Första söndagen i advent A

Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Jes 2:1–5; Rom 13:11–14a; Matt 24:37–44.

Kära bröder och systrar

Vi firar idag första söndagen i advent, och inleder därmed ett nytt kyrkoår. Men övergången från det gamla kyrkoåret till det nya sker inte alls abrupt. Under de sista veckorna av kyrkoåret har Kyrkans liturgi inbjudit oss att meditera över de yttersta tingen och Kristi återkomst. Och även idag på första söndagen i advent hörde vi ur Jesu tal om tidens slut och om hur det blir vid ”Människosonens ankomst”. Advent betyder ”ankomst”, och det syftar givetvis på Kristi ankomst. Men det finns flera olika sätt som Kristus kommer till oss på. Han har kommit en första gång hit till jorden när han blev människa genom den Helige Ande och föddes av Jungfru Maria i Betlehem för drygt 2000 år sedan. Detta är Kristi första ankomst, som vi kommer att fira till jul, och som adventsliturgin särskilt kommer att rikta in sig på från och med den 17 december. Men målet med att fira minnet av Kristi första ankomst, och alla andra mysterier under hans jordeliv, det är att han också ska komma på ett andligt, osynligt sätt till våra hjärtan. Under adventstidens liturgi kommer vi att få hjälp av flera personer som kan hjälpa oss att förbereda våra hjärtan för denna Kristi mystiska ankomst, framförallt profeten Jesaja, Johannes Döparen och Jungfru Maria.

Men idag på första söndagen i advent så handlar det alltså om Kristi andra ankomst vid tidens slut. Detta är ett Kristusmysterium som ännu inte har ägt rum i historien, så istället för att se tillbaka på vad Jesus har gjort för oss och be om att få del av frukterna av detta, så blickar vi framåt mot tidens slut och ber att vi ska bli väl förberedda att möta vår Herre när han kommer. Och om vi hinner dö innan Jesus kommer tillbaka för att döma levande och döda, då kommer vi ha nytta av att ha förberett oss inför den yttersta domen när vi omedelbart efter vår död kommer att genomgå den personliga domen.

Och hur ska vi då göra för att vara väl förberedda inför mötet med vår Herre? I dagens evangelium hörde vi Jesus säga att ”Som det var i Noas dagar, så blir det vid Människosonens ankomst. Under tiden före floden åt man och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla. Så blir det också vid Människosonens ankomst.” (Matt 24:37-39) Syndafloden var ett föregripande av den yttersta domen, då Gud dömde nästan alla människor i hela världen till att dö, eftersom deras ondska var så stor. Bara Noa och hans familj överlevde. I aposteln Petrus första brev skriver han att Jesus efter sin död steg ner till dödsriket för att ”predika för andarna i deras fängelse. De hade en gång vägrat att lyssna, när Gud tålmodigt väntade i Noas dagar, medan arken byggdes i vilken några få, bara åtta människor, räddades genom vattnet.” (1 Pet 3:19-20). Innan Jesus öppnade vägen till det eviga livet i himmelriket genom sin död, sin uppståndelse och sin himmelsfärd, så hamnade alla som dog, rättfärdiga som orättfärdiga, i dödsriket, på hebreiska sheol och på grekiska hades. Men redan på den tiden genomgick alla människor också en personlig dom vid sin död, vilket ledde till att de inte alla hamnade på samma ställe i dödsriket.

De som hade levt i vänskap med Gud hamnade i den del av dödsriket som brukar kallas för ”fädernas limbo”. Dit räknas enligt traditionen bl.a. Adam och Eva, Noa, Abraham, Mose, David och Johannes Döparen, som brukar avbildas på den traditionella bysantinska påskikonen där Jesus drar upp Adam och Eva ur dödsriket. För de rättfärdiga i fädernas limbo innebar Jesu predikan i dödsriket att de fick tillträde till himmelriket. Men för de orättfärdiga, inklusive dem som vägrat lyssna på Gud under Noas dagar, så innebar Jesu predikan i dödsriket en domspredikan, som bekräftade den dom som de redan hade fått. På motsvarande sätt kommer den yttersta domen att bekräftade den personliga domen som var och en genomgår omedelbart efter sin död.

Och hur ska vi då göra för att få en barmhärtig dom? Petrus fortsätter med att kommentera syndafloden: ”På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet, som inte innebär att kroppen görs ren från smuts utan att man med gott uppsåt vänder sig till Gud. Och ni räddas genom att Jesus Kristus har uppstått” (1 Pet 3:21). Genom att ta emot dopet och med gott uppsåt vända oss till Gud genom tron så kan vi därför stå frimodiga på domens dag. Men vi måste också se till att inte smutsa ner vår vita dopklädnad med dödssynder, utan istället ständigt ikläda oss Herren Jesus Kristus, som aposteln Paulus skriver i dagens andra läsning ur brevet till romarna: ”Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. Nej, ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks.” (Rom 13:13-14) Det var dessa ord som den helige Augustinus läste när han slog upp en bibel efter att ha hört tilltalet från Gud ”tag och läs”, och detta ledde till hans omvändelse. Vår påve Leo XIV tillhör som bekant den helige Augustinus orden, så man kan anta att detta bibelställe har stor betydelse för honom också.

Vidare hörde vi Jesus säga i evangeliet att ”Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar. Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer.” (Matt 24:40-42) Detta har man inom vissa frikyrkliga kretsar tolkat bokstavligt som att det vi Jesu ankomst kommer att ske ett s.k. ”uppryckande”, där de som tror på Kristus kommer att tas upp till himmelen medan de som ännu inte tror får leva kvar på jorden ytterligare en tid under det s.k. ”tusenårsriket”, för att få en sista chans att omvända sig. Detta är dock inte vad den Katolska Kyrkan lär ut. Dessa ord av Jesus ska snarare förstås som en bild för hur den yttersta domen vid Jesu återkomst kommer att uppenbara vad som finns djupast i vars och ens hjärta. Till det yttre kan två personer leva till synes likvärdiga liv med samma yrke, men den som vägrar ta emot Jesus i sitt hjärta genom dopet och tron kommer inte ha någon nytta av att ha utfört sitt arbete på åkern eller i kvarnen lika samvetsgrant som sin kristne kollega.

Låt oss be om nåden att vi fylls av en allt större längtan efter Herrens ankomst, såväl efter hans andra ankomst på den sista dagen som efter hans ständiga ankomst i våra hjärtan, och att vi påskynda hans ankomst genom att gå honom till mötes med kärlekens gärningar. Amen.