göra anspråk på att kallas för Guds son, med tanke på att han utfört mängder av underverk i Gud Faderns namn?

Självklart ska man inte tro vilka galningar som helst som utan några som helst belägg påstår att de är ett med Gud. Men Jesus hade redan gett mängder av bevis på att Gud är med honom i form av alla mirakler som han hade utfört, eller tecken som evangelisten Johannes kallar dem, bl.a. att förvandla sex hundra liter vatten till vin på ett bröllop, öppna ögonen på en man som fötts blind, mätta fem tusen män exklusive kvinnor och barn med fem kornbröd och två fiskar, samt hela en lam man som varit sjuk i trettioåtta år. Även om detta i sig inte är bevis för att Jesus är Guds egen Son och helt och hållet delar hans gudomliga väsen, så visar det åtminstone med all önskvärd tydlighet att Gud är med Jesus och att han således inte kan vara en hädare, och att det som han påstår om sig själv således måste vara sant. Men Jesu fiender gick så långt i sin vägran att tro på honom att de helt enkelt bortsåg från alla hans mirakel, eller kom med absurda påståenden att det skulle vara med hjälp av demoner som Jesus utförde alla sina goda gärningar.

Denna dag, fredagen före stilla veckan, är dessutom det ursprungliga firningsdatumet för den saliga jungfrun Marias sju smärtor. Den första av Jungfru Marias sju smärtor är profetian som Simeon uttalade vid Herrens frambärande i templet, att ett svärd ska genomborra Marias själ. De övriga sex är flykten till Egypten, borttappandet av Jesus i templet vid 12 års ålder, Jesu korsbärande, Jesu korsfästelse, nedtagandet från korset samt Jesu begravning. På 1800-talet började Jungfru Marias sju smärtor även firas den 15 september, dagen efter det heliga Korsets upphöjelse. I och med 1970 års liturgireform togs firandet av Jungfru Marias sju smärtor idag på fredagen före stilla veckan bort för att undvika dubblering, eftersom exakt samma texter även användes den 15 september. Men i den senaste utgåvan av missalet från 2002 så har en alternativ kollektbön för denna dag införts som anspelar på den saliga jungfrun Marias med-lidande i hennes sons frälsningsbringande lidande, som vi ska ihågkomma högtidligt nästa vecka: ”Gud, du som under denna passionstid låter din kyrka efterlikna den heliga Maria i betraktandet av din Sons lidande, låt oss på den heliga Jungfruns förbön för varje dag komma honom allt närmare och slutligen nå fullheten av nåd i honom.” Jungfru Maria älskade sin son så ofattbart mycket och var så innerligt förenad med honom att det smärtade henne att se honom lida lika mycket som om hon hade genomlidit allting själv. Låt oss be om hennes förbön att vi också får förenas innerligt med vår Herre och lida tillsammans med honom under stilla veckan som nalkas, så att vi också kan uppstå till ett nytt liv tillsammans med honom på påsken. Amen.