Första söndagen i fastan A

Högmässa och mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 1 Mos 2:7–9; 3:1–7; Ps 51:3-6a, 12–14, 17; Matt 4:1–11.

Kära bröder och systrar

I onsdags inleddes fastetiden, och idag på den första söndagen i fastan får vi som vanligt höra om hur Jesus själv fastade i öknen fyrtio dagar och fyrtio nätter, vilket är den huvudsakliga förebilden för fastetidens fyrtio dagar av bön, fastor och allmosor som förberedelse för att fira den heliga påsken. Att intensifiera sitt böneliv, frivilligt avstå från kroppsliga njutningar och dela med sig av sitt överflöd till andra, det är ypperliga hjälpmedel för att komma närmre Gud och omvända sig på nytt till honom. Detta är djävulen livrädd för, och därför är det naturligt att vi under denna tid av botgöring och försakelser frestas av honom att vända tillbaka till vårt gamla liv. I dagens evangelium fick vi höra om hur Jesus själv frestades av djävulen, och därmed gett oss ett föredöme i hur vi ska motstå frestelser. Men man skulle kunna fråga sig varför djävulen bemödade sig att fresta Jesus. Förstod han inte att Jesus såsom Guds Son ändå aldrig skulle kunna göra någonting som är mot Guds vilja? Nej, för djävulen visste inte från början att människan Jesus Kristus också var Guds Son. Såsom den mäktigaste varelse som Gud har skapat så är djävulen oerhört skicklig på att observera oss människor på det yttre planet, men han har inte samma kännedom om våra hjärtans innersta tankar som Gud själv. När djävulen inleder sina frestelser av Jesus med att säga ”Om du är Guds son…”, då är det alltså ett uppriktigt ifrågasättande av att Jesus verkligen skulle vara det. Enligt djävulens egen logik så borde någon som är Guds egen Son använda sin makt för att se till att han själv aldrig behöver bli hungrig, samt för att vinna inflytande och rikedomar för egen vinning. Men det gör inte Jesus. Han har inte kommit till jorden ”för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mark 10:45). Och genom att stå emot djävulens frestelser både gottgör Jesus för de gånger som vi faller för dessa frestelser, han förvärvar nåd åt oss så att vi inte ska behöva falla för dem igen, och visar oss dessutom vad det innebär att älska Gud med hela sitt hjärta, med hela sin själ och med hela sitt förstånd.

Djävulens tre frestelser i dagens evangelium motsvarar de tre ursprungliga frestelserna som de första människorna, Adam och Eva, utsattes för i Edens lustgård, och som vi hörde om i den första läsningen ur Första Moseboken: ”Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet” (1 Mos 3:6). På liknande sätt frestar djävulen Jesus att mätta sig själv genom att förvandla stenar till bröd, i högmod sätta Gud på prov, samt att vinna alla rikedomar i hela världen mot att han faller ner och tillber djävulen. Kroppsliga njutningar, rikedomar och förstånd. Inget av detta är fel i sig själv. Vi människor behöver både mat, fortplantning, ägodelar och förstånd för att leva här på jorden. I alla frestelser finns det någonting lockande som vi uppfattar som gott, annars skulle vi inte frestas att synda. Men när strävan efter legitima behov går till överdrift och vi gör detta till ett mål i sig istället för medel till att växa i kärlek till Gud och varandra, då leder det till frosseri, vällust, girighet, högmod och de andra huvudsynderna. Fastor, allmosor och böner är därför direkta hjälpmedel för att tygla kroppens, ögats och högfärdens begär. Ytterligare ett sätt att motverka dessa laster är de tre evangeliska råden, nämligen kyskhet, fattigdom och lydnad, som de gudsvigda avlägger i dess mest radikala form, och i vars anda vi alla är kallade att leva.

Men hur kan Gud tillåta att vi frestas av djävulen att synda? I grund och botten är det en konsekvens av människans fria vilja, som är en förutsättning för att vi ska kunna vara fria att älska Gud. Som vi hörde om i den första läsningen så missbrukade de första människorna denna fria vilja, vilket ledde till att synden och döden kom in i världen. I dagens andra läsning ur Romarbrevet hörde vi aposteln Paulus utlägga konsekvenserna av detta syndafall: ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade” (Rom 5:12). I den gamla Vulgata-översättningen till latin är slutet av denna vers översatt med den ungefärliga betydelsen ”…och så nådde döden alla människor i honom som [in quo] alla har syndat”. Denna formulering ger ett ännu tydligare stöd för läran om ursynden eller arvsynden, som innebär att alla människor föds med en syndaskuld på grund av Adams och Evas första synd eftersom alla människor skulle ha syndat i Adam. Detta är dock med all sannolikhet en något inexakt översättning av grekiskan, och som därför har korrigerats i den nya Vulgata-översättningen. Där är denna bibelvers översatt på motsvarande sätt som i den svenska Bibel 2000, som för övrigt från och med idag är den enda officiella bibelöversättningen för den katolska liturgin i vårt stift, som alltså kort och gott säger att ”döden [nådde] alla människor därför att de alla syndade”. Men Kyrkans lära om ursynden står och faller inte med hur denna bibelvers översätts. Och oavsett om man tror att människan föds med en syndaskuld som vi behöver få förlåtelse för genom dopet eller inte, så är det ett erkänt faktum att vi alla föds med en oordnad böjelse för synden, det så kallade begäret, på latin concupiscentia. Och detta försvinner tyvärr inte efter att ursynden utplånats genom dopet. Därför får vi dras med att utsättas för frestelser att synda så länge vi lever här i världen. Men varje gång som vi med Guds hjälp motstår frestelser så får vi ett tillfälle att växa i kärleken till honom.

Så hur kan vi då göra för att motstå frestelser? Även här kan vi lära oss av Jesus i dagens evangelium. Jesus svarar på djävulens frestelser med hjälp av Guds Ord i den Heliga Skrift. Å ena sidan borde vi aldrig gå i dialog med djävulen på hans villkor. Å andra sidan är det mycket effektivt att ge djävulen svar på tal genom Guds eget Ord. Om vi samtycker till en frestelse, då är det inte bara djävulens fel att vi syndar, utan också vårt eget, på grund av vår svaga vilja. Och för att stärka vår vilja i föresatsen att göra det goda, då är det nödvändigt att först och främst använda sitt förnuft för att bli övertygad om vad det goda är. Och detta kan vi göra genom att studera Guds Ord i Skriften, samt Kyrkan officiella tolkning av Skriften i Traditionen. När jag själv har frestats att tänka att det är omöjligt att bli lycklig som katolsk präst med tanke på alla uppoffringar som det kräver, då har jag exempelvis många gånger funnit tröst och styrka i Jesu löfte att ”Sannerligen, var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen” (Luk 18:29-30)

Låt oss be om nåden att vi under fastetidens fyrtio dagar får kraft att uthålligt utöva bön, bot och barmhärtighet samt leva i en anda av kyskhet, fattigdom och lydnad, så att vi kan stå emot djävulen när han frestar oss med det som ”kroppen begär, ögonen åtrår och högfärden skryter med”, och så blir väl förberedda att fira den heliga påsken. Amen.