Kristus Konungens högtid C

Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Sam 5:1–3; Kol 1:12–20; Luk 23:35–43.

Kära bröder och systrar

Vi firar idag Kristus Konungens högtid, kyrkoårets sista söndag och vår församlings patronatsfest. Kristus Konungens högtid instiftades av påven Pius XI för i år exakt 100 år sedan, med encyklikan Quas Primas som gavs ut den 11 december 1925. Bakgrunden till instiftandet av denna högtid var den sekularisering och de totalitära nationalistiska ideologier som hade vuxit fram efter första världskriget. Pius XI:s valspråk som påve var ”Kristi frid i Kristi rike”, vilket också var undertiteln till hans första encyklika Ubi Arcano, som kom ut dagen före julafton 1922. Redan då hade Pius XI konstaterat att de onda tingen i världen beror på att ”majoriteten av människorna hade kastat ut Jesus Kristus och hans heliga lag ur sina liv och att detta inte längre hade någon plats vare sig i den privata sfären eller i politiken” (Quas Primas, n. 1). Pius XI betonade att det inte går att finna någon varaktig fred och frid annat än i Kristi kungarike.

I år firar vi 1700-årsjubiléet av det första ekumeniska konciliet i Nicaea, och i trosbekännelsen som antogs där bekänner vi än idag varje söndag att vi tror på Jesus Kristus, som ”skall återkomma i härlighet för att döma levande och döda, och vars rike aldrig skall ta slut.” Men vad för slags rike är egentligen Kristi kungarike, och på vilket sätt regerar han över oss? I Quas Primas skrev Pius XI att Kristus Konungen först och främst regerar ”i människornas hjärtan” och ”i människornas vilja” (Ibid., n. 7). Kristi rike är alltså i första hand ett andligt rike, som växer i takt med att vi människor frivilligt underordnar oss Guds vilja, lyder de bud som Kristus har gett oss och på så vis växer till i kärlek och helighet. Pius XI bekräftade att ”Detta rike är andligt och har att göra med andliga ting” (Ibid., n. 15). När Pilatus frågade Jesus om han är kung så svarade Jesus att hans rike ”inte är av denna världen” (Joh 18:36). Strax före Jesu himmelsfärd frågade lärjungarna honom om tiden nu var inne då han skulle ”återupprätta Israel som kungarike” (Apg 1:6), men Jesus svarade då undvikande med att säga att ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt” (Apg 1:7).

Samtidigt påpekade Pius XI att det å andra sidan vore ett ”allvarligt misstag att säga att Kristus inte har någon auktoritet över huvud taget när det gäller civila angelägenheter, för i kraft av den absoluta myndighet över alla skapade varelser som har anförtrotts åt honom av Fadern så står allt under hans makt”. (Quas Primas, n. 17). Det är bara det att Jesus under sitt jordeliv avstod från att utöva denna makt, och valde att frivilligt leva i fattigdom. Som det heter i en av hymnerna för Epifania: ”Han som ger det himmelska riket tar inte ifrån oss det jordiska”.

För att undvika missförstånd vägrade därför Jesus under större delen av sitt jordeliv att hyllas som konung. Första gången var vid hans högtidliga intåg i Jerusalem, som finns avbildat här i koret i Kristus Konungens kyrka. Detta ledde som bekant till att han bara några dagar senare dömdes till döden. Och i dagens evangelium hörde vi om hur Jesus definitivt accepterade titeln ”Judarnas konung” först när han hängde på korset, då det stod klart för alla bortom allt tvivel att han inte kommit för att grunda ett mänskligt rike med timlig makt på jorden. Men den gode rövaren bekände sin tro på att Jesus är en kung med ett eget rike som inte är av denna världen. Och tack vare hans tro och ödmjukhet och det faktum att han villigt tog på sig det rättmätiga straffet för sina överträdelser, så lovade Jesus honom tillträde till hans eviga rike i paradiset redan samma dag.

Men, att Kristi rike i sig är ett andligt rike innebär inte att det inte borde ha något som helst inflytande över rikena på jorden. När Kristus Konungen tillåts att regera i människornas hjärtan genom att vi frivilligt underordnar oss hans vilja och lyder hans bud, då är det meningen att detta ska få konsekvenser också i civilsamhället. Pius XI skriver att ”När människorna en gång erkänner, såväl i privatlivet som i det offentliga livet, att Kristus är Konung, då kommer samhället till sist att motta välsignelser i form av sann frihet, välordnad disciplin, fred och harmoni” (Quas Primas, n. 19). Detta innebär inte minst ett stort ansvar för kristna politiker. Pius XI fortsätter: ”Om rättmätigt valda furstar och lagfarna fylls av övertygelsen att de inte regerar genom sin egen rätt, utan på uppdrag av den gudomlige Konungen och i hans ställe, då kommer de att utöva sin auktoritet fromt och klokt, och de kommer att stifta lagar och tillämpa dem med det gemensamma bästa för ögonen, och med respekt för sina undersåtars mänskliga värdighet. (…) O, vilken lycka som skulle bli vår om alla människor, individer, familjer och nationer, skulle låta sig styras av Kristus!” (Ibid., n. 20) Då skulle, som påven Leo XIII skrev för 125 år sedan och som Pius XI citerar i Quas Primas, ”då skulle till sist många sår läkas, då skulle lagen återfå sin forna auktoritet, och freden med alla sina välsignelser skulle bli återställd. Människor skulle sticka svärden i skidan och lägga ner sina vapen när alla frivilligt erkänner och lyder Kristi auktoritet, och alla tungor skall bekänna att Herren Jesus Kristus är i Gud Faderns härlighet.” (Ibid.)

Kristus Konungens högtid firades ursprungligen den sista söndagen i oktober, dvs. söndagen före Alla helgons dag. Pius XI förklarade att det är passande att fira denna högtid mot slutet av kyrkoåret, för på så vis ”blir de mysterier ur Jesu Kristi liv som har ihågkommits under året liksom fullbordade och krönta genom Kristus Konungens högtid” (Ibid., n. 29). Numer firas Kristus Konungens högtid som bekant idag på kyrkoårets allra sista söndag, för att än mer betona att Jesus Kristus är hela världsalltets konung som sammanfattar allt, ”Alfa och Omega, den förste och den siste, början och slutet” (Upp 22:13). I dagens andra läsning ur Paulus brev till kolosserna, som även sjungs i kvällsbönen vesper varje onsdag, sägs att allt i himlen och på jorden har skapats genom honom, både ”synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter” (Kol 1:16). Detta är namn på olika kategorier av andevarelser eller änglar, som också brukar nämnas i slutet av prefationen i mässan. Och eftersom Kristus Konungen också är ”huvudet för kroppen, för Kyrkan” (Kol 1:18), som vi inlemmas i genom dopet, så har han också gett oss del av sin konungsliga värdighet och upphöjt oss till sin egen härlighet, där vi tillsammans med honom rentav kommer att döma änglar (jfr. 1 Kor 6:3).

Låt oss därför be att Kristi konungarike får utbredas allt mer i människornas hjärtan, genom att vi alla bekänner Kristus som vår konung och ger honom allt större utrymma att regera genom att vi underordnar oss hans vilja och lyder hans bud. Och låt oss också be att Kristi andliga rike också tillåts utöva allt större inflytande på de jordiska rikena, så att vi alla kan leva i en varaktig fred och harmoni med varandra, i väntan på Kristi återkomst. Kristus segrar! Kristus regerar! Kristus härskar! Må Kristi frid och Kristi rike komma. Amen.