Torsdag i 3 fasteveckan

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jer 7:23–28; Ps 95:1–2, 6–9; Luk 11:14–23.

Kär.a bröder och systrar

Idag har vi avverkat hälften av fastetidens 40 dagar, vilket det anspelades på i den svenska översättningen av dagens kollektbön som inleddes med orden ”I mitten av denna fastetid…”. En mer ordagrann översättning av dagens kollektbön skulle dock vara: ”Vi åkallar ödmjukt ditt majestät, Herre, att ju mer dagen för den frälsande högtiden närmar sig, desto mer må vi växa i hängivenhet
för att fira dess påskmysterium.” Den franske dominikanske teologen Réginald Garrigou-Lagrange som dog 1964 upprepade ofta i sina skrifter att helgelseprocessen liknar gravitationskraften på så vis att ju närmre vi kommer Gud, desto snabbare dras vi till honom. I ett normalt kristet liv växer man hela tiden till i kärlek och helighet, men inte nog med det – det normala är man dessutom hela tiden växer snabbare och snabbare. Om inte så beror det på att vi själva gör motstånd mot Guds nåd.

I slutet av dagens evangelium hörde vi Jesus säga att ”Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.” (Luk 11:23) Det går inte att vara likgiltig inför Jesus. Om vi inte vandrar tillsammans med honom så går vi åt motsatt håll. Det går inte att stå still i det andliga livet, för då går man tillbaka. Men dessvärre har Guds utvalda folk ofta gjort just det, precis som profeten Jeremia beklagade sig över i dagens första läsning: ”Från den dag de lämnade Egypten ända till denna dag har de gått bakåt och inte framåt.” (Jer 7:25)

Hemligheten med det andliga livet, det är alltså att det hela tiden blir lättare och lättare att växa i helighet. Det gäller bara att komma igång och inte ge upp innan man har fått upp farten. Som nyomvänd kan det kännas lite trögt och krävas en hel del ansträngning att med hjälp av Guds nåd rensa ut alla dödssynder och dåliga vanor. Men det gäller att vara medveten om att dygderna, de goda vanorna, blir lättare och lättare att utöva ju mer man övar sig i dem. Vetskapen om detta borde fungera som en bra motivation att göra vad man själv kan för att följa Jesus ännu närmre, och snabbare och snabbare skynda honom till mötes. Därmed inte sagt att de som nått långt på helighetens inte behöver gå igenom några svårigheter och prövningar – tvärtom! Men ju mer man är uppfylld av Guds nåd, desto större kraft får man också för att genomlida dessa svårigheter och prövningar, och på så vis blir det ändå lättare att fortsätta växa i helighet.

Låt oss be att vi själva och alla människor får del av denna omvändelsens nåd, och att vi under andra halvan av denna heliga fastetid kan växa ännu mer i kärleken till Kristus och vår längtan att få fira påsk tillsammans med honom. Amen.