Det heliga korsets upphöjelse

Mässa på latin i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 4 Mos 21:4–9; Ps 78:1–2, 34–38; Fil 2:6–11; Joh 3:13–17.

Kära bröder och systrar

Idag firar vi det heliga korsets upphöjelse, en Herrens fest som har företräde för vanliga söndagar ”under året”. Bakgrunden till denna fest är invigningen av den heliga gravens kyrka i Jerusalem, på platsen för Jesu död och uppståndelse, som ägde rum den 13-14 september år 335 på initiativ av den romerske kejsaren Konstantin. I samband med detta vördade man högtidligen reliker av det heliga korset, och denna tradition fortsatte sedan årligen den 14 september. Tidigare firades även festen för korsets återfinnande den 3 maj. Kejsar Konstantins mor, den heliga Helena hade tidigare gjort en pilgrimsresa till det Heliga Landet och då bland annat hittat tre kors som låg nedgrävda i närheten av den plats som traditionen med mycket hög säkerhet har pekat ut som Golgota där Jesus korsfästes. De tre korsen antogs tillhöra Jesus och de två rövarna som korsfästes tillsammans med honom. För att veta vilket av dem som var Jesu kors lade man dem i tur och ordning på en död man. När det tredje av korsen vidrörde mannen väcktes han till liv, och tack vare detta mirakel rådde det inga tvivel om att man hade återfunnit det sanna korset.

Motståndare av relikvördnaden, som reformatorn Jean Calvin, har hävdat att det under medeltiden fanns så många falska korsreliker i rörelse att man skulle kunna bygga ett helt skepp av dem. Men noggranna beräkningar av alla kända korsreliker har snarare kommit fram till att de bara utgör en knapp tiondel av det ursprungliga korset. Så man kan vara tämligen säker på att de korsreliker som finns kvar idag faktiskt är äkta. Utöver den heliga gravens kyrka finns och vördas reliker av det heliga korset bl.a. i cisterciensklostret Stift Heiligenkreuz i Österrike och Heliga Korsets katolska kyrka i Eskilstuna. Även i den heliga Birgittas hus i Rom finns en liten korsrelik, och när jag var där under ungdomsjubiléet i somras så blev jag ombedd att ge en grupp svenska pilgrimer den särskilda Maurus-välsignelsen för att bota sjukdomar, som endast kan göras med en relik av det heliga korset. Enligt vad jag fått berättat för mig efteråt var det en av dem som mottog välsignelsen som omedelbart blev botad av en smärta i benet som han hade haft sedan lång tid utan att något hade hjälpt. Så inte nog med att vår eviga salighet förvärvades på det heliga korset – genom det heliga korset förmedlar Gud än idag sin nåd för att ge oss både den andliga och den kroppsliga hälsan åter.

Det heliga korset bär verkligen på mycket djup symbolik. I sitt första brev till korinthierna skriver aposteln Paulus att ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.” (1 Kor 1:18) Och han fortsätter med att säga att ”vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet.” (1 Kor 1:23-24) Korset var ursprungligen ett av de mest smärtsamma och skamfyllda avrättningsredskapen som funnits, men i och med att Gud i sin vishet har utvalt korset till redskapet för hela världens frälsning så har det istället blivit till en symbol för triumf och ära. Denna dubbelhet återfinns också i Jesu tal om korset i dagens evangelium. ”Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.” (Joh 3:15). Jesus blev bokstavligen upphöjd på korset, men framförallt blev han upphöjd och förhärligad på det andliga planet, och detta bekräftades så småningom genom hans uppståndelse och himmelsfärd.

I Johannesevangeliet talar Jesus flera gånger om hans stundande lidande och död som stunden för hans förhärligande (jfr Joh 12:23, 13:31, 17:1). De som korsfäste Jesus trodde att det var det ultimata sättet att förnedra honom på, men Jesus, som var helt och hållet oskyldig, lät sig frivilligt korsfästas, och frambar därmed sig själv som en en helig och fläckfri offergåva åt Gud Fadern, det fullkomliga offer som sonar vår och hela världens synd, och den högsta tänkbara formen av tillbedjan. I och med detta förvandlade Jesus korset från en skampåle till platsen och symbolen för hans förhärligande. På liknande sätt kan alla lidanden och förnedringar som vi själva utsätts för förvandlas till ett deltagande i Jesu ärorika seger på korset, om vi bara tålmodigt och frivilligt bär dessa lidanden och oförrätter, och bär fram dem som ett offer till Gud i förening med Jesu offer på korset, som ständigt blir närvarande för världens frälsning i eukaristin.

Dagens liturgi gör även en jämförelse mellan korsets trä och kunskapens träd. I dagens prefation om det ärorika korsets seger heter det ordagrant att Gud ”har fastställt människosläktets frälsning på korsets trä, för att varifrån döden uppstod, därifrån livet skulle återuppstå, och för att den som segrade på ett träd också skulle bli besegrad på ett träd” Även hymnen ”Höga kors, du enda ädla” som sjungs på Långfredagen anspelar på detta: ”All den dom som genom fallet / över världen kommen var / och från det förbjudna trädet / låg på syndigt släkte kvar, / ville han på trädet sona / på det kors som honom bar.” (Cecilia 306:3) Precis som att synden kom in i världen genom att de första människorna åt av kunskapens träd, på motsvarande sätt har Jesus utplånat all världens synd på korsets trä, som aposteln Petrus förklarar i sitt första brev: ”Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten.” (1 Pet 2:24, SFB) På liknande sätt var det också mycket passande att människosläktet skulle frälsas av en människa eftersom synden och döden hade kommit in i världen genom en människa. Det är också en av anledningarna till att Gud valde att frälsa oss genom att själv bli människa, så att hela människosläktet, genom att förenas med Guds människoblivna Ord genom dopet och tron, kunde få värdigheten att medverka till sin egen frälsning.

Slutligen så bär korsets två träbjälkar på symboliken att förena det vertikala med det horisontella. Korset utgör först och främst vägen för oss människor som leder oss här nere från jorden ända upp till himmelriket hos Gud, och detta helt och hållet tack vare Guds initiativ. Joseph Ratzinger förklarade i sin bok ”Introduktion till kristendomen” att korset ”står där, inte som det gottgörelseverk som mänskligheten frambär till en vredgad Gud, utan som uttrycket för Guds dåraktiga kärlek som utger sig själv ända till förödmjukelsens gräns för att på så sätt frälsa människan; det är han som närmar sig oss, inte tvärtom.” (s. 283 i den engelska utgåvan) När korset väl har övertygat oss om den oändliga kärlek och barmhärtighet som Gud har till oss, och vi i vår tur visar honom vår tillit och kärlek, då blir den naturliga och nödvändiga konsekvensen att vi också sprider sanningen om Gud och hans hans kärlek vidare till resten av världen, symboliserat av korsets horisontella tvärbjälke.

Låt oss be om nåden att vår vördnad av det heliga korset och vår tillbedjan av Honom som hängt på det länder oss till hälsa till både kropp och själ, och att vi får kraft att tålmodigt och villigt förena våra egna små kors med Jesu offer på korset. Låt oss också tacka för värdigheten att vi som medlemmar av människosläktet fått möjlighet att gottgöra Adams och Evas synd på kunskapens träd, genom att förenas med Jesus i hans seger över synden på korsets trä, och låt oss slutligen be om nåden att vi alltid kan sprida vidare den kärlek och vishet vi har tagit emot av Gud genom korset till våra medmänniskor. Amen.