Femte söndagen i fastan A

Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Hes 37:12‒14; Rom 8:8‒11; Joh 11:1‒45.

Kära bröder och systrar

Idag på den femte söndagen i fastan går vi in fastetidens andra del, som traditionellt brukar kallas för passionstiden och som lägger mer direkt fokus på Kristi lidande. I dagens evangelium hörde vi om Jesu största och definitiva mirakel, nämligen att han uppväckte Lasaros från de döda, efter att denne hade varit död i fyra dagar. Evangelieläsningen slutade med konstaterandet att ”många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom” (Joh 11:45). Men i fortsättningen av evangeliet, som kommer att läsas i mässan på lördag, får vi höra översteprästerna och fariseernas reaktion, nämligen att de blev ”fast beslutna att döda honom”, och att ”Jesus därför inte längre vandrade öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar” (Joh 11:53-54). Att Jesus på detta sätt drog sig undan offentligheten under den sista tiden före sitt lidande och sin död, det visualiseras här i kyrkan genom traditionen att från och med denna söndag täcka över alla krucifix, för att sedan högtidligt avtäcka ett av dem under korshyllningen på långfredagen. Tidigare lästes denna söndag även ur Johannesevangeliets åttonde kapitel om hur Jesus kom i konflikt med judarna på grund av de anspråk på gudomlighet han gjorde om sig själv, vilket slutar med att judarna ”tog upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet” (Joh 8:59). Övertäckandet av krucifixen symboliserar även detta sätt som Jesus försvann på när hans fiender försökte döda honom innan hans stund var inne. Även helgonbilderna har blivit övertäckta, som en form av visuell askes för att uttrycka sorgen över Jesu lidande, men också för att påminnas om att alla Jesu vänner inklusive hans lärjungar också övergav honom efter att han hade blivit tillfångatagen.

Evangeliet om hur Jesus uppväckte Lasaros från de döda har enligt en mycket gammal tradition lästs denna söndag som en del av katekumenernas dopförberedelse. Jesu uppväckande av Lasaros förebådade hans egen uppståndelse från de döda, som vi i vår tur får del av genom dopet. Tron på de dödas uppståndelse var från början inte självklar i det Gamla testamentet. Guds löfte till Israels folk var först och främst att de skulle bli talrika och för alltid få bo i det land han lovade att ge dem. Men med tiden, framförallt under och efter exilen i Babylon på 500-talet f.Kr., så utvecklades även insikten om att det inte bara är Guds utvalda folk som ska leva vidare för evigt, utan också, och framförallt, varje individuell själ. Dagens första läsning var hämtad ur profeten Hesekiels bok. Hesekiel tillhörde den andra vågen av judar som deporterades till Babylon, under den tid då den uttryckliga tron på de dödas uppståndelse började ta form. När Hesekiel säger att Herren Gud ska ”öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land” (Hes 37:12), då kan detta å ena sidan tolkas som en metafor för att Gud ska befria sitt folk från exilen i Babylon. Men när Herren Gud fortsätter med att säga att ”När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren” (Hes 37:13), då tolkar Kyrkan detta också som en profetia om kroppens fysiska uppståndelse.

Denna profetia har definitivt gått i uppfyllelse genom Jesu uppståndelse från de döda, som vi kommer att fira högtidligt om bara ett par veckor. Och när den Helige Ande utgöts över Kyrkan på pingstdagen, då uppfylldes även fortsättningen av Hesekiels profetia då Herren lovar att ”Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land” (Hes 37:14). När vi genom tron tar emot dopet och de andra initiationssakramenten, konfirmationen och eukaristin, då förenas vi med Kristus och får del av hans och Faderns gemensamme Ande, den Helige Ande. Och på så vis förverkligas det som aposteln Paulus skriver i dagens andra läsning ur brevet till romarna: ”Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.” (Rom 8:11)

Uppväckandet av Lasaros från de döda utgjorde dock inte bara ett förebådande av Jesu uppståndelse från de döda och hans definitiva seger över döden. Det utgör också en bild av den andliga uppståndelsen från dödssynden. Som katolska kristna tror vi både på själens odödlighet och att alla människor, såväl goda som onda, kommer att uppstå kroppsligen på den sista dagen. Men, som Jesus säger i Johannesevangeliets femte kapitel, så skall ”de som har gjort det goda (…) uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen” (Joh 5:29). De som har gjort det onda, närmare bestämt genom att begå en eller flera dödssynder, de är som levande döda. Att fullt frivilligt göra någonting som man vet allvarlig strider mot Guds vilja, det är oförenligt med att leva i gemenskap med den levande Guden. Å ena sidan borde inte en uppriktig kristen lättvindigt begå dödssynder. Å andra sidan är de synder som allvarligt strider mot Guds vilja kanske fler än man först kan tro. Att utan rimligt skäl hoppa över om det så bara är en enda söndagsmässa, att på något sätt medverka till abort, att använda preventivmedel, att utöva sexualiteten utanför äktenskapet eller att ljuga om något som får allvarliga konsekvenser för andra, det är bara några exempel på allvarliga synder, vid sidan av den mest uppenbara, nämligen att vägra tro på Gud. Och om vi verkligen älskar Jesus så borde vi över huvud taget inte frivilligt och medvetet begå någon synd över huvud taget, även sådant som vi bedömer inte är så allvarligt.

Men, tack vare Jesu lidande, död och uppståndelse så har han gottgjort för all världens synder och öppnat vägen för oss till det eviga livet, och vi får del av allt detta genom dopet. Och skulle vi begå dödssynder igen efter dopet, så kan vi alltid få tillbaka det eviga livet genom att uppriktigt bekänna våra synder i bikten, försoningens sakrament. Bikten rekommenderas också varmt i kampen för att rensa ut alla lättare synder, inte minst sådana som man har begått frivilligt och medvetet och således hade kunnat undvika. Imorgon anordnas ett särskilt bikttillfälle från kl. 16.30 och framåt då flera präster kommer finnas tillgängliga för att förmedla försoningens sakrament till dess att alla har hunnit bikta sig. Missa inte möjligheten att försonas helt och fullt med Gud inför påsken som nalkas.

Låt oss be om förbönen av de heliga Marta, Maria och Lasaros, som Jesus älskade, att vi får nåden att inse och uppriktigt ångra våra synder, ödmjukt bekänna dem, och så få erfara Guds barmhärtighet, och en dag stå upp till det eviga livet. Amen.