Torsdag i 2 fasteveckan

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jer 17:5–10; Ps 1:1–4, 6; Luk 16:19–31.

K.ära bröder och systrar

Genom liknelsen om den rike mannen och Lasaros varnar Jesus oss för vilka allvarliga konsekvenser för vårt eviga väl det kan få om vi inte bryr oss om att visa barmhärtighet mot dem som lider nöd, utan bara tänker på vår egen bekvämlighet. Samtidigt kan dock denna liknelse även riskera att ge oss bilden av en obarmhärtig Gud, som tycks döma den rike mannen till evigt straff trots att han bönar och ber om att få slippa plågorna i dödsriket. Problemet med den rike mannen är dock att han bara tycks beklaga sig över de dåliga konsekvenserna av sitt handlande under jordelivet, utan att verkligen ångra sina synder och sin likgiltighet gentemot Lasaros fattigdom och hunger. Han fortsätter rentav i dödsriket att behandla Lasaros som en slags slav som ska lindra hans lidande och varna hans bröder. Därför är det korrekt att påstå att Gud inte dömer någon till helvetet mot deras vilja, utan att alla som hamnar där själva frivilligt har dömt sig dit. Den brittiske författaren C.S. Lewis har uttryckt det med att helvetet är låst från insidan, och sammanfattade möjligheterna till människans eviga utgång genom att säga att ”i slutändan finns det två slags människor – de som säger till Gud ”ske din vilja”, och de till vilka Gud säger ”ske din vilja”.

Låt oss be om nåden att vi blir uppmärksamma på alla våra medmänniskors behov och frikostigt kan dela med oss av vårt överflöd, så att vi inte riskerar att som den rike mannen i dagens evangelium döma oss själva till evigt straff, utan att vi efter detta jordeliv liksom Lasaros får föras av änglarna till Abrahams sköte i himmelriket. Amen.