Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Sam 7:4-5a, 12-14a, 16; Ps 89:2–5, 27, 29; Rom 4:13, 16–18, 22; Luk 2:41–51a.
Kära bröder och systrar
Den helige Josef som vi firar idag är förmodligen det nästa största helgonet som någonsin funnits efter hans egen brud, den saliga jungfrun Maria. Förvisso för han en mycket tillbakadragen tillvaro i evangelierna, som inte har bevarat ett enda ord som han har yttrat. Men Matteusevangeliet konstaterar kort och gott att han var ”rättfärdig”. Och i läsningen ur Lukasevangeliet som vi nyss hörde kallar Jungfru Maria honom för Jesu ”far”. Läsningen slutade med att konstatera att Jesus lydde sina föräldrar, Josef och Maria, i allt. Det säger sig självt att uppdraget att vara mänsklig far åt Guds egen Son samt brudgum och beskyddare för Guds Moder, det övergår all mänsklig förmåga. Därför kan vi utgå från att den helige Josef måste har fått oerhört många nådegåvor från Gud för att kunna fullgöra detta uppdrag. Den slutsatsen drar i alla fall den helige Bernardino av Siena i en predikan som läses i dagens läsningsgudstjänst: ”När Gud i sin godhet utser någon till en särskild nåd eller till en särskilt hög uppgift, då ger han alltid de nådegåvor som en så utvald person behöver och en sådan uppgift kräver. (…) Detta har i alla avseenden bekräftats i fråga om den helige Josef, ansedd som far till vår Herre Jesus Kristus och sann brudgum åt världens drottning och änglarnas härskarinna.”
Utöver den helige Bernardino på 1300-talet har även den helige Teresa av Avila på 1500-talet bidragit mycket till att utveckla och sprida andakten till den helige Josef. I hennes självbiografi ”Boken om mitt liv” skriver hon: ”Jag tog den ärorike Sankt Josef till min förespråkare och herre och anbefallde mig mycket åt honom. (…) Jag kan inte minnas att jag någonsin bett honom om något som han inte har utverkat. Det är förunderligt vilka stora nådegåvor Gud har gett mig genom detta saliga helgon, och från vilka faror han har befriat mig, både till kropp och själ. Det tycks som om Herren åt andra helgon har gett nåd att hjälpa i någon särskild nöd; men av detta ärorika helgon har jag erfarenhet att han hjälper i allt. Och Herren vill få oss att förstå att liksom han var honom underdånig på jorden – då han bar namnet fader och var hans uppfostrare och därför kunde befalla honom – så gör han i himlen allt vad han ber om.”
Den helige Josef är alltså precis som den saliga jungfrun Maria ett ”universalhelgon” som man med fördel kan åkalla i alla situationer. Och logiken är enkel: Eftersom Bibeln uttryckligen säger att Jesus lydde sina föräldrar, Josef och Maria i allt under hela sin uppväxt i Nasaret, så är det rimligt att han i någon form fortsätter att lyda dem även nu när de är i himlen, genom att alltid bönhöra dem. Eftersom Josef var överhuvud för den heliga familjen, som utgjorde fröet till Kyrkan, så utsåg påven Pius IX honom även år 1870 som skyddspatron för hela den Katolska Kyrkan. På 150-årsdagen av denna utnämning publicerade påven Franciskus det apostoliska brevet Patris corde, ”Med en faders hjärta”, där han delade med sig av ”några personliga erfarenheter av denne extraordinära gestalt”.
Påven beskriver där den helige Josef som en älskad fader, i patriarken Josefs efterföljd, och likaledes som en älskande fader, som lärde Jesus att gå, höll honom ömt i sin famn och gav honom mat. Josef var även en lydig fader, som utan att tveka gjorde Guds vilja som uppenbarades för honom i drömmar, och en modig fader som skyddade den heliga familjen undan faror, inte minst genom att fly till Egypten för att undkomma kung Herodes. Den helige Josef är också en arbetande fader, som försörjde den heliga familjen såsom snickare eller hantverkare, och till följd av detta instiftade påven Pius XII år 1955 den helige Josef arbetarens minnesdag på arbetarrörelsens internationella högtidsdag den 1 maj.
Slutligen beskriver påven Franciskus Josef som en fader i skuggorna, eftersom han var den jordiska skuggan av den himmelske Fadern. Den helige Josef är på ett särskilt sätt en förebild för alla fäder, inklusive alla andliga fäder såsom biskopar och präster, som liksom Josef själv inte har några egna biologiska barn, men som inte är mindre fäder för det. Av den helige Josef kan alla fäder lära sig att älska med en kysk kärlek, som inte söker att äga dem som anförtrotts åt dem utan utge sig själva för dem, precis som Josef bara levde för Jesus och Maria, och i skuggan av dem.
Låt oss därför be om den helige Josefs förbön för oss själva och för hela Kyrkan, att vi genom att se på Josef kan ana någonting om hurdan vår himmelske Fader är, och lära oss att liksom Jesus vara både vår Fader i himmelen och vår fader Josef lydiga i allt. Och låt oss särskilt be om Josefs förbön för alla fäder, såväl kroppsliga som andliga, att de kan älska alla sina barn med en ren kärlek och uppfostra dem till att bli lika Kristus, såsom bröder och systrar till honom. Amen.
Fader Gustavs predikningar 