4 söndagen ”under året” A

Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Sef 2:3; 3:12–13; 1 Kor 1:26–31; Matt 5:1-12a.

Kära bröder och systrar

Inom kort kommer det åter bli möjligt att köpa Katolska Kyrkans katekes på svenska, den officiella sammanfattningen av den Katolska Kyrkans lära. Katolska Kyrkans katekes följer den traditionella indelningen av katekesen i fyra delar: trosbekännelsen, sakramenten, moralläran och bönen. I konfirmationsundervisningen som jag ansvarar för använder vi oss av ungdomskatekesen Youcat, som är uppbyggd på samma sätt. Den här terminen håller vi på att gå igenom de tio budorden, som utgör sektion två av den tredje delen av katekesen, som behandlar Kyrkans morallära.

Det kan tyckas självklart att den systematiska genomgången av Kyrkans morallära är strukturerad kring de tio budorden. Men när Kyrkan började sammanställa Katolska Kyrkans katekes för snart 40 år sedan så var detta faktiskt inte självklart från början. De tio budorden undervisar oss visserligen klart om tydligt om vad vi inte får göra om vi vill fortsätta leva i gemenskap med Gud och med varandra på ett harmoniskt sätt, så att vi inte begår några dödssynder och berövar oss själva det eviga livet. Men att bara fokusera på förbud kan ge intryck av en så kallad pliktmoral, där buden bara skulle utgöra en samling till synes godtyckliga regler som Gud i sin allmakt har satt upp för att sätta vår lojalitet på prov, och belöna oss med evigt liv i himmelriket om vi följer dem eller straffa oss för evigt i helvetet om vi bryter mot dem. Buden kan i så fall tyckas vara något som står i vägen för vår lycka, och Gud därmed framstå som en glädjedödare. Ett sådant synsätt gör att man lätt ser på den moraliska lagen som en börda, som man gör allt vad man kan för att komma runt utan att för den skull dra på sig det eviga straffet i helvetet.

Men Gud har inte gett oss budorden för att kunna belöna oss om vi följer dem och straffa oss om vi bryter mot dem. Han har gett oss dem för att han älskar oss och för att visa hur vi ska bli lyckliga, eller med ett äldre och vackrare ord, saliga. Att bli lycklig eller salig, eller kort och gott lycksalig, det är det högsta goda som man kan uppnå, och det är således också det mest kärleksfulla som man kan önska för någon annan. Och Gud har inte bara visat oss hur vi ska göra för att uppnå lyckan eller saligheten på ett negativt genom att ge oss budorden som säger vad vi måste undvika. Han har även visat oss på ett positivt sätt hur vi borde leva för att uppnå denna salighet, nämligen i form av saligprisningarna som vi hörde i dagens evangelium. Saligprisningarna utgör inledningen av bergspredikan, som i sin tur utgör den mest kända sammanställningen av Jesu undervisning i evangelierna. De utgör både ett självporträtt av Jesus och en instruktionsmanual för hur vi ska komma till himmelriket och bli saliga. Man skulle kunna dela in de åtta saligprisningarna i tre olika kategorier: aktiva handlingar, inre hållningar och passiva lidanden. Bara två av saligprisningarna tycks uttrycka vad man aktivt måste göra för att bli salig: ”Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet” och ”Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner”.

Att vara barmhärtig och visa barmhärtighet mot andra kan man göra på huvudsakligen två olika sätt. Dels genom att barmhärtigt förlåta andra det moraliska onda som de har gjort, i full vetskap om att Gud till att börja med har förlåtit oss själva allt i sin stora barmhärtighet. Men vi kan också visa barmhärtighet genom att avhjälpa det fysiska onda som andra får genomlida, genom att utföra olika former av barmhärtighetsgärningar, såväl kroppsliga som andliga. Att hålla fred eller stifta fred, det måste man inte vara en politisk makthavare som strävar efter att vinna Nobels fredspris för att kunna göra. Det räcker gott med att sprida fred eller frid i det lilla sammanhang där man befinner sig, inom familjen, i församlingen, på arbetsplatsen eller i skolan. Och för att kunna sprida fred eller frid till andra måste vi till att börja med själva ta emot denna frid från Gud i bönen.

Tre av saligprisningarna uttrycker snarare inre hållningar än aktiva handlingar. ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket”. Att vara fattig i anden innebär att vara medveten i sin ande om att man är helt beroende av Gud. Detta ligger väldigt nära den tredje saligprisningen, ”Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet”. Ödmjukheten är på ett sätt den viktigaste dygden av alla. Så länge man är ödmjuk nog att inse sina begränsningar, erkänna sina fel, underordna sig Guds vilja, inte sätta sig över andra människor samt be Gud och andra människor om hjälp när man behöver det, då kan vi lita på att Gud själv alltid kommer till vår hjälp i våra tillkortakommanden. Den sjätte saligprisningen, ”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud”, kan vid en första anblick tyckas helt motsvara det sjätte budordet, ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”. Men att vara renhjärtad handlar om mycket mer än bara sexuell renhet. Det innebär att alltid ha rena intentioner och att uppriktigt älska Gud och sina medmänniskor för deras egen skull, inte på grund av det som vi hoppas få ut av dem för egen vinning.

De tre kvarvarande saligprisningarna handlar mer om att tålmodigt utstå lidanden. ”Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade”. Vi får lita på att Jesus, som själv har lidit mer i sin kropp och sin själ än någon annan människa, har medlidande med oss i alla våra sorger och alltid är redo att trösta oss på djupet om vi vänder oss till honom. ”Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade”. Gud ger oss vad vi behöver till både kropp och själ, men om vi framförallt söker Guds rike genom att hungra och törsta efter rättfärdigheten, då kommer vi att få allt det andra som vi behöver också. Den sista saligprisningen är också den som uttrycker den största saligheten: ”Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket”. Att dela Jesu öde och förföljas och ge sitt liv för hans och rättfärdighetens skull som martyr, det är det största bevis på vår kärlek till honom som vi kan ge.

Låt oss be om nåden att vi får en positiv syn på Kyrkans morallära, så att vi inte ser på buden som en börda och något som man vill försöka kringgå till varje pris, utan lita på att Gud har gett oss dem för att han älskar oss och vill oss väl. Låt oss också be om nåden att vi alltid kan leva i saligprisningarnas anda, så att vi som Guds älskade söner och döttrar redan har i världen får skåda Gud med vårt inre öga, och en dag ansikte mot ansikte i himmelriket. Amen.