S:ta Birgitta av Vadstena

Högmässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: Vish 7:7–14; Ps 25:4–5, 8–10, 14; 1 Kor 2:6–10; Luk 10:21–24.

Kära bröder och systrar

Den heliga Birgitta av Vadstena som vi firar idag är ett av Sveriges två och Europas sex skyddshelgon. Hon föddes omkring år 1302 på Finsta gård i Uppland, där hennes far Birger Persson var lagman. Hennes biktfäder berättar att hon är uppkallad efter den heliga Brigid av Irland, efter att hennes mor hade bett om detta helgons förbön när hon led skeppsbrott innan Birgittas födelse, och räddades till livet. Redan som barn fick Birgitta flera uppenbarelser av Jesus och Maria, och man kan än idag besöka den heliga Birgittas bönegrotta i närheten av Finsta gård dit hon brukade gå för att be i enskildhet och där hon mottog flera av dessa uppenbarelser. Som sjuåring fick hon en syn om natten med ett altare och en kvinna i skinande kläder som höll fram en dyrbar krona, och som frågade Birgitta om hon ville ha den. Birgitta svarade ja, och kvinnan, som givetvis vad Jungfru Maria, satte kronan på hennes huvud. Från den dagen förstod Birgitta att hon var kallad att helt tillhöra Gud. Hon längtade därför efter att bli nunna, men redan som 13-åring blev hon bortgift med Ulf Gudmarsson från Ulvösa i Östergötland. Så alla ni unga tjejer som anar att Gud kanske kallar er till att bli nunnor, och som inte har blivit bortgifta redan som 13-åringar, tänk på vilket privilegium ni har att vara helt fria att följa er kallelse, om det så är att viga hela ert liv på ett särskilt sätt åt Gud i det gudsvigda livet. Jag har för övrigt själv den heliga Birgitta att tacka för att hon genom sin himmelska förbön hjälpt mig att urskilja och hörsamma min kallelse till prästämbetet. Den heliga Birgitta är en sådan där stark och helig kvinna som vet vad hon vill och för det mesta också får det, eftersom hon vill det som är Guds vilja. Under sitt jordeliv såg hon till att hennes vilja så långt som möjligt stämde överens med Guds vilja genom att ofta be den bön som vi sjöng som omkväde till dagens responsoriepsalm: ”Herre, visa mig din väg, och gör mig villig att gå den.” Så om den heliga Birgitta exempelvis vill och ber för att att någon ska bli nunna eller präst, då blir det vanligtvis också så. Vi är dock såklart alltid fria att säga nej till Guds kallelse, fast det skulle i så fall göra båda Jesus och den heliga Birgitta besvikna, och inte minst leda till att vi själva inte blir lika lyckliga som vi hade kunnat bli.

