Julaftons kvällsmässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 62:1–5; Ps 89:4–5, 16–17, 27, 29; Apg 13:16–17, 22–25; Matt 1:18–25,
Kära bröder och systrar
God Jul! Vi inleder julfirandet med denna julaftonsmässa, då vi får höra om hur det gick till när Jesus föddes enligt evangelisten Matteus. Vi hörde större delen av detta evangelium redan i söndags på fjärde söndagen i advent. Men ikväll fick vi även höra den sista versen i kapitlet, som berättar att Josef inte rörde Maria ”förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.” (Matt 1:25) Det finns två stora mysterier i vår kristna tro, som gör den unik jämfört med andra religioner som också tror att det finns en enda Gud, som judendomen och islam. Att det finns en enda Gud, det kan man faktiskt komma fram till med sitt förnuft. Hur skulle någonting kunna existera över huvud taget, om det inte fanns ett evigt, oföränderligt väsen som har skapat allt? Men som kristna tror vi dessutom att denne ende Gud, som har skapat allting, är Treenig, och utgörs av tre gudomliga personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande, som lever i en evig kärleksrelation med varandra. Treenigheten, det är det första och största av mysterierna med den kristna tron, som man inte kan komma fram till genom sitt förnuft, utan bara genom att Gud har uppenbarat det för oss.
Och hur har Gud uppenbarat den fulla sanningen om sig själv för oss? Jo, genom det andra stora mysteriet i vår kristna tro, nämligen att han har blivit människa i Jesus Kristus. Och det är det som vi firar nu under julen. Det här mysteriet kallas för inkarnationen. Det har ingenting med reinkarnation att göra, alltså att vi människor skulle återfödas till någon annan eller någonting annat när vi dör. Inkarnationen innebär att Gud själv en gång för alla har antagit kött och blivit en människa som vi. Närmare bestämt så är det den andra av de tre personerna i Treenigheten, nämligen Sonen, som har blivit människa i Jesus Kristus. Men varför ville Gud bli människa som vi? Vi kan få två ledtrådar i de två namn som nämndes i dagens evangelium, som det barn som skulle födas av jungfrun skulle få: Jesus och Immanuel.
Ängeln berättade för Josef i en dröm att barnet som jungfru Maria bar hade blivit till genom den Helige Ande, att hon skulle föda en son och att Josef skulle ge honom namnet Jesus. Namnet Jesus betyder ”Herren frälser”, och ängeln förklarar att Jesus ska få detta namn eftersom han ska frälsa sitt folk från deras synder. Ända sedan de första människorna, Adam och Eva, var olydiga mot Gud och åt av den förbjudna frukten från kunskapens träd, så var relationen mellan Gud och människorna skadad. Synden och döden kom in i världen, och vi människor förlorade det eviga livet som vi var skapade till. Ända sedan dess var vi i behov att bli frälsta eller räddade för att kunna få del i det eviga livet hos Gud igen. Vi kunde inte frälsa oss själva, och därför frälste Gud själv oss genom att bli människa i Jesus Kristus. Gud var inte strikt tvungen att bli människa för att frälsa oss. Han är ju allsmäktig och kan göra vad som helst, så det är klart att han hade kunnat förlåta oss våra synder och ge oss tillträde till det eviga livet igen även utan att bli människa. Men det fanns inget mer passande sätt som Gud hade kunnat frälsa oss på än genom att själv bli människa.
Tack vare att Jesus Kristus är sann människa så kan han gottgöra för hela mänsklighetens synder i vårt ställe. Och tack vare att han är sann Gud och helt fri från egna synder, så kunde han frambära ett felfritt offer för våra synder genom att offra sitt liv för vår skull på korset. Den främsta anledningen till att Guds Son föddes till världen som ett litet barn i Jesus Kristus, det var alltså för att han 33 år senare skulle offra sitt liv genom att lida och dö för vår skull på ett kors, och sedan uppstå igen. Detta kommer vi att ihågkomma under påsken. Men det är bra att påminna sig redan nu när vi firar Jesu glädjerika födelse under julen att han framförallt kom till jorden för att lida och dö för oss. Och genom att vi tror på det som Jesus har gjort för oss och förenas med hans död och uppståndelse genom dopet, då får vi förlåtelse för våra synder och del i det eviga livet. Det är detta som är evangeliet, kristendomens glada budskap, som sammanfattas mycket bra i den så kallade lilla Bibeln i Johannesevangeliets tredje kapitel: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)
Men i dagens evangelium hörde vi även ett annat namn på det barn som jungfrun skulle föda, nämligen Immanuel. Det var inte detta namn som Jesus faktiskt fick, utan det nämns bara i profetian om hans födelse hos profeten Jesaja: ”Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss)”. Men även om Jesus fick namnet Jesus istället för Immanuel, så uppfyller han ändå den här profetian också, eftersom han är det som namnet Immanuel betyder: ”Gud med oss”. När Guds Son blev människa så fortsatte han vara lika mycket Gud som han hade varit i all evighet, såsom född av Fadern före all tid. Men han blev samtidigt helt och hållet människa som vi. På så vis blev han ”Gud med oss”, som har vandrat här på jorden som en av oss, och som fortsätter att vara med oss även efter att han dog, uppstod från de döda och steg upp till himmelen. Gud vet precis hur det är att vara människa, inte bara för att han har skapat oss människor utan för att han rentav själv har blivit människa, och han är med oss i alla våra bekymmer, svårigheter och lidanden. Och anledningen till det, det är att Gud vill vara oss nära och hjälpa oss att förstå hur mycket han älskar oss.
Ibland kan livet kännas tufft eller rentav hopplöst. Om Gud inte fanns och hade blivit människa för att ge oss del av det eviga livet, då hade livet verkligen varit meningslöst. Men nu är det inte så. Gud finns, och han är god, och han har en underbar plan för var och en av oss. Ibland kan det dock vara svårt att tro på kristendomens glada budskap. Det kan verka för bra för att vara sant. Och ibland kan det vara svårt att känna en påtaglig glädje över att vara kristen, även om man innerst inne tror på Jesus. Vi är ständigt beroende av Guds nåd, som han skänker oss genom den tredje personen i den heliga Treenigheten, den Helige Ande. Låt oss därför be om nåden att Gud förnyar vår tro denna jul, så att vi verkligen kan glädja oss över att Gud har blivit människa i Jesus Kristus, att han har frälst oss från våra synder genom att frivilligt lida och dö för vår skull och låta oss uppstå med honom till det eviga livet, och att han har velat komma ner hit till gjorden för att vara tillsammans med oss, Gud med oss. Amen.