Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Mos 37:3–4, 12-13a, 17b–28; Ps 105:16–21; Matt 21:33–43, 45–46.
Kära bröder och systrar
Patriarken Jakobs son Josef som vi hörde om i dagens första läsning är en av flera tydliga förebilder för Jesus i det Gamla testamentet. Precis som Jesus är Josef sin faders älskade son, och precis som Jesus blev hatad av fariséerna och de skriftlärda på grund av avundsjuka så blev Josef hatad av sina egna bröder. Och precis som att Jesu död ledde till hela världens frälsning, så ledde det faktum att Josef blev kastad i en brunn och såld till Egypten att hela regionen räddades från hungersnöd. Både Jesu och Josefs liv är tydliga exempel på hur Gud kan vända det onda, till och med synden, till någonting gott, vilket är den enda anledningen till att han tillåter det onda att ske. Efter Jakobs död och efter att Josefs bröder på nytt bett Josef om förlåtelse svarar han: ”Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv.” (1 Mos 50:20)
Upprinnelsen till att Josef blev hatad av sina bröder, det var dock att deras far Jakob eller Israel ”älskade Josef mer än alla sina andra söner” (1 Mos 37:3), och han dolde inte hellre detta för dem. Även Gud Fadern älskar sin enfödde Son Jesus Kristus mer än någonting annat, precis som han högtidligt förklarade vid Jesu dop och förklaring på berget Tabor: ”Detta är min älskade Son” (Matt 3:17, Mark 1:11, Luk 3:22, Matt 17:5, Mark 9:7, Luk 9:35). Men genom dopet har vi alla blivit inlemmande i Kristus och adopterade som Guds barn, till söner och döttrar i Sonen. Och i och med detta har var och en av oss blivit ämnen för Guds särskilda förkärlek. I versen före evangeliet hörde vi den så kallade lilla Bibeln: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom skall ha evigt liv” (Joh 3:16). Men Gud älskar inte bara hela världen och alla människor i största allmänhet. Han älskar var och en av oss på ett helt personligt sätt, och Jesus hade utan att tveka lidit och gett sitt liv för var och en av oss om vi så skulle ha varit den enda människan som levt på jorden. När birgittasystrarnas ber om den heliga Birgittas förbön kallar de henne för ”Sponsa Christi predilecta”, vilket ordagrant skulle kunna översättas som ”Kristi med förkärlek älskade brud”. Och det skulle man på sätt och vis kunna säga om var och en av oss som genom dopet har inlemmats i Kristi kropp, Kyrkan, Kristi brud, även om uttrycket ”Kristi brud” på ett särskilt sätt är reserverat för jungfrur och änkor som vigt sina liv åt Kristus som nunnor eller konsekrerade jungfrur. Vi är alla Guds favoriter, men eftersom det inte sker på någon annans bekostnad så finns det ingen anledning till avundsjuka, som hos Josefs bröder.
Låt oss be om nåden att vi blir ännu mer medvetna om Guds förkärlek till var och en av oss, så att vi kan låta oss älskas ännu mer av honom. Och låt oss be om hjälp att tålmodigt utstå alla lidanden och orättvisor som Gud tillåter oss att utstå, i glädjen över att få dela Kristi lidanden varmed han frälste världen, och i vissheten att Gud kan och kommer vända allt det onda till någonting ännu godare. Amen.