Fredag i 1 fasteveckan

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Hes 18:21–28; Ps 130; Matt 5:20–26.

Kära bröder och systrar

När Kyrkan bedömer om en person ska helgonförklaras eller inte så tittar man framförallt på de sista tio åren i den personens liv. Ingen människa föds till ett helgon, och många stora helgon var stora syndare innan de omvände sig, som t.ex. den helige Augustinus och den helige Charles de Foucauld. Vi är alla kallade till att bli helgon, och det som avgör hur stort helgon man är, det är måttet av den teologala kärlek till Gud och till vår nästa för Guds skull som vi har när vi dör. Det spelar ingen roll om man har varit en stor syndare under större delen av ens liv så länge man genomgår en verkligen omvändelse och gör bot för sina synder innan sin död. Men å andra sidan spelar det heller ingen roll hur heligt man än har levt under större delen av ens liv om man dör i dödssyndens tillstånd utan att ångra sig. Det är på samma sätt som med en löpartävling: det enda som räknas är vilken plats i loppet man har vid målgången. Det spelar det ingen roll om man leder under nästan hela loppet om man ändå blir omsprungen i den sista kurvan, eller om man tvärtom ligger sist från start för att spara krafter så länge man springer om hela fältet under slutspurten.

I dagens första läsning ur profeten Hesekiels bok hörde vi Herren Gud säga att ”Om den gudlöse upphör med sina synder och håller alla mina bud och handlar rätt och rättfärdigt skall han leva.” (Hes 18:21) Det här är ett mycket viktigt och uppmuntrande budskap. Hur mycket vi än ställt till det i våra liv genom att synda så är det aldrig kört. Det är bara djävulen, lögnens fader, som försöker intala oss detta. Innan vi har syndat så försöker djävulen övertala oss om att det inte är så farligt. Men om vi ger efter för frestelsen och syndar så gör han tvärtom allt för att övertyga oss om att synden är så allvarlig och oförlåtlig att det inte ens är någon idé att försöka omvända sig. Men sanningen är att Gud alltid ger oss möjlighet att ångra oss, be om förlåtelse och gottgöra för våra synder, och börja om på nytt. Och när vi väl har omvänt oss så kommer han inte längre ihåg våra synder.

Samtidigt gäller dock även det omvända: ”Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt skall han dö.” (Hes 18:21) Den som genom Guds nåd har bevarats från allvarliga synder får inte bli högmodig och själv ta åt sig av äran. Den helige påven Clemens skriver i sitt brev till korinthierna att ”Den som är kysk får inte skryta, eftersom han vet att det är en annan som ger honom återhållsamheten.” (n. 38) Om man upplever sig huvudsakligen leva ett rättfärdigt liv utan allvarliga synder, då är det mycket viktigt att tacka Gud för detta. Och man behöver inte vara en stor syndare för att erfara Guds barmhärtighet. Den heliga Thérèse av Jesusbarnet fick en gång höra av sin biktfader att hon aldrig hade begått en enda dödssynd. Men hon tillskrev detta helt och hållet Gud själv, som i sin stora barmhärtighet i förväg hade bevarat henne från att falla i allvarlig synd, på liknande sätt som Gud med sin förekommande nåd bevarade den saliga jungfrun Maria helt fri från synd.

Låt oss därför be om nåden att vi vare sig förlorar hoppet om Guds barmhärtighet om vi syndar eller blir högmodiga om vi bevaras från synd, utan i ödmjukhet alltid är beredda att be Gud om förlåtelse för våra synder och tacka honom för alla hans välgärningar mot oss, han som lever och råder i evigheters evighet. Amen.