Herrens törnekrona

Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 2 Kor 12:7–10; Ps 69:20–22, 27, 31, 33–34; Joh 19:1–5.

Kära bröder och systrar

Idag firar vi Herrens törnekrona. Denna minnesdag kan firas lokalt här i Sverige idag till följd av att den salige biskop Brynolf av Skara författade ett officium till Herrens törnekrona på 1300-talet. Bakgrunden till detta är att biskop Brynolf år 1304 mottog en relik från den norske kungen i form av en av taggarna från Jesu törnekrona. Denna törntagg förvarades och vördades i Skara domkyrka, där de nordiska ungdomsdagarna kommer äga rum kommande helg, och som några av konfirmanderna som är med i denna mässa kommer att delta i. Varje år den 2 september firades Herrens törnekrona i hela Skara stift. Men i samband med den protestantiska reformationen på 1500-talet så försvann törntaggen. Protestanterna erkänner inte vördnaden av reliker eftersom de menar att det riskerar att leda till avgudadyrkan. Det sägs att för att förhindra att reliken av törntaggen förstördes av protestanterna så gömdes den undan, eventuellt genom att muras in i någon av väggarna i Skara domkyrka. Det finns knappast något vetenskapligt eller historiskt stöd för detta påstående, men det är i alla fall en from tanke som man kan ha i bakhuvudet när man besöker Skara domkyrka och beundrar dess 7-800 år gamla stenväggar. Och det finns i alla fall ett sidoaltare invigt till Herrens törnekrona, där man kan stanna till för att vörda minnet av denna relik. Och i basilikan Santa Croce in Gerusalemme i Rom, dit alla konfirmanderna kommer åka på pilgrimsresa under sportlovet nästa år, där kan man se och vörda flera reliker från Jesu lidande, både taggar av Herrens törnekrona och flisor från det heliga korset.

Men finns det då inte en risk att vördnad av reliker som en tagg från Herrens törnekrona faktiskt kan leda till avgudadyrkan, precis som de protestantiska reformatorerna var rädda för? Nej, inte om man gör en strikt skillnad mellan den vördnad som tillkommer reliker och helgonen, och den tillbedjan som endast tillkommer Gud. En relik är ju trots allt inte Gud själv, som vi tror är fallet med hostiorna som förvandlas till Kristi kropp under mässan och sedan förvaras i tabernaklet så att man kan fortsätta att tillbe Kristus efter mässan och ge kommunionen till de sjuka. Därför gör man inte knäfall när man går förbi en relik, som man gör inför Kristus närvarande i tabernaklet eller i monstransen. Däremot är det brukligt att kyssa reliker som ett tecken på sin vördnad.

Men vad är då poängen med denna vördnad av reliker? Jo, det kan hjälp oss att stärkas i tron. Att få se ett föremål som Jesus själv varit i kontakt med under sitt jordeliv, inte minst en tagg från hans törnekrona som han bar på huvudet under sitt lidande och som borrades in i hans huvud och fläckades med hans dyrbara blod, det kan bli en oerhört starkt påminnelse om att Jesus verkligen har vandrat på denna jord och lidit döden på ett kors för vår skull. Och detta kan i sin tur motivera oss att med större tålamod och kärlek bära våra egna lidanden i Kristi efterföljd.

I dagens första läsning hörde vi aposteln Paulus berätta att ”För att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte skall bli högfärdig.” (2 Kor 12:7). Paulus förklarar aldrig exakt vad denna tagg egentligen innebär, så vi kan tillämpa på vilken form av lidande som helst i våra egna liv, som vi kanske också precis som Paulus har bett till Gud upprepade gånger om att bli befriade från. Det kan t.ex. vara att man har en kronisk sjukdom, en funktionsnedsättning eller andra problem med hälsan, inte är så bra på vissa ämnen i skolan eller i olika sporter, att man blir mobbad i skolan eller att man inte är helt nöjd med sitt utseende. I vårt stift föreslås det att man särskilt firar denna minnesdag som en böndag för alla psykiskt lidande människor. Om man på detta sätt har dragit länge med ett lidande som man inte tycks bli av med hur mycket man än ber till Gud om det, så finns det åtminstone tre saker man kan tänka på som tröst.

För det första så kanske man precis som Paulus har fått denna törntagg för att man inte ska bli högfärdig eller högmodig, den kanske allra allvarligaste synden, och det vore värre än allt fysiskt och psykiskt lidande. När vi blir medvetna om vår egen svaghet och blir påminda om vårt totala beroende av Gud så leder det förhoppningsvis till att vi ödmjukar oss inför Gud och kan bli stora helgon istället, vilket är mer värt än all jordisk bekvämlighet. För det andra så innebär allt lidande, fysiskt som psykiskt, att vi kan förena oss ännu mer med Jesus i hans lidande och komma honom närmre, och genom att offra våra lidanden tillsammans med Jesu lidande på korset så bidrar vi till vår egen och hela världens frälsning. Och för det tredje, så måste man komma ihåg att bara för att man inte har fått exakt det som man har bett om så betyder det inte att man inte har blivit bönhörd. Precis som till Paulus så säger Gud också till oss: ”Min nåd är allt du behöver.” (2 Kor 12:9) Tack vare Guds nåd så kan vi stå ut med alla former av lidanden, ja inte bara stå ut med dem utan rentav glädja oss åt dem.

Låt oss därför be om nåden att detta firande av Herrens törnekrona ger oss nåd och tröst att bära alla våra lidanden, fysiska som psykiska, på ett sätt som bär rik frukt för vår egen helgelse och hela världens frälsning. Amen.