Mässa i Kristus Konungens kyrka, Göteborg. Läsningar: 4 Mos 12:1–13; Ps 51:3–6, 12–13; Matt 14:22–36.
Kära bröder och systrar
Vi firar idag ingivningen av basilikan Santa Maria Maggiore i Rom, den äldsta kyrkan invigd till den saliga jungfrun Maria i västerlandet. Kyrkan började byggas under påven Celestinus I:s pontifikat år 432, ett år efter konciliet i Efesos som proklamerade läran om Jungfru Maria som Guds moder. Kyrkan fullbordades år 440 under påven Sixtus III:s pontifikat, och har sedan dess byggts ut i flera omgångar, men behåller fortfarande sin ursprungliga struktur. Kyrkans främsta relik är krubban från stallet i Betlehem som det nyfödda Jesusbarnet lades i, och som är framställd för de troendes vördnad i confession under högaltaret. Kyrkan är också berömd för sin Jungfru Maria-ikon med namnet Salus Populi Romani, “det romerska folkets frälsning”. Denna ikon kom till Rom år 590 och är enligt traditionen målad av evangelisten Lukas på trä från ett bord i den heliga familjens hus i Nasaret. Ikonen fick sitt namn efter ett mirakel där staden Rom räddades undan en farsot tack vare att de troende bett om Jungfru Marias förbön inför den. Påven Franciskus besökte Santa Maria Maggiore dagen efter att han valdes till påve för att be om Jungfru Marias förbön och vörda henne genom att lägga en bukett med blommor framför denna ikon, och det gjorde han också inför och efter samtliga utlandsresor under hela sitt pontifikat. På hans egen önskan blev han som bekant till sist också begravd i Santa Maria Maggiore, strax intill kapellet med ikonen Salus Populi Romani.
Santa Maria Maggiore är även känd under titeln Sancta Maria ad Nives, “Heliga Maria av snön”. Denna titel bygger på en sentida legend enligt vilken ett ogift romerskt par runt år 352 hade bestämt sig för att donera alla sina ägodelar till Jungfru Maria. Paret bad den saliga jungfrun att visa vad de konkret skulle göra med sina ägodelar för att hedra henne. Den 5 augusti, mitt i sommaren, lär snö ha fallit på kullen Esquilinen i Rom, och enligt legenden bestämde sig paret därefter för att låta bygga en basilika till Jungfru Marias ära på den platsen. Detta mirakel finns dock inte omnämnt i några källor förrän flera århundraden senare, inte ens i påven Sixtus III:s dedikationsinskription till basilikan år 440, och legenden tycks därmed sakna historisk grund. Men varje år idag på Santa Maria Maggiores invigningsdag så gör man ändå en anspelning på detta påstådda mirakel genom att släppa ner rosenblad från basilikans kupol under kvällsbönen vesper.
Jag är själv nyss hemkommen från Rom och ungdomsjubiléet som ägde rum förra veckan, med över en miljon ungdomar från hela världen varav ca 160 från Stockholms katolska stift. Santa Maria Maggiore var den första av de fyra påvliga basilikorna som vi besökte och gick genom den heliga porten till. I denna basilika kan man nu alltså även besöka påven Franciskus grav, be för hans själ och tacka för allt det goda som han gjorde för Kyrkan under sina tolv år som påve, inte minst det exempel han gav genom sin djupa och folkliga kärlek och andakt till den saliga jungfrun Maria. Låt oss be om hennes förbön för vår nuvarande påve Leo XIV, för oss själva och för hela Kyrkan, att vi alla får läkedom och hälsa till kropp och själ, tröst i jordisk nöd och hopp om den himmelska glädjen. Amen.
Fader Gustavs predikningar 