Det vore dock fel att säga att den heliga Birgitta blev bortgift mot sin vilja, för precis som allt annat som hon inte själv kunde råda över så accepterade hon detta utan att tveka som Guds vilja för hennes liv. Och hennes äktenskap med Ulf blev mycket lyckligt, för Ulf var också en mycket gudfruktig man. Tillsammans fick de åtta barn, däribland den heliga Katarina av Vadstena som också blev ett helgon. Ulf och Birgitta var tämligen välbärgade, men de tvekade inte att dela med sig av sitt överflöd. Deras hem stod öppet för människor i nöd, och varje dag fick tolv fattiga äta tillsammans med dem vid deras bord, och Birgitta betjänade dem personligen. Birgitta och Ulf gjorde flera pilgrimsfärder tillsammans, både till S:t Olav av Norges grav i Trondheim och till den helige aposteln Jakobs grav i Compostela i Spanien. Därefter bosatte de sig vid Alvastra kloster söder om Vadstena, ett kloster för cisterciensmunkar. Ganska snart därefter blev dock Ulf sjuk och dog, och begravdes i klostret där hans grav kan beskådas än idag, även om klostret sedan den protestantiska reformationen på 1500-talet ligger i ruiner. Den heliga Birgitta fick tillåtelse att fortsätta bo kvar i närheten av klostret, och från den tiden började hon motta allt fler uppenbarelser. Hennes uppenbarelser skrevs ner på latin av hennes biktfäder, och finns bevarade i fyra tjocka volymer under titeln ”Den heliga Birgittas himmelska uppenbarelser”. I sina uppenbarelser förmedlar den heliga Birgitta inte sällan konstruktiv kritik till både världsliga och andliga ledare, inklusive präster och biskopar, ja t.o.m. självaste påven. Men hon framförde alltid sin kritik sakligt och respektfullt, även om hon i synnerligen allvarliga fall inte heller skrädde sina ord. Och hon underkastade sig alltid Kyrkans bedömning av det gudomliga ursprunget för hennes uppenbarelser och att hon hade förstått dem på rätt sätt. Den främsta källan för den gudomliga uppenbarelsen är apostlarnas undervisning inklusive den Heliga Skrift, och denna uppenbarelse förmedlas till oss och tolkas auktoritativt av apostlarnas efterträdare, biskoparna i gemenskap med påven. Men utöver den kyrkliga hierarkin så kan Gud då och då även ge olika former av uppenbarelser till andra medlemmar av Kyrkan, för att exempelvis påminna Guds folk om olika saker i vår tro, förebrå oss för våra synder eller uppmana oss till bot och bättring. Sådana privatuppenbarelser måste dock alltid bedömas och godkännas av den kyrkliga hierarkin. Det var just denna typ av uppenbarelser som den heliga Birgitta fick, och de godkändes så småningom också av Kyrkan.

Bland Birgittas uppenbarelser återfinns också klosterregeln till den orden som hon så småningom grundade och som hennes dotter Katarina tog över ansvaret för, och som fick namnet den Allraheligaste Frälsarens orden, i dagligt tal Birgittinorden. Birgitta lämnade även detaljerade instruktioner för byggandet av det första klostret för denna orden i Vadstena, inte minst Klosterkyrkan. Typiskt för detta kloster var att det var ett dubbelkloster med både nunnor och munkar, men som levde strikt avskilda från varandra. Klostrets högsta chef var abbedissan, och munkarnas främsta uppgift var att fira den heliga mässan och höra systrarnas bikt.Till jubelåret år 1350 gjorde Birgitta en pilgrimsresa till Rom, och tog med sin sin dotter Katarina. På den tiden var Rom ytterst nedgånget, och t.o.m. påven hade flyttat därifrån för att bo i det betydligt lyxigare Avignon i Frankrike. Den heliga Birgitta skickade bud för att förebrå honom för detta och förmå honom att flytta tillbaka till Rom. Efter Birgittas död fortsatte dessa uppmaningar till påven genom en annan stark och helig kvinna, nämligen den heliga Katarina av Siena, som också är ett av Europas skyddshelgon, och under hennes tid flyttade påven slutligen tillbaka till Rom för att stanna där.

Mot slutet av sitt liv gjorde den heliga Birgitta även en pilgrimsresa till det Heliga Landet, och där fick hon bl.a. en uppenbarelse om hur Jesu födelse gick till. Denna uppenbarelse förändrade för all framtid hur Jesu födelse kom att avbildas i konsten, med Jesusbarnet liggandes hjälplöst direkt på marken och Jungfru Maria som knäfaller intill för att tillbe honom. Den heliga Birgitta dog i Rom den 23 juli 1373, i det hus som idag kallas för ”Den heliga Birgittas hus” vid Piazza Farnese, och som sedan 1931 är moderhus för den nya grenen av birgittinorden som grundades av den heliga Maria Elisabeth Hesselblad. Den heliga Katarina såg till att Birgittas reliker fördes tillbaka till Sverige och Vadstena Klosterkyrka, där de förvaras än idag. Hon arbetade även för Birgittas helgonförklaring, som ägde rum den 7 oktober 1391.

Låt oss be om den heliga Birgittas förbön att Herren visar också oss sin väg, och gör oss villiga att gå den. Amen.