Juldagen

Juldagens mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 52:7–10; Heb 1:1–6; Joh 1:1–18.

Kära bröder och systrar

God Jul! Idag firar vi att Guds eviga Ord har blivit kött och tagit sin boning bland oss. Julens mysterium, inkarnationen, är tillsammans med Treenigheten ett av de två stora mysterierna i vår kristna tro. Och det är så stort att Kyrkans liturgi ger oss möjlighet att delta i tre olika mässor denna juldag för att meditera över det: mässan under natten, mässan i gryningen och mässan på dagen. De här tre mässorna motsvarar tre olika sätt som Guds Son föds på, som i sin tur motsvarar de tre olika sätt som han kommer till oss på och som vi mediterade över under adventstiden.

Under julnattens mässa hörde vi det klassiska julevangeliet ur Lukas andra kapitel, om hur Guds Son, Jesus Kristus, föddes i historien för drygt 2000 år sedan i Betlehem av Jungfru Maria. Ingångsantifonen till julnattens mässa är dock hämtad ur den andra psalmen i psaltaren, som troligen ursprungligen använts vid den israelitiske kungens tronbestigning, men som Kyrkans liturgi applicerar på Guds Sons eviga födelse av Fadern före all tid: ”Herren sade till mig, du är min Son, jag har fött dig idag” (Ps 2:7). I denna juldagens tredje mässa är det tvärtom. I evangeliet hörde vi om Ordets, Guds Sons, den andra personen i Treenighetens eviga ursprung hos Gud Fadern, om hur Ordet ”fanns i begynnelsen hos Gud” (Joh 2:1), och att ”Ordet var Gud” (1:1). Mässans introitus utgjordes dock av samma profetia som lästes i julnattens mässa ur profeten Jesajas bok, som klart och tydligt förutsäger Guds Sons födelse i tiden som ett litet barn: ”Ett barn är oss fött, och en son är oss given, vars herravälde vilar på hans skuldror. Och hans namn skall vara det stora rådets Ängel.” (Jes 9:6) I morse har vi dessutom firat julottans mässa med evangeliet om hur herdarna nådde fram till det nyfödda barnet i krubban för att tillbe det, och denna mässa har traditionellt associerats med Jesu mystiska födelse i våra hjärtan genom att vi tror på honom och tar emot honom i sakramenten.

Denna juldagens tredje mässa kan ses som en syntes och sammanfattning av alla tre sätt som Guds Son föds på. Prologen ur Johannesevangeliet är nämligen oerhört djup och mångbottnad. Den inleds som sagt med att gå tillbaka till Ordets eviga födelse av Fadern före all tid. Men i den 14:e versen, som de som har för vana att be Angelusbönen upprepar tre gånger om dagen, hörde vi även en tydlig anspelning på hur Guds Son föddes som människa i tiden med orden: ”Och Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss” (Joh 1:14a). Och strax innan hörde vi även en anspelning på hur Guds Son föds i de troendes hjärtan, och hur de som tar emot honom genom att tro på honom själva föds på nytt till att bli Guds barn, och därmed till att bli bröder och systrar till Guds Son: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.” (Joh 1:12-13)

Om det finns tre olika sätt som Guds Son föds på, så finns det fyra olika anledningar till att Guds Son föddes till jorden som människa. Den mest uppenbara, som vi bekänner i trosbekännelsen varje söndag och högtid, är att det var för vår frälsnings skull. Guds Son föddes till jorden framförallt för att dö för våra synder, uppstå igen på tredje dagen och därmed öppna vägen för oss till det eviga livet. Men Gud blev också människa i Jesus Kristus för att vara Gud med oss, Immanuel, och därmed visa hur mycket han älskar oss. Såsom perfekt Gud och perfekt människa utgör Jesus också den perfekta förebilden för hur vi ska leva som människor. Men i denna juldagens tredje mässa presenteras också en fjärde anledning till Guds Sons människoblivande, nämligen att vi i vår tur skulle bli gudomliga, som vi bad om i kollektbönen: ”Gud, du som underbart har skapat den mänskliga naturens värdighet och ännu underbarare har återställt den, vi ber dig, giv att vi blir delaktiga i hans gudomlighet, som har värdigats ta del av vår mänsklighet.” Slutet av denna bön återkommer i varje helig mässa då dessa ord beds av prästen under offertoriet samtidigt som han tillsätter en droppe vatten i kalken med vin. Detta blandande av vinet med lite vatten har inte bara som syfte att efterlikna det faktum att det kom ut både blod och vatten ur Jesu sida efter hans död när soldaten genomborrade hans hjärta med sin lans. Det är bara vinet som förvandlas till Kristi blod. Men efter blandningen är vattnet oskiljaktigt förenat med vinet, och efter konsekrationen förblir det således även oskiljaktigt förenat med Kristi blod. Genom att Guds Son har beblandat sig med oss människor och vår mänskliga natur, så har han därmed öppnat vägen för vår gudomliggörelse. Den helige Athanasios sade att ”Guds Son blev människa för att göra oss till Gud”, och den helige Thomas av Aquino att ”Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.” (KKK n. 460).

Men Johannesprologen anspelar även på andra aspekter av Jesu jordiska födelse. Jesus föddes som bekant i ett stall ”eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget” (Luk 2:7). Även i Johannesprologen skildras hur illa Jesus blev mottagen när han trädde in i världen: ”Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.” (Joh 1:11). Kanske skulle man kunna ursäkta dem som var ansvariga för att den helige familjen inte fick plats på något av härbärgena i Betlehem med att Gud i sin ödmjukhet så totalt hade dolt sin härlighet att ingen kunde ana att det var Guds egen Son som Maria var på väg att föda. Men vi som drygt 2000 år senare tror på Jesus, vi kan säga med evangelisten att ”vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader” (Joh 1:14b). Och då finns det inga ursäkter att fortsätta att medvetet stänga sitt hjärta för Jesus.

Låt oss tacka vår Herre Jesus för att han, som är evigt född av Fadern före all tid, också har velat födas som människa i tiden och ständigt vill födas på nytt i våra hjärtan, så att vi i vår tur också kan födas på nytt till Guds barn. Låt oss också tacka för den oerhörde värdigheten att få del av hans gudomliga natur, tack vare att han har värdigats dela vår mänskliga svaghet. Och låt oss be om nåden att vi denna jul verkligen öppnar våra hjärtan för honom när han kommer, så att vi än mer får skåda hans härlighet, och så fyllas ännu mer av hans nåd och sanning. Amen